Morgondagens självkörande fordon – ett IDEO inspel

wp_water_mule-01

På bilden ser ni ett tänkt obemannat distributionsfordon för paket i städerna. Bilden är en del av en sajt designföretaget IDEO nyligen satt upp för att provocera och därmed öppna upp vårt tänkande runt vår mobilitet 15 år in i framtiden.

Sajten, som du hittar på automobility.ideo.com, är uppbyggd som scenarier runt tre olika självkörande mobilitetskoncept, hur dessa används och skulle kunna passa in i sin omgivning.

Det första koncept man möts av är väl det de flesta av oss tänker på först – den självkörande bilen som skapar frihet och öppnar upp nya möjligheter för individen. Nedan ser man hur den t ex kan dubblera som en bekväm och rymlig arbetsplats på väg till och från arbetet.

ideo-autonomous-1

Och vid andra tillfällen kanske man behöver umgås, antingen för att arbeta eller för att vara sociala, vilket också kan ske i ett självkörande fordon.

wp_water_slow-10

Då en av de snabbaste växande trafikutmaningarna i städerna är volymökningen av små leveranser är denna sidas översta bild med en prototyp av ett självgående budbil en intressant tanke. Genom att på sin personliga kommunikationsenhet (nedan) tala om att man har ett paket som behöver levereras dirigeras fordonet till dig för att hämta upp paketet.

wp_water_mule-05

Den tredje idén runt självkörande fordon som beskrivs på sajten är när man som person inte behöver förflytta sig till en mötesplats som t ex ett konferensrum, utan konferensrummet förflyttar sig till där man är.

ideo-auto-office-3

En närliggande idé som förstås dyker upp om mötesrummet kan komma till dig blir förstås rummet varför rummet inte skulle kunna förflytta sig till den plats där man skulle vilja vara medan man har sitt möte?

wp_water_nexus-03

Besök IDEO:s sajt på automobility.ideo.com och fundera på hur du tänkte på framtidens mobilitet innan du läste detta och gick på och hur du tänkte efteråt.

Detta inspel skulle jag beskriva som ett exempel på det Bruce Sterling kallat för design fiction, David Kirby kallat diegetisk prototyp och som båda handlar om hur man kan använda narrativ spekulativ design för att bryta mönster och tänka på framtiden på nya sätt. Båda dessa, relativt nya begrepp kopplar dessutom tillbaka till idéerna hos Herbert Simon och hans diskussion runt Sciences of the Artificial, det framväxande vetenskapliga metodramverk som behöver bli en konsekvens av att vi inte längre lever i en naturlig värld utan en i grunden designad värld.

En kritik som jag själv har mot denna sorts produktorienterade design fiction är att den inte alls beskriver det omgivande samhället som dessa passar in i eller kanske till och med är en konsekvens av. Att välja sitt perspektiv och avgränsa så mycket man vill är förstås en del i friheten man kan ta sig när man utvecklar spekulativa designobjekt, men för att man skall komma bort från ett endimensionellt ingenjörsperspektiv tror jag man behöver vidga berättelsen till att även omfatta det omgivande samhällets drivkrafter i högre grad än man gjort här. Mycket välgjort och snyggt dock!