För lite mer än 30 år sedan var Desktop Publishing något som fanns som forskningsprojekt på ställen som Xerox Parc och kanske i någon källare på IBM. Sättning och tryckning var något som sköttes av komplicerade maskiner och kunniga hantverkare. Idag finns kapaciteten och programmen på var mans skrivbord. Det är fortfarande lite besvärligt och dyrt att maskinellt skära papper i olika format och sedan binda ihop dem till en bok. För de flesta av oss löses detta genom att skicka det tryckfärdiga originalet elektroniskt till en tryckare som utför arbetet och något dygn senare har man några hundra exemplar i sin hand. Eller kanske direkt hos mottagaren.
På Center for Bits and Atoms på MIT har man utvecklat en prototyp på en skrivbordsfabrik som kan “skriva ut” ett 3-dimensionellt föremål. Nästa mål för forskningen är att se hur man kan ge de producerade föremålen en inre funktionalitet med elektronik eller datorer. Idag kan man köpa en maskin som är stor som en kopieringsmaskin och som kan skära ut 3-dimensionella föremål ur t ex plastblock för c:a $25000.
Bruce Sterling har i en artikel i Wired extrapolerat tanken en bit framåt och visionerar om hur man på atomär nivå i framtiden kan bygga ihop i praktiken vad som helst i en enda maskin. Det är inte svårt att se framför sig hur fabrikerna, likt datorer och tryckpressar, successivt krymper ihop för att till slut hamna på var mans skrivbord eller kanske mer troligt i var mans garage.
Egentligen vill Bruce inte visionera om det svåraste en sådan maskin kan producera. Istället vill han vända på tanken och istället titta på den stora volymen enkla prylar som saknas på många fattiga ställen på jorden. Då blir en skrivbordsfabrik än mer intressant. Föreställ er en sådan maskin som kan kopiera ett enkelt föremål genom att scanna av det i 3 dimensioner och sedan skriva ut ett likadant. Eller man kanske har hittat ritningar eller 3D-foton på Internet som man helt enkelt kan skriva ut. Precis som man gör med dokument idag. Råmaterialet till maskinen skulle kunna vara nästan vad som helst och kanske till och med överskottsmaterial från västvärldens konsumtionssamhälle.
Det kan vara värt att fundera på vad en skrivbordsfabrik för några tusenlappar skulle kunna göra för världen… och när den skulle kunna finnas i färdigt bruk.
