I gårdagens DN Debatt kunde man läsa “Terrorism i cyberrymden nytt hot mot västvärlden”. Denna artikel, även om den inte är speciellt välskriven. berör ett viktigt ämne som vi självklart måste ägna en del tid åt. Åtminstone om vi skall ha ett samhälle som är uthålligt och tåligt gentemot olika typer av attacker.Jag blir dock bekymrad när jag läser hur artikelförfattarna formulerar sig:
I den nya hotbilden är vapnet internet i stället för bomben och geväret. Det globala nätverket kan användas som medel för att utföra attacker, men också som mål i sig i syfte att åstadkomma ekonomisk skada eller för att bedriva ideologisk krigföring.
Internet är självklart inget vapen lika litet som mobiltelefonen eller kopieringsmaskinen är ett vapen. Dock är de medel som förändrar förutsättningarna för hur människor kan nå varandra, nå kunskap och information och nå olika typer av resurser. Denna typ av förvirrade påståenden vittnar om orsaken till den panik som utbryter när ny teknologi förändrar förutsättningarna för vår värld och därmed hotbildernas natur, nämligen brist på kunskap om de nya förutsättningarna.Ur ett krigs- och strategihistoriskt perspektiv tillhör dessa uppvaknanden inför nya förutsättningarna vardagen eftersom dessa brott utgör de vändningar vi brukar avdela krigshistoriens eror. Ett exempel på en sådan vändning är krutets uppfinning och användning i krigssammanhang, ett annat är flygplanets intåg.
Man skulle kunna argumentera för att vi nu befinner oss i en vändning som är större och mer genomgripande än de jag använde som exempel tidigare. Den centrala förändringen kommer inte längre från vad som är själva vapnet utan från de kombinerade drivkrafterna inom områden som industrialisering, kunskapsutveckling och spridning samt beräknings- och kommunikation. Dessa områden ombildar vårt samhälle till ett där individer och små gruppers förmågor att skapa och förstöra hela tiden ökar och snabbt närmar sig nationalstaternas förmågor.
Under den period under efterkrigstiden då vi oroat oss för storföretagens ökande makt har vi i stort sett missat att se de drivkrafter som ökar individernas förmågor. Idag krävs inte längre varken stora ekonomiska resurser, svåråtkomlig kunskap eller en vältrimmad organisation för att åstadkomma något med stora konsekvenser. Om man på Internet med 10.000-tals (miljontals?) människors lediga tid och engagemang kan skapa ett uppslagsverk som Wikipedia med 4 miljoner uppslags ord på mer än 200 språk och med en kvalitet som är jämförbar med Encyklopedia Britannica, så kan man högst troligt även organisera andra typer av mindre uppbyggliga aktioner också.Vad vi måste förstå är bl a att
- en kunskap som utvecklas någonstans på jorden blixtsnabbt finns tillgänglig för alla överallt
- effekterna av organiserande “underifrån” hela tiden ökar och snabbt är på väg att då och då överstiga effekterna av de statiska organisationer vi förlitar oss på i vårt hierarkiska och institutionaliserade samhälle
- de gränser och det geografiska avståndstänkande vi har förlitat oss på och byggt våra institutioner kring de senaste 500 åren inte längre är relevanta
- produktionskapaciteten finns tillgänglig för alla och saker kan produceras i större volymer till en allt sjunkande kostnad
Detta innebär att vi, istället för att fokusera på hoten ett och ett som artikelförfattarna gör när det gäller hotet mot vår digitala infrastruktur, redan nu måste börja fundera på de hot som vi kan se vid horisonten. Dessa hittar man enklast genom att kika in i de nya framväxande kunskapsområdena och anstränga sig att även se dessa som potentiella hot.Det närmaste hotet efter hoten i kölvattnet av IT-utvecklingen kommer då från nästa teknikutvecklingsområde bioteknologi-området. Det faktum att vi både får ökad och spridd kunskap om detta område samtidigt som vi allt mer flockas i stora städer är ett kommande hot som jag tror kommer att få en betydligt större uppmärksamhet än IT-hotet. Här kan man t ex läsa John Robbs artikel “The Coming Urban Terror” som beskriver precis detta hot.
Hoten därefter kommer högst troligt från område vi brukar kalla för nanoteknologi-området där man utvecklar nya metoder för att modifiera material och utveckla svärmar av nano-agenter” på molekylnivå.I detta läget tror jag att det är viktigt att inse att i grunden kommer inte hotet alls från olika teknikområden och utifrån, utan inifrån och som en konsekvens av individernas ökande förmågor under nya tekniska förutsättningar. Jag tror vidare inte att man i förlängningen kan utveckla tekniska lösningar på dessa utmaningar. Det är i en kombination av de etiska, sociala, politiska och psykologiska områdena vi måste börja leta för att kunna bemästra effekterna av väg till att var och en blir potentiella supermänniskor.Vad vi som samhälle behöver göra är att göra multidisciplinära scenarioplaneringsprojekt som kan skapa en arena och öppen diskussion om hur vi kollektiv behöver förhålla oss till dagens förändrade förutsättningarna.
Se och andra bloggar om: hållbart samhälle, teknik och samhälle
