Vad hände 2014? (Gott Nytt År!)

NyårsfyrverkeriDing, dong, ding, dong! Piiiip! Swisch – Pang!
– Gott Nytt År på er allesammans!!

Och så står man då där igen med ett glas champagne i handen och firar att ytterligare ett år har passerat och ett nytt tar sin början.

För mig som ofta tänker på samhällets utveckling i betydligt längre tidsperioder än år innebär egentligen inte ett årsskifte något annat än att räkenskapsåret är slut och att siffror skall summeras för att Skatteverkets regelverk skall följas.

Nyårsfirandet i sig har inte någon stor betydelse men innebär ändå att man mentalt vänder blad på något sätt. Därmed får man en liten stund att reflektera över vad som stod på förra uppslaget och vart det kan tänkas leda på de nästföljande sidorna. Det kanske till och med är så att det som hände på förra sidan kommer att visa sig vara extremt avgörande för hur resten av kapitlet, eller kanske till och med hela boken, kommer att sluta?

När tankarna flyger tillbaka och jag summerar året ser jag flera fenomen som skulle kunna få konsekvenser för framtiden – saker som eventuellt signalerar början på någonting.

  • Robotutvecklingen passerade sin inflexionspunkt – Drönare och självkörande bilar blev under året begrepp som nästan varje människa pratar om och här i Göteborg startade t ex Volvos projekt DriveMe där målet är att 100 bilar skall köra runt i stan helt själva redan 2017. Det vi kanske inte tänker på är att dessa fenomen bara är tecken på att den stora megatrenden robotutvecklingen nu börjat accelerera dramatiskt. Med hög fart öppnas nya möjligheter upp och vi får inte glömma att 2002 var forskarna relativt överens om att datorer inte skulle kunna köra bil. Idag har Googles bilar kört många hundra tusen miles utan olyckor och precis innan årsskiftet släppt sin första helt självkörande bil. När det gäller drönare sprider sig dessa med löpeld till privatpersoner och företag som t ex Amazon som planerar obemannade paketleveranser i luften, men den avancerade utvecklingen drivs på av militär och det sista bemannade stridsflygplanet kan ha blivit utvecklat
  • Artificiella Intelligensens renässans och robotskräckens återkomst – Efter att ha köpt AI-företaget DeepMind fick Google en del kritik som byggde på att autonoma och självprogrammerande AI-system skulle kunna få etiska komplikationer. Föranledda av denna diskussion satte Google upp ett etiskt råd för att just diskutera och hantera dessa frågor. Kritiken visade sig senare bara vara början på en växande diskussion runt riskerna med AI. Efter att Nick Boström senare under året kom ut med sin bok Superintelligence började allt fler stämma in i kören av varningar. Världens mest inflytelserike fysiker Stephen Hawking och en av världens mest visionära entreprenörer Elon Musk är bara två av dem som målat upp hotbilder och hävdat att AI är ett av de största framtida hoten mot mänskligheten. Tydligen började det bli så svårt för AI-forskarna på Stanford att hålla skrämselbilderna borta att de i slutet av året annonserade att de startat ett 100-årigt(!) forskningsprojekt för att studera effekterna av AI inom 17 olika områden. En sak står dock klar AI-utvecklingen håller på att ta signifikanta steg framåt vilket kommer att få konsekvenser vi inte har en aning om idag.
  • Automatiseringen och hotet runt framtidens jobblösa samhälle – en diskussion som närmar sig politikens centrum – Efter att MIT forskarna Erik Brynjolfsson och Andrew McAfee publicerade sin senaste bok The Second Machine Age och Oxford-forskarna Carl Benedikt Frey och Michael A. Osborne sin enormt inflytelserika artikel The Future of Employment: How Susceptible are Jobs to Computerisation? förra året tog något skruv. Kanhända var orsaken den direkta och brutala kopplingen mellan det politiskt grundläggande begreppet “jobb” och den slutsats som Frey och Osborne drog i sin artikel där de konstaterade att så mycket som 47% av dagens yrken i USA löper stor risk att automatiseras inom nästa 10–20 årsperiod? I en svenska analys av Stiftelsen för Strategisk Forskning blev motsvarande siffra 53%. År 2014 var helt klart året då diskussion om den teknologiska arbetslösheten och hotet om det arbetsfria samhället kom tillbaka med full kraft.
  • Big Data – passerade förbi “peak av inflated expectations – Eftersom begreppet Big Data är svårgripbart och avsett att vara ett samlingsbegrepp är det definitivt inte något man kan organisera sin verksamhet efter. Speciellt eftersom den stora majoriteten av traditionella organisationer inte alls är mogna och organiserade efter att agera på vad en dataanalys säger. Effekten blev en rekordsnabb övergång ner i besvikelsens dal. Trots detta misslyckande runt ett för svårt buzzword ser vi hur utvecklingen runt datorer och algoritmer accelererar snabbare än någonsin och gör enorma landvinningar. Datorsystemen blir snabbt mer ihopkopplade, kunniga och prediktiva, men framför allt sysslar de allt mer med saker människor inte längre har en överblick över och kan kontrollera, men trots det måste förhålla sig till. Under året producerade t ex datorer för första gången en lösning på ett matematiskt problem som människor inte kan kontrollera. Det är helt enkelt för långt…
  • Plattformslogikens och delandelogikens allt större inflytande, där etableringen och protesterna mot Uber är årets manifestation av detta – Att dela resurser och prylar med varandra med hjälp av en IT-plattform anses av de flesta vara praktiskt, ekonomiskt och dessutom bra för klimatet och att den exponentiella IT-utvecklingen skapar helt nya möjligheter är fantastiskt. Men när utvecklingen börjar hota existerande maktstrukturer måste man protestera. Under året är det Uber som tagit över efter AirBnB som strykpojken som är hatade för att de bryter ny mark. Tiotusentals taxichaufförer har protesterat i Europas städer, och nu senast i Paris, mot en ny och mycket mer slim och global aktör säljer taxi-tjänster baserat på plattformen Uber. Både arbetstillfällen och en hel bransch är ju hotad. Vad som händer är egentligen bara att digitaliseringsvågen brutit in på ytterligare ett område som likt musikbranschen och tidningsbranschen kommer att transformeras. I nästa steg kan vi ju koordinera våra persontransporter likt vi byter varor med varandra direkt på Blocket.
  • Tesla annonserade planerna på en enorm batterifabrik och släppte sina elbilspatent fria att använda – Elon Musk och Teslas genombrott med elbilar var väl 2013 års stora händelse, men en av årets stora händelse är enligt min mening Musks annonsering av en stora fabrik för batterier som kan använda både i bilar och i hushåll. Eftersom batteritillgången är en nyckelfaktor vid användningen av alternativa energikällor som t ex solceller och vindkraftverk var det främst energibranschen som fick sig en tankeställare. Att samma företag dessutom släpper sina elbilspatent fria, eftersom Musks mål egentligen är att alla bilar skall vara eldrivna, markerar tydligt Teslas ambitioner att förändra världen snarare än att konkurrera ut andra biltillverkare. Och som bekant så hotar ju större visionära tankar nästa alltid att konkurrera ut de mindre.

Inom andra områden hände också en del under året:

  • Den globala energimarknadens upp och nedgång – Om 2013 var året då USA gjorde ett genombrott på energimarknaden genom sin stora satsning på sk skifferolja och gas vilket rörde om de flestas uppfattning om den globala energisituationen runt fossila bränslen så var 2014 året då den ekonomiska kräftgången och den nya tekniken att utvinna olja fick ganska dramatiska konsekvenser med ett sjunkande oljepris. Den nya situationen är för många länder och energiaktörer problematisk och 2015 blir ett intressant år för hur oljebranschen, den globala ekonomin och den geopolitiska situationen kommer att utvecklas.
  • Resiliens ett etablerat begrepp? – Det verkar som den ekonomiska utvecklingen under året fått ganska många människor i ledande ställning att inse att förändringarna och de ständiga svängningarna har blivit det nya normaltillståndet. Jag tycker mig se att 2014 var året då begreppet resilience började sippra in i folks medvetande. Resiliens, på svenska, är den förmågan ett system har att bygga upp sig själv och dra lärdom efter en kris. Ett tecken på detta är t ex att listor på de 10 mest resilienta städerna börjat få spridning i medierna,
  • Diskussionen om de snabbt ökande klyftorna lyftes in i den politiska diskussionen på allvar – Insikten om de ökande ekonomiska klyftorna är inte någon nyhet men när en seriös forskare som Piketty publicerar en vederhäftig bok i ämnet – Capital in the Twenty-First Century – förflyttas från periferins gatuprotester till centrum i både den akademiska och politiska diskussion.
  • Inte längre fokus på att förhindra klimatförändringen, snarare att överleva den – Efter att i stort sett alla blivit överens om klimateffekterna ändrar FN inriktning från försöka att stoppa klimatförändringana till att överleva den.
  • Vi kommer att bli fler på detta jordklot – nya demografiska prognoser pekar mot 11 miljarder år 2100 med 80 % sannolikhet
  • Första cyberkriget – eller åtminstone ett litet proto-cyberkrig – I samband med färdigställandet av en ny amerikansk film där Nord Koreas ledare Kim Jong Un mördas utbröt det första cyberkriget där USA helt stängde ner Nord Koreas internet. Även om få Nordkoreaner märkte något visade USA upp sina cybermuskler och sin kapacitet inför framtida konflikter.
  • Skottlands omröstning om självständighet sände signaler om allvaret i de nya framväxande grupperingarna runt identiteter och att dessa nya rörelser kan ha dramatiska effekter även i den stabila västvärlden. Isis härjningar och målsättning att skapa ett kalifat sätter också den tidigare så självklara nationalstaten i ett nytt ljus.
  • Den dominerande bilden av staden som människans dominerande organisationsform – i den intellektuella diskussionen runt framtidens samhälle har det under 2014 blivit allt tydligare att människans framtiden kommer att formas genom städernas utveckling. Städerna ser helt enkelt ut att ta över rollen som mänsklighetens gravitationspunkter – som de sociala reaktorer som, till skillnad från nationalstaterna, skapar välfärd och utvecklas i samverkan med sin invånare, utan att behöva förhålla sig till sina grannar i allt mer komplexa och utvecklingshämmande diskussioner, samarbeten och konflikter (WEF – 2050: What if cities ruled the world?). Städerna, inte länderna, håller på att bli för människorna vad myrstacken är för myrorna. En svensk bok som övertydligt understryker detta och som kom ut i november är Kjell A Nordström och Per Schlingmanns bok Urban Express

Häromdagen hittade jag dessutom en lista på de mest futuristiska tekniska genombrotten under 2014 som var klart intressant.

Året som gick var alltså utan tvivel ett spännande år och nästa ser väl ut att bli minst lika händelserikt. Och troligen ännu mer intensivt då osäkerheten bara verkar bli större och den mänskliga kunskapsutvecklingen och innovationstakten inte minskar utan ökar exponentiellt. Vi rör oss definitivt mot en tidsålder av turbulens, osäkerhet och förändring där förutsättningarna för vårt samhället förändras i grunden.

Även om jag just här försöker undvika att göra förutsägelser i champagnedimmorna vill jag, med utgångspunkt i slutsatsen att världen vi befinner oss i är en brytningstid till en postnormal era, alla fall komma med en önskning inför 2015:

Jag önskar att begreppet “innovation” äntligen passerar toppen av uppblåsta förväntningar, börja blekna och slutar att vara ett alibi för att avgränsa utvecklingskraften till små ofarliga projekt som inte förändrar något väsentligt! Att allt fler inser att användningen av ordet innovation drivs på av en hel vagnslast av försvarsmekanismer mot att faktiskt göra det nödvändiga. Dvs bryta upp, organisera om och rekonstruera det samhälle och de institutioner vi växt upp med och tyvärr i alltför stor grad växt ihop med. Ordet innovation bidrar idag starkt till att packa in vår förmåga och vilja att skapa något nytt i små behållare av oförargliga kreativa workshops, smarta och insiktsfulla projekt samt småpåsar med pengar vi har råd att avvara för lite extraverksamhet vid sidan om. Dessa aktiviteter är i sig inte fel, men de lider av två fundamentala problem:

  1. innovationsinsatserna är alldeles för små och uppdelade för att möta de stora strukturella utmaningarna
  2. innovationsinsatserna skymmer sikten, avleder uppmärksamheten och låser upp människor från den stora uppgiften att forma visionen och på allvar börja bygga morgondagens samhälle på de ruiner av gårdagens samhälle vi kravlar runt på

Den stora frågan som få ser eller vågar ställa är inte den prediktiva frågan om hur samhället kommer att se ut, utan frågan om vilket samhälle vi egentligen vill ha. Det handlar inte om att välja mellan X eller Y, det handlar om hur vi skall designa den morgondag som ännu inte finns, men som behöver hitta sin nya form.

Nu skall jag ta den sista slurken champagne och njuta av fyrverkeriet…

Gott Nytt År!