En vanlig citerad insikt om förändringar är att
Vi tenderar att överskatta förändringar i det korta perspektivet men underskatta dem i det längre.
När det gäller digitalisering är detta mer sant än någonsin. Vi håller nu på att upptäcka att vi överskattat hur snabbt både självkörande bilar och artificiell intelligens kommer att förändra våra liv. Rapporteringen av framstegen har förlett oss att tro att dagens teknik är mer kapabel och generell än vad den är. Och det är för att vi som vanligt enbart sett tekniken och inte de bromsande sociala, politiska och juridiska faktorerna.
Samtidigt upptäcker vi snart varje dag hur vi underskattat hur djupt Internet, Big Data, smarta telefoner och sociala medier omvandlat vår ekonomi, våra företag och de politiska förutsättningarna de senaste åren. Den globala finansmarknaden är t ex helt digitaliserad och inte längre möjlig att delta i som människa. Och förändrade köpmönster omvandlar nu i rask takt stadskärnornas handel.
Mycket pekar dessutom på att vi bara är i början på en mycket djupare förändring. Även om vi överskattat de kortsiktiga effekterna av AI och självkörande fordon underskattar vi hur djupt de kommer förändra våra liv i det lite längre perspektivet. De flesta av oss använder AI-algoritmer varje dag. Eftersom algoritmerna lär sig och formar våra val kommer effekterna att växa i takt med att de blir bättre och vinner våra förtroende. Då kommer vi att lita blint på dem och organisera allting efter vad de rekommenderar.
Men för att förstå detta behöver en bättre insikt i hur digitaliseringen går till. Vad menar vi egentligen med djupare påverkan av digitalisering? Och varför är det så svårt att förutse konsekvenserna?
Digitaliseringen – en självförstärkande process
Med ordet digitalisering menar vi dels det vi själva gör när vi själva med digital teknik effektiviserar verksamheten och t ex ersätter delar vår manuella produktion med robotar. Dels menar vi den övergripande digitala omvandlingen av samhälle och företag. Som t ex när en utbredd användning av sociala medier och smarta telefoner gör att medborgare ändrar sina köpmönster eller sitt förhållningssätt samhällets institutioner.
Här upplever jag att det ibland råder viss förvirring. Vi verkar blanda ihop dessa två betydelser av digitalisering vilket gör att vi inte förstår att de ömsesidigt påverkar och förstärker varandra.
När allt fler digitaliserar sin lokala verksamhet resulterar det både i förändringar av samhälle och affärsomgivningar. Dessa ändrar då i sin tur institutioners och företags yttre förutsättningar vilket i sin tur tvingar fram ytterligare lokal digitalisering i företag och institutioner.
Summan av många förändringar i det lilla skapar alltså strukturella förändringar i det stora. Förändringar i det stora ändrar förutsättningarna för de enskilda aktörerna vilket tvingar fram ytterligare anpassningar i det lilla. Digitalisering föder digitalisering.
Dessutom fungerar digitaliseringen som olja i maskineriet. Den digitala tekniken ökar dessutom förändringsförmågan vilket accelererar loopen ytterligare.
Olika nivåer av digitalisering
En annan aspekt av digitaliseringen är hur ”djup” påverkan den kan få. Här kan vi urskilja åtminstone fyra nivåer. Digitalisering som
- ”digitizing” handlar om att göra enstaka analoga objekt digitala.
- datorisering betyder att delar av processer utförs och kanske effektiviseras med hjälp av datorer. På denna nivå förändras sällan strukturer eller hela processer.
- digital transformation innebär att hela processer och strukturer blir digitala medan det värde skapas eller behov uppfylls är detsamma. Förändringen rör i huvudsak organisatoriska strukturer och affärsmodeller.
- digital disruption innebär att den värdeskapande logiken omvandlas i grunden. Genom digitaliseringen försvinner behovet av att producera ett visst värde och därmed också basen för existensen av vissa strukturer och affärsmodeller.
För att göra nivåerna tydligare kan vi använda digitaliseringen av dagstidningar som exempel.
När en journalist scannade in en maskinskriven artikel för att t ex faxa den eller bara lagra den som en digital kopia är det ett exempel på digitizing.
När journalisterna slutade använda skrivmaskin och istället skrev artiklarna på en dator och skickade dem via mail till tryckeriet datoriserades en del av nyhetproduktionen. Varken processer, strukturer eller produkter förändrades genom denna förändring.
När journalisterna idag skriver artiklar och själva lägger ut dem på tidningens webb-sida har nyhetsproduktion genomgått en digital transformation. Journalister producerar fortfarande nyheter för läsare men hela processen sker utan varken tryckeri eller distribution av papperstidningar. En konsekvens har blivit att dagstidningen som idé nu delats upp i sina beståndsdelar och affärsmodellen förändrats i grunden.
Om vi i framtiden samlar in dataflödet från privatpersoner och sensorer, analyserar det med hjälp av AI-system och automatiskt producerar ett nyhetsflöde för sociala medier har nyhetslogiken genomgått en digital disruption. Här förändras behovet av journalister och nyhetsredaktioner i och med att behovet av människoproducerade nyheter försvinner.
Vilken nivå av digitalisering kommer att drabba dagens organisationer?
Även om skalan kanske sträcker sig till förändringar som ännu inte skett fullt ut är det ändå möjligt, och till och med viktigt, att se de möjliga stadierna. Speciellt då vi inom andra historiska teknikskiften har sett liknande djupa strukturförändringar. Var är t ex telegrampojkarna idag?
Problemet är att de flesta jag stöter på fortfarande ser den pågående digitaliseringen som datorisering. Varför pratar vi t ex annars om datorhjälpmedel i klassrummen? Utmanar inte digitaliseringen egentligen själva skolan som institution? Liksom den digitala transformationen förändrar världen dagstidningarna??
Det vi behöver förstå är att vi redan passerat datoriseringsstadiet. Nu behöver vi på allvar börja möta den digitala transformationen av samhälle och företag. Och kanske till och med digital disruption inom vissa områden.
Digitalisering – en grundorsak och dess kaskadeffekter
En faktor som gör det svårt att se digitaliseringens omvandlande effekter är vår mänskliga benägenhet att bara rikta blicken mot där det brinner just nu. Effekterna på kringliggande områden går oss ofta förbi – de vi kan kalla sekundäreffekter eller kaskadeffekter.
Ett övertydligt exempel är 2016 års politiska händelser och dess pågående följdeffekter. Även om vi kanske fortfarande inte förstått vad som egentligen hänt är de flesta överens om att globalt uppkopplade medborgare via smarta telefoner och sociala medier förändrat samhällets kommunikationsmönster. Detta har uppenbart påverkat den politiska logiken på flera plan.
Samtidigt som vårt fokus på datoriseringen i form av t ex automatisering och personliga sociala medier gjorde att vi blev tagna av på sängen av de politiska konsekvenserna gäller också det omvända. De akuta politiska konsekvenserna gör att allt för få vänder tillbaka blicken mot digitaliseringen som en av de djupt liggande drivkrafterna som ligger bakom de effekter vi ser och som bara börjat.
En tilltagande digital transformation
Digitaliseringen är uppenbart en självförstärkande loop som inte plötsligt kommer att bromsa in. Just nu accelererar den snabbare än någonsin. Vi är nu i en digital transformationsfas där förändringarna på samhälle och företag börjar bli allt djupare och sprida sig allt mer.
Sekundäreffekterna syns nu också på allt fler ställen – och har kanske äntligen fått oss att reagera. Allt fler har börjat fundera på den politiska logikens framtid. Andra har börjat bekymra sig om vad det innebär att de stora globala Internet-företagen – numera världens största företag – har monopol på all beteendedata. Ytterligare andra ser de utmaningarna med nya geopolitiska relationer och cyberkrigföringens nya framväxande logik.
Men risken är nu istället att den stora spridningen av utmaningarna får oss att missa djupet i den verkliga förändringen, den digitala transformationen som nu börjat förändra samhället i grunden.
