Vi lever i en turbulent tid. Den exploderande AI-utvecklingen, bombardemanget av nyheter om allt från inflation och ekonomisk osäkerhet, demokratins kris, hot om krig och geopolitisk fragmentering samt sociala kriser som t ex gängskjutningar göra oss både yra och deprimerade.

Det känns inte längre som vägen går framåt och uppåt som vi föreställde oss för bara något decennium sedan. Istället känns det som om vi utan styrförmåga plötsligt hamnat i en malström som sliter och drar oss allt närmare branten i virvelns centrum.

Och det är precis därför vi behöver förstå hur en navigation genom en malström kan gå till.

Medieteoretikern Marshall McLuhan, en av dem som tidigt såg och kommenterade samhällets transformation, använde just berättelsen A Descent Into The Maelstrom av Edgar Allan Poe som metafor för att illustrera hur turbulensen kunde upplevas för de som hamnar mitt i den.

A Descent Into The Maelstrom av Edgar Allan Poe

Historien handlar om en tillsynes åldrad och vithårig fiskare som berättar om hur han ensam överlevde en strömvirvel – en gigantisk malström utanför Norska kusten – som överrumplade honom och hans bröder när de var på väg hem från en fisketur. Strömmen var så stark att den 70-tons skonert-riggade smacken slungades runt som en leksaksbåt i den enorma virveln. Tidigt sveptes en av hans två bröder överbord medan den andre helt panikslagen höll sig fast vid stumpen som var kvar efter att masten brutits av hamnat i de skummande virvlarna.

Samtidigt som han krampaktigt höll sig fast kunde fiskaren se hur den brutna masten tillsammans med tunnor, lådor och annat som fallit över borde slungades runt och runt i det fräsande skummet som jättevirveln piskade upp. Det öronbedövande dånet överröstade allt och varv för varv närmade sig skutan obevekligt kanten där virveln stupade ännu brantare neråt.

Efter att den första paniken släppt började fiskarens hjärna långsamt urskilja ett mönster i det dånande infernot av tunnor, lådor och mastdelar som tumlade om varandra i det fräsande skummet. Objekten som åkte runt i virveln verkade följa olika banor. Kantiga föremål som lådor och det stora båtskrovet rörde sig stadigt neråt men de runda tunnorna som först låg i jämnhöjd med skeppet efter ett par varv låg kvar högre upp i virveln. De runda föremålen rörde sig alltså inte neråt lika fort i det skummande kaoset. Efteråt lärde sig fiskaren att det uppfattade en effekt Arkimedes noterat och dokumenterat tusentals år tidigare.

Insikten gjorde att en idé tog form hos fiskaren. Efter att ha givit upp försöket att överrösta dånet och kommunicera med sin skräckslagna bror tog han det som skulle bli hans livsavgörande beslut. Han inväntade rätt läge och kastade sig rätt ut i malströmmens virvlar och surrade fast sig vid en tunna som forsade fram nära skrovet.

Fastsurrad vid tunnan kunde han sedan följa hur fiskeskutan långsamt, varv efter varv sveptes allt längre från honom. Och snart hade den krängande smacken nått så långt ner i tratten att den gled över den branta kanten och försvann ur hans synfält.

Efter ytterligare någon timme mattades virveln äntligen av och fiskaren fann sig liggande på ytan i månskenet. Fortfarande fastsurrad vid tunnan men vid liv. Av fiskeskutan eller hans bröder syntes inte ett spår. Vart han än tittade kunde han bara se vrakdelar och tunnor som nu låg utspridda och hävdes i dyningarna.

Vilka lärdomar kan vi dra av Poes novell?

Om vi, liksom McLuhan, använder Poes Descent into The Maelstrom som parabel för hur vi kan hantera de omvälvningar och osäkerheter som transformationer medför, vilka lärdomar kan vi då dra?

VI MÅSTE SE VAD SOM INTE FUNGERAR OCH FOKUSERA PÅ DET SOM FUNGERAR

Fiskaren tvingades brutalt inse att han befann sig i en helt ny situation där ingenting fungerade som vanligt. Detta gäller de flesta som befinner sig i liknande omvälvning. Även om de flesta av oss inte befinner oss i ett akut skeppsbrott behöver vi vara klarsynta nog för att förstå att våra gamla strategier, arbetsmetoder eller till och med karriärvägar inte längre fungerar i den situation vi befinner oss i.

Istället för att klamra sig fast vid det som håller på att förstöras, valde fiskaren att fokusera på det som fungerade. Lösningen för honom fanns i något så oansenligt som de runda föremål som inte drogs ner lika snabbt i virveln. För oss handlar det hitta de, kanske på ytan oansenliga, strategier, teknologier och kompetenser som leder framåt i den nya situationen, och inte dras med i djupet av det som inte fungerar.

VI BEHÖVER URSKILJA DE NYA MÖNSTREN

För att hitta den nya logiken behöver vi, på samma sätt som fiskaren, börja observera olika objekts beteendemönster i strömvirveln. Vi behöver identifiera de nya framväxande mönstren i det som just nu känns kaotiskt. Först när vi har sett de nya mönstren kan vi identifiera möjligheter och undvika potentiella hot. Och vi kan hitta de tunnor som leder mot framtiden.

VI BEHÖVER ANVÄNDA VÅR KREATIVITET OCH SE VÄGEN FRAMÅT

Genom att tänka kreativt utifrån de nya mönstren insåg fiskaren att lösningen låg i att binda fast sig vid en tunna för att inte dras ner innan virveln ebbade ut. I en tid av transformation är det avgörande att tänka nytt och utforska nya lösningar och idéer som kan hjälpa oss att navigera genom förändringen. Och eftersom det handlar om en ny logik kan lösningarna vara mycket närmare och mycket enklare än vi tror.

MOD OCH HANDLINGSKRAFT KOMMER FRÅN ATT LITA PÅ VÅRA INRE FÖRMÅGOR

Tack vare att fiskaren lyckades släppa den gamla logiken, ta till sig den nya och utifrån denna se en möjlig lösning kunde han, trots rädsla, kaos och osäkerhet, ta mod till sig att och agera. Nyckeln till hans mod och handlingskraft kom från att han litade på sina förmågor, på de mönster han såg och framför allt i den plan han utvecklade. Att ha en plan och agera beslutsamt även när utgången är osäker är avgörande för att navigera framgångsrikt genom kaotiska och okända förutsättningar.

Här är det också viktigt att notera att planen inte behöver vara perfekt. Att inte ha en plan och förbli orörlig är nämligen det sämsta alternativet.

Metaforer hjälper oss att navigera i det okända

För mig är Descent Into The Maelstrom en kraftfull metafor för vad det innebär att navigera i en värld där en ny logik plötsligt råder. Edgar Allan Poe påminner oss att det är centralt är att vara klarsynta för att inte fastna i det gamla utan istället se de nya mönstren och de nya sambanden och dessutom ha modet att forma framtiden utifrån dem. Lyckas vi bara komma ur våra låsningar och gamla föreställningar vittnar hela mänsklighetens historia om vår fantastiska förmåga att finna nya vägar genom de mest utmanande transformationer –  inte bara för att överleva utan också blomstra i den nya värld vi formar bortom transformationen.

Jag tror att det är viktigt att vi på allvar ställer oss frågorna som väcks här:

  • Vad är det som inte fungerar och fungerar i min omgivning? Och tar jag detta på allvar?
  • Vilka nya mönster ser jag omkring mig?
  • Vilka tankar och idéer får jag när jag ser dessa nya mönster? Och i vilka nya riktningar pekar dessa?
  • Hur kan jag fånga upp, testa och realisera dessa idéer och följa impulsen dessa idéer ger mig?

P A Martin Börjesson

P A Martin Börjesson arbetar med framtidsfrågor och hjälper företag och institutioner att förstå och navigera i en allt mer komplex och föränderlig värld. Kontakt via mail.