Efter att Frey och Osbourne publicerade sin artikel The Future of Employment: How Susceptible are Jobs to Computerisation i september 2013 blev Artificiell Intelligens – AI – central för diskussionen om hur automatisering påverkar arbete och samhällets välfärdssystem.
När sedan AlphaGoZero 2017 utan mänsklig hjälp lärde sig bli världsbäst i Go tog AI dessutom över efter atombomben och rymdprogrammen som det spjutspetsområde de stora världsmakterna tävlar om att bemästra.
Under de senaste åren har det dessutom publicerats mängder av inflytelserika böcker om AI och dess potentiella effekter på samhälle och människor. Och idag kan vi inte gå på en konferens eller delta i en diskussion om samhälle eller företag utan att hamna i ett samtal om AI.
Det har till och med gått så långt att vi i Sverige har dragit igång en allmän orienteringskurs om AI som heter Elements of AI.
Men vad är egentligen AI?
AI handlar om en handfull algoritmer som är baserade på insikter och modeller från studiet av mänsklig kognition. Tack vare detta och tillsammans men dagens allt snabbare processorer har de utvecklat egenskaper som mönsterigenkänning och lärande. Helt klart fascinerande egenskaper, men de är än så länge kraftigt begränsade till snäva domäner.
Men poängen här är att AI-algoritmerna trots det bara utgör en liten bråkdel av de algoritmer som används i dagens datorer.
Det som ger våra appar och system huvuddelen av sina förmågor och egenskaper är alltså ”vanliga” algoritmer, sensorer, global datakommunikation, stora datamängder och mycket annat.
I artikeln Diffusion by Infusion – Has AI Spread by Piggybacking on Mobile Apps? försöker författarna kartlägga hur AI sprider sig i samhället. Och de konstaterar att tillämpningar av AI-algoritmerna redan finns lite överallt. I en lång rad appar och system vi använder dagligen finns alltså redan AI-algoritmer.
Det här är ju självklart jobbigt om man som forskare bestämt sig för att
- AI är något unikt som kommer att revolutionera världen
- vi vill studera hur just AI sprids i samhället
I slutsatsen konstaterar författarna att
The presence of AI in society is ubiquitous and ambiguous at the same time. It is ubiquitous because so many of us are using AI on a daily basis, and it is ambiguous because its diffusion and functioning are hard to grasp to us users.
Och visst är det så. För i ingen av apparna eller systemen utgör AI den unika förmågan. AI-algoritmerna bidrar t ex bara med mer avancerade matchningsfunktioner eller bättre och snabbare inlärning.
Det jag tycker är konstigt är att författarna inte drar slutsatsen att grunden för hela analysen är skum; att de försöker göra en effektanalys utifrån en relativt ointressant delkomponent: AI-algoritmerna.
Revolutionen som håller på att transformera hela samhället har ju i grunden bara marginellt med AI att göra. Det är en revolution som snarare sker genom att miljarder allt billigare digitala komponenter och ett accelererande dataflöde gör det möjligt att med hjälp av algoritmer programmera om hela världen.
Den transformerande konsekvensen av t ex Youtube är ju inte att de personliga rekommendationerna sker med just en AI-algoritm. Det revolutionerande ligger i hur en plattform för global delning av egenproducerade filmer som i grunden transformerat bl a kunskapsöverföringen, underhållningen och de politiska och kulturella konversationerna för miljarder människor tvärs över nations- och kulturgränser.
Att det är just en AI-algoritm som ligger bakom de allt bättre rekommendationerna är faktiskt sekundärt.
Vad som är grunden revolutionerande är snarare att algoritmerna och den digitala logiken på ett djupt plan kopplar om våra liv, vårt samhälle och vår ekonomi. Utvecklingen inom en rad områden som t ex AI kommer förstås att bidra. Men det kommer den accelererande spridningen av nya personliga digitala prylar, sensorer, ökande processorkapacitet och förbättrade kommunikationsteknik också att göra.
Att försöka förstå digitaliseringens revolution utifrån AI är därför lite som att försöka förstå den industriella revolutionen utifrån spridningen av kullagret. Hur revolutionerande och viktigt kullagret än var, är det ett kategorimisstag som leder både blicken och slutsatserna fel om de stora skeendena.
