Morgondagens grundutbildning – 9 viktiga förmågor för det postnormala samhället

IMG_0239.PNG

Är inte frågan om skolan egentligen fel ställd? Borde inte den accelererande utvecklingen leda till frågan vad vi egentligen skall lära ut i skolan? Borde vi inte fråga oss vilka krav morgondagens samhälle kommer att ställa på sina medborgare? Och hur samhället behöver organiseras för att hantera de kraven? Och kanske ännu djupare, är idén om en allmän skola en fungerande modell inför framtiden?

Dagens skola utformades i en tid då fabrikens idé var modellen för hela samhället. Det var ca 150 år sedan. Trots att allt fler noterar den djupgående och relativt långt gångna transformationen från industrisamhället verkar få reflektera över hur gammal vår tanke om skolfabriken egentligen är. Envist fortsätter vi att morgondagens skola inifrån det fabriksbaserade skolsystemet. Även om många av oss redan snubblar omkring i ruinerna av industrisamhället vill vi inte acceptera dess sönderfall utan krampaktigt håller fast vid den världsbild vi är uppväxta med.

Det är nästan som om skoldiskussionen handlar om hur man skall omorganisera utbildningen av telegrampojkarna långt efter att både telefonen och radion är uppfunna.

Vi kan vara ganska säkra på att de förmågor och egenskaper som hjälpte förra seklets medborgare att ta sig igenom 1900-talet inte kommer att hjälpa morgondagens medborgare att ta sig igenom 2000-talet. Precis som jordbrukssamhällets emigranter behövde tillskansa sig nya förmågor och nya livsmönster för att fungera i industrisamhället, måste våra barn nu skaffa sig de nya förmågor och livsmönster som behövs för att hantera det anstormande postnormala samhället.

Nio förmågor för det postnormala samhället

Om vi kikar in i framtiden, vilka förmågor behöver då morgondagens människor ha för att leva och frodas i det postnormala samhället?

  1. Behålla uppmärksamheten under en längre period
    I en tsunami av impulser, tankar, data och information ersätts allt oftare djup kunskap med bred, ytlig bekantskap. Enbart ytliga bekantskaper gör att vi förlorar förmågan att förstå något på djupet och därmed också förmågan till insiktsfulla beslut. Om vi inte återtar förmågan att stänga ute bruset för att fokusera och behålla uppmärksamheten, förlorar vi förmågan att inhämta djupkunskap och blir ännu sämre än idag att lära oss av tidigare erfarenheter.
  2. Självständigt initiera och fullfölja en hel mental arbetsprocess
    I ett digitalt, allt mer kreativt och idéburet samhälle blir mentala “hantverksförmågor” de nya kärnfärdigheterna. Problemet är att dessa är svåra att tillägna sig genom att studera andra eller teoretiskt genom att sitta i en större grupp med en lärare i ett klassrum. Att planera, initiera och slutföra ett mentalt hantverk är därför något som kräver både en mästar-lärling relation och en individuell drivkraft.
  3. Eget omdöme
    I en fragmenterad, föränderlig och osäker värld finns det inte ett tolkningsmönster. Det finns många. För att kunna ta förstå sin omgivning och ta viktiga beslut krävs förmåga och metoder att tänka kritiskt använda det egna omdömet och förstå när man skall agera. I dagens skola verkar strävan efter eget omdöme reducerats till kritiskt tänkande – utan någon grundkunskap. Detta kommer inte att räcka i en framtid där det inte handlar om att vara kritisk utan om att skapa en egen omdömesgrund.
  4. Designtänkande
    I en sammankopplad och föränderlig värld är varje situation unik. Gamla lösningar åldras därför allt fortare. Vi kommer därför att ständigt behöva designa nya specialgjorda och unika lösningar situationer vi inte har någon tidigare erfarenhet av. Dessutom kommer en mer automatiserad värld att få oss att värdera det som är unikt och specialgjort mer än någonsin.
  5. Lära av/glömma bort/lära nytt
    När kunskapsutvecklingen accelererar kommer ny kunskap att allt snabbare ersätta den gamla. Att kunna lära av är den allt viktigare förmågan att inse att kunskap är färskvara och när en viss kunskap blivit irrelevant lära av och ersätta den med ny.
  6. Ta hand om sig själv och sin egen utveckling
    I en fragmenterad, komplex och mer individualiserad, värld finns få mönster och normer att luta sig mot. Detta gäller både under uppväxttiden och under resten av det vuxna livet. För att må bra, kunna utvecklas och verka tillsammans med andra behöver därför man ha en god självkänsla och förmåga att både fysiskt och psykiskt kunna ta hand om sig själv, motivera sig, staka ut sin egen väg och ta hand om sin egen utveckling. Det är inte alls säkert att man på samma sätt som tidigare kommer att kunna ha ett heltidsarbete där arbetsgivaren tar hand om hela försörjningslogiken.
  7. Förstå och acceptera andras perspektiv
    I den globala byn lever och arbetar man tätt ihop med alla sorters människor. Och när alla har olika vanor, traditioner och perspektiv krävs en förmåga att se bortom olikheterna och ha förmåga att skapa goda sociala situationer.
  8. Emergent ledar- och följarskap
    Ordet “organisation” kommer i framtiden inte längre vara ett substantiv utan ett verb. Istället för att förlita sig på byråkratier och organisationer kommer människor allt mer att organisera sig inför varje ny uppgift. Och för vissa uppgifter kommer man inte längre att behöva organisera sig alls. I en sådan värld kommer en grundläggande förmåga att vara att förstå när och hur man själva skall ta ett ledarskap eller backa tillbaka till ett följarskap. Rollerna kommer inte att försvinna men ständigt ändras och omförhandlas, helt beroende på situation, mål och syfte.
  9. Anticipatoriskt tänkande
    I en osäker och föränderlig värld kommer dagens perspektiv, kunskap eller erfarenhet med stor sannolikhet inte att gälla i morgon. Istället behöver man metoder för att måla upp bilder för hur framtiden skulle kunna se ut. Och utifrån dessa planera inför morgondagen.

Dessa förmågor är inte avsedda att ersätta de förmågor och den kunskap som lärs ut i skolor idag utan är snarare avsedd som en inspiration eller provokation. En observation jag tror man kan göra att dessa förmågor kanske kräver en helt annan idé om vad lärande är än vad man har idag. Är begreppet “skola” över huvud taget relevant i framtiden? Vilken relation har lärande till ålder??

Vi behöver ställa oss många frågor om vart samhället är på väg och vad vi över huvud taget menar med lärande. Och jag tror inte vi kommer framåt i vårt samhälles diskussion om utbildning och lärande om vi inte börjar ställa de djupa och centrala frågorna först…