Två utmaningar för dagens ledningar


Nu är jag tillbaka efter semestern vilket skedde med dunder och brak. En scenarioworkshop och undervisning för entreprenörer med tillhörande resor och förberedelser fyllde veckan med råge. Så nu är jag igång…

Jag tänkte börja med att dela med mig av ett par artiklar jag snappat upp under de senaste dagarna.

Problemet med att vara för självsäker

Den första kommer från  New York Times och är skriven av Richard H. Thaler, professor i ekonomi och beteendevetenskap vid University of Chicago, och handlar om en av de viktigaste problem jag hela tiden cirkulerar runt när jag arbetar med scenarioplanering, nämligen problemet med att man är så överdrivet säker på sin sak. Detta gäller enligt artikeln alla, men då ledningspersoner väljs under hård konkurrens drar författaren slutsatsen att det finns en uppenbar risk att personer i ledningen är mer säkra på sin sak än snittet. Den andra avslutande lärdomen formulerar författaren med Mark Twains ord:

“It ain’t what you don’t know that gets you into trouble. It’s what you know for sure that just ain’t so.”

Detta sista citat lägger en liten ytterligare twist på vad jag brukar predika när jag säger att det är vad man inte vet att man inte vet som är det som kommer att orsaka problem.

Läs New York Times artikeln själv på: Economic View – The Overconfidence Problem in Forecasting – NYTimes.com.

The End of Management

Den andra artikeln är en artikel i Wall Street Journal med namnet The End of Management – Corporate bureaucracy is becoming obsolete – Why managers should act like venture capitalists som ekar mycket av det jag brukar föreläsa om i mina framtidsföreläsningar. Några poänger Alan Murray på WSJ gör i artikeln är att

  • dagens organisationer är byråkratier som strävar efter att motverka förändringar och bevara sig själva
  • de som lyckas gör det genom att besegra organisationerna, inte genom att utnyttja dem
  • detta gör dem till föråldrade strukturer som i grunden motverkar försök till anpassning istället för att stödja en anpassa sig till dagens accelererande förändring
  • dessutom håller själva grunden till storföretagens existens på att urholkas av den nya teknikens möjligheter att organisera arbete

Gårdagens behov var att organisera ett företag som behövde bli allt effektivare på att göra samma saker, morgondagens behov kommer att vara mycket mer likt riskkapitalistens och istället handla om att satsa på de idéer man tror kommer att slå och fördela utvecklingsresurserna dit på smart sätt. Hela det kommersiella systemet går på detta sätt mot ett marknadssystem där alla resurser används en kortare tid och däremellan köps och säljs mellan olika intressenter.

Han slutar med att ställa den mycket relevanta frågan: kan 1900-talets storföretag klara av att utvecklas till att bli 2000-talets dynamiska och anpassningsbara organisationer eller kommer de att  dö ut och ersättas av nya former?

Läsa artikeln: The End of Management – Corporate bureaucracy is becoming obsolete. Why managers should act like venture capitalists

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.