Då och då får jag frågor efter föreläsningar där det är underförstått att det går att förutsäga framtiden och därmed att jag skulle ha något facit. Det är egentligen lite lustigt eftersom jag nästan alltid börjat föreläsningen någon timma innan med att just understryka att framtiden INTE går att förutsäga.
Orsaken till denna ”glömska” är förstås inte att den som frågar är dum utan att våra hjärnor helt enkelt har svårt att hantera osäkerheter och oavslutade orsakssamband. Utan att vi förstår vad som händer strävar våra hjärnor hela tiden efter att lägga bitarna i det ofärdiga pusslet och finns inte bitarna letar hjärnan upp några slumpmässiga bitar som ser ut att passa.
Tack vare denna drivkraft väver vi dagligen in vår värld i sagor och berättelser i syfte att hänga ihop lösa fragment av kunskap i större meningsskapande sammanhang eller utvecklar hypoteser om hur världen egentligen fungerar.
Det är också denna mekanism som gjort att människor i årtusenden sökt sig till siare och spåmän för att få svaret på vad som kommer att hända i framtiden. För när vi inser vår egen begränsning vill vi väldigt gärna tro att någon annan har svaret på frågan som skapar förvirring och ångest hos oss själva. Människan vill tyvärr tro på allt möjligt och när hon själv inte har någon förklaring har hon alldeles för lätt att ta till sig den närmaste och enklaste förklaringen, ofta den förklaring som känns bäst.
Problemet består i att vi inte förstår när detta händer om vi inte kritiskt granskar varje påstående bit för bit.
För oss som arbetar på heltid med framtiden är det därför viktigt att inte falla i fällan och producera historier som enbart konfirmeras av att människor verkar nöjda med vad de hört utan sådana som bygger på en tydlig och stabil grund och där man tydligt skiljer på vad som är fakta och vad som är hypoteser.
Men denna insikt är självklart lika viktig för alla som då och då behöver ta beslut som sträcker sig längre in i framtiden. De bilder och trosföreställningar vi har om framtiden kanske inte har någon grund i någonting alls.
För att på ett sunt sätt försöka motverka att dessa berättelser och ogrundande antaganden som smyger sig in i arbetet med framtiden formulerade Roy Amara, tidigare chef för IFTF – Institute For The Future i Silicon Valley, 1981 några viktiga grunder alla framtidsstudier måste bygga på – här formulerade som tre grundläggande principer eller insikter:
- Framtiden är inte förutbestämd – trots att vi tycker oss vara omgivna av mekanistiska och förutsägbara mönster så är världen inte predeterminerad utan är i grunden osäker. På ett rent fysikaliskt plan visade Bohr och Heisenberg i kvantfysikens barndom att de grundläggande processerna inte alls var mekanistiska utan enbart hade statistiskt sannolika relationer. Men även på vår makronivå har vi sedan en tid börjat inse att världen är ett komplext återkopplat system, vilket innebär att allt är komplext beroende av vart annat och mikroskopiskt små förändringar i ena ändan får följder i hela systemet vilket gör att Bohrs och Heisenbergs insikter inte bara gäller på partikelnivå.
- Framtiden är inte förutsägbar – även om världen hade varit förutbestämd så hade det ändå inte varit möjligt att förutsäga något med någon större säkerhet eftersom dess sammankopplade och komplexa egenskaper gör att det skulle krävas att man samlade in en oändlig mängd information för att för att förutsäga varje liten del, något som förstås gör det både praktiskt och teoretiskt omöjligt.
- Vi kan påverka framtidens utfall genom att göra val idag – även om framtiden varken är förutbestämd eller förutsägbar kan vi fortfarande påverka den genom våra val här och nu. Genom att helt enkelt välja en annan väg kan vi undvika att möta det som finns längre fram på vägen vi går. Här är det också viktigt att notera att ett icke-val också är ett val.
Följden av dessa principer blir att seriösa framtidsstudier endast kan syssla med att utveckla så bra kunskap om vilka vägval vi har och vad dessa vägval kan komma att leda till i framtiden.
Att förhålla sig till framtiden innebär därför att ständigt vidareutveckla förståelsen för vilka vägval vi har och vad dessa vägval kan leda till – och vad det kan innebära att inte välja väg utan fortsätta på den inslagna vägen.
Att då argumentera för att en viss bild av framtiden är sann är förstås rätt och slätt fel. Därför arbetar futurister nu nästan uteslutande med att identifiera de centrala osäkerheter som kan leda åt olika och håll och utvecklar scenarier för att förstå konsekvenserna.
Så tänk på detta när du undrar över framtiden. Istället för att försöka förutsäga framtiden är det viktigare att förstå hur världen kan komma att se ut och vad man kan göra för att välja en bättre framtid snarare än att bara analysera och glömma att välja väg.
”Om du inte ändrar riktning kan du hamna dit du är på väg”
– Lao Tsu, grundare av Taoismen och författare till Tao Te Ching
