Vad är egentligen en stad? Går man tillbaka till hur städerna först växte fram får man en bild av högkulturellt nav mitt i ett bördigt men primitivt jordbrukslandskap. När jordbruket efter hand skapade överskott i tid och resurser öppnades efter hand nya möjligheter. Människan använde tiden och resurserna till att utveckla och förfina förmågor och kunskap som bara behövdes vid speciella tillfällen eller som värderades av de fåtal med mer tid eller större överskott. Denna specialiserade kunskap kunde inte finnas ute i jordbruksbyarna utan utvecklades centralt där de som behövde eller hade råd kunde söka upp kunskapen.
En marknadsliberalist skulle man säga att marknaden för dessa mer specialiserade varor eller tjänster bara fanns i staden – den gemensamma plats dit de med överskott sökte sig för att få tag i något speciellt.
I själva verket var staden den första delandeplattformen där människor kunde dela på den duktige krukmakaren eller skickliga frisören.
Och delandelogiken fortsätter även idag. Istället för att ha ett stort eget hus med en stor egen bit mark där man kan odla sin mat väljer allt fler att flytta in till stan. För samma pengar får man där en mycket mindre egen boendeyta och ingen egen odlingsbar mark.
Istället för att ha en egen trädgård och trivselyta delar man på stadens grönområden, torg och kaféer. Istället för att odla och laga sin egen mat delar man på matproducenter och kockar i form av livsmedelsbutiker och restauranger. Istället för att transportera sig i eget fordon och på egenbyggda vägar delar man på stadens kollektiva fordon och gemensamma transportnät.
Delandeplattformar är i själva verket ingen nytt utan snarare något som är lika gammalt som vår civilisation. Ja, kanske till och med den centrala mekanismen bakom vår civilisation.
Och dessutom en typ av plattform som verkar utvecklas bättre och stabilare än de flesta andra mänskliga organisationsprinciper. (Jag skrev ett litet inlägg om detta på Medium för ett par veckor sedan)
Det som händer idag är att vi ser igenom de hierarkiska överbyggnader som har dolt delandelogiken bakom system, företag och institutioner. Vi kanske helt enkelt har börjat skönja kärnan i vad som gör oss till civiliserade människor – kärnan som de senaste århundradena dolts bakom institutioner och fabriker.
