IT-avdelningarna är ett hot mot företagens långsiktiga överlevnad

Världen förändras och all typ av teknik verkar följa det man brukar kalla för demokratiseringstrenden. Med det brukar man mena att allt fler människor får tillgång till allt mer avancerad teknik. Man skulle kunna tro att detta även gäller människor som är anställda i stora organisationer med enorma resurser… Eftersom IT-avdelningarna blir mer kunniga om vad som händer i omvärlden och människor i allmänhet blir kunnigare och mer intresserade av att använda den ökande kunskap och den växande mängd resurser som finns tillgängliga via Internet, kan man tycka att det borde finnas en enorm potential i en organisation med många anställda kunskapsarbetare när det gäller att kunna utnyttja allt det som finns tillgängligt?

Successivt verkar det faktiskt ha blivit tvärt om. I och med att komplexiteten i verksamheten och IT-verktyg har ökat och med dem kostnaden för att anskaffa och administrera teknik och tjänster har IT-avdelningar, uttalat eller outtalat, snarare fått utökat mandat att skydda företaget och dess resurser. Att de senaste årens utveckling vad gäller hot från terrorister och virustillverkare har ökat har bara understrukit den skyddande uppgiften ytterligare.

Konsekvensen har blivit att de stora företagen istället blivit allt mer isolerade. Istället för att de deras större resurser och fler anställda skulle leda till en ökad kunskapsinhämtning, större innovationsförmåga och större förmåga att utnyttja potentialen i t ex de nya IT-verktyg som sammantaget brukar kallas för Web 2.0, verkar det alltså bli tvärt om.

Även om jag som strategikonsult inte är direkt inblandad i IT längre får jag ändå se en del hemska exempel på hur de anställda utsätts för olika typer av filter för sitt Internet-användande som gör att de får stora problem att komma åt många av de resurser och verktyg de skulle behöva både direkt i sitt arbetet men också för sin kunskapsutveckling.

Konsekvenserna av kontrollmanin
En direkt konsekvens blir att samtidigt som små nystartade företag i allt större utsträckning kan leva helt och hållet utan IT-avdelningar, ökad kostnaden per anställd för IT i större organisationer. Trots att de skenande kostnader är den i särklass vanligast diskuterade frågorna har man inte kopplat ihop den med mentaliteten att ständigt försöka tvinga in en spretig flora av användare och teknik i den strama form som fungerade när man endast hade en dator som stod i en datorhall.Att kostnaden går upp verkar ju inte få någon att tänka annorlunda och det kanske inte heller är så allvarligt ur ett strategiskt perspektiv.

Det finns dock effekter är klart allvarligare. När man ur ett längre perspektiv hindrar inflöde av kunskap och idéer om den nya teknikens möjligheter och konsekvenser blir lärandet och adaptiviteten lidande. Något som kanske inte får några synliga effekter på kort sikt, men som mycket väl kan komma att få ödesdigra konsekvenser på längre sikt. Richard Gatarski kommenterade den säkerhetens effekter på lärandet på detta sätt på sin blogg i maj:

Various measures to control access to IT is an alarming issue for the organizations who have not yet understood the consequences of their current security measures. These might stop outsiders getting access to internal systems, and keep insiders away from what might look as non-work-related stuff. But in the long run the result is an organization full of members who neither know what is going on, nor get the chance to develop knowledge and skills concerning media development and new social patterns.

När detta inträffas finns även risk att det dyker upp problem på fler områden. I mars skrev jag i denna blogg om den ökande klyftan mellan förväntningarna av den yngre generationens anställda och företagens syn på hur arbete i allmänhet och IT-stöd i synnerhet. Detta stämmer väl överens med hur mina studenter på IT-universitetets magisterutbildning reagerar allt mer. När ryktet om hur man måste arbeta i en större organisation sprider sig till de som idag finns i utbildningssystemet finns det viss risk att allt fler av dem bli tveksamma till att arbeta i större organisationer.

Utvecklingen med allt mer instängda företag har fram till nyligen föregått i det tysta, men frågan är hur länge. Kan det vara så att fenomenet snart börjar komma upp till ytan? Via Richard Gatarskis blogg fick jag häromdagen tips om en artikel i väl ansedda Wall Street Journal med titeln Ten Things Your IT Department Won’t Tell You där man få tips om hur man går runt de regler som IT-avdelningen satt upp.

  1. Hur man skickar stora filer
  2. Hur man kan använda programvara som företaget [IT-avdelningen] inte låter dig ladda ned
  3. Hur man besöker web-sidor som företaget [IT-avdelningen] blockerar
  4. Hur man städar bort sina privata spår på sin jobbdator
  5. Hur man når sina jobb-dokument hemifrån
  6. Hur man lagrar sina jobb-dokument på Internet
  7. Hur man skyddar sin integritet när man använder web-mail
  8. Hur man når sina mail och filer på distans när företaget [IT-avdelningen] inte stödjer Blackberry
  9. Hur når man sina privata mail från företagets Blackberry
  10. Hur ser man ut som man jobbar

Att man från Internet-världen har hånat de oförstående IT-avdelningarna sedan Internet blev ett allmänt begrepp är inget nytt, men att man även i dagstidningar som WSJ ger tips om hur man går runt IT-avdelningarnas begränsningar vittnar om att detta hån kanske också håller på att demokratiseras.

Hämmad strukturell dynamik

På ett strategiskt plan finns alltså en viss risk att IT-avdelningarnas överbeskyddande bidrar till att inflödet av ny kunskap av avstannar vilket i sin tur får till konsekvens att den nödvändiga dynamik och kunskap om möjliga strategiska vägval som måste finnas i ett modernt företag helt enkelt inte finns. Istället för att låta organisationer på ett mer organiskt sätt anpassa sig till omvärldens förändringar så kan alltså IT-avdelningarna utgöra den våta filt som strävar efter att stänga och kontrollera gränserna. Inte helt olikt länder som Nordkorea, Burma och Kina.Att tro att man kan styra komplexa och dynamiska processer med protektionistiska idéer är dyrt, och kanske till och med livsfarligt.

Se och andra bloggar om: , ,

KategorierOkategoriserade