När det sker små gradvisa förändringar så går det att förändra utan att ifrågasätta allting och tänka helt nytt. När det istället sker stegvis utveckling med lite större förändringar kanske man behöver tänka om allt. Det sista brukar man i vår mekanistiska värld inte gärna vilja förstå och man sitter ofta länge och försöker skruva på rattarna innan man till slut inser att man måste ta ett större grepp. K-dude kom med ett liknelse i sin blogg som jag tyckte beskrev detta på ett bra och jordnära sätt när det i detta fall gällde nedskärningar av personalen:
Ni vet den där gamla: “Låna tio tusen och det är ditt problem. Låna tio miljoner och det är bankens problem”?
Det är faktiskt på samma sätt med nedskärningar – rent organisatoriskt. Skär ner personalstyrkan med fem procent och det är medarbetarnas problem. Skär ner personalstyrkan med femtio procent och det är chefernas problem.
Stora och plötsliga förändringar i förutsättningar brukar vi framtidsanalytiker kalla för diskontinuiteter. Visst låter det obegripligt?! Diskontinuiteter i behöver faktiskt inte vara obegripliga i sig. Det kan ibland bara handla om storlek och hastighet på förändringen. Som skillnaden mellan att skära ned personalstyrkan med 5 och 50%…
Poängen med scenarioplanering är faktiskt att kunna föreställa sig den typen av förändringar som kräver att man måste göra något mer än bara justera lite grand på rattarna.
