Två sanningar närmar sig varann, en kommer inifrån, en kommer utifrån och där de möts har man en chans att få se sig själv.

– Tomas Tranströmer, ur boken Mörkerseende från 1970

Tomas Tranströmer, 2008 This file is licensed under the Creative Commons Attribution-Share Alike 3.0 Unported license.

Att Tomas Tranströmer fick Nobelpriset är inte bara roligt och upplyftande utan även ett erkännande av att hans formuleringar och i många fall djupa insikter om livet är genialiska. Detta konfirmeras av att t ex citat i inledningen då och då används av terapeuter och psykologer som behöver ge ett filosofiskt djup till vad det är man sysslar med inom sina respektive områden.

För mig som sysslar med omvärldsanalys, affärsutveckling och framtidsfrågor har faktiskt också detta citat ett filosofiskt förklaringsvärde och jag har faktiskt använt det på föreläsningar ett flertal gånger, även om det nu är flera år sedan sist. Men det kanske är dags igen?

Citatet beskriver nämligen de två håll man behöver arbeta utifrån för att förstå hur framtiden och omvärlden kan komma att påverka den egna organisationen och vad man behöver förstå för att identifiera de strategiska vägval som finns och vart man bör gå.

En bild av omvärlden är grunden

Det uppenbara är att man behöver en bild utifrån dvs av omvärlden i vilken man också kan se sig själv och vilken roll man spelar. För många organisationer är detta en svår, men ganska välkänd utmaning. För andra behöver denna insikt växa fram eftersom man är så övertygad om att man har en bra omvärldsbild och man inte förstår hur snabbt den egna kartbilden blir inkrökt och oanvändbar. Även om man är bekant med utmaningen med att göra omvärldsanalys finns dock nästan ingen organisation som uppehåller en uppdaterad, sammansatt och användbar bild av omvärlden.

Det som ofta missas är förståelsen av insidan

Tranströmers andra sida av saken är man även behöver förstå insidan – dvs den egna organisationen. För de allra flesta låter detta som något man redan har koll på. Det är ju självklart att man förstår vad man själv gör!

Men när jag som konsult ber anställda i en organisation att berätta vad organisationen gör och hur den fungerar brukar de flesta falla tillbaka organisationsscheman eller berätta utifrån sin egen roll och erfarenhet. Olika personer berättar då oftast olika och ibland även motstridiga historier som när de läggs bredvid varandra bara återger små delar av helheten eller i andra fall motsäger varandra.

Detta gäller även ledningsgrupper som ofta till en början är helt övertygade om att de förstår verksamheten, men efter en kort tid inser att de bara har en ytlig och fragmenterad och ibland även felaktigt förenklad bild av verksamheten. Här behöver man systematiskt gå till väga och gemensamt ta fram en bild av organisationen – process som i sig brukar skapa en lång rad insikter och aha-utfall.

För att slutligen förstå sina möjligheter och vilka strategiska steg man kan eller bör ta, behöver man ha en sammansatt bild. Först då ser man hur omvärlden och den egna verksamheten hänger ihop.

Man kan formulera det som att man behöver sätta ihop en modell av verksamheten med en modell av omvärlden för att kunna simulera och därmed förstå vad som händer i gränssnittet mellan insidan och utsidan – mellan den egna organisationen och omvärlden – för det är där man kan få en skymt av sig själv!