Greta Thunberg och vår skenande framtidsångest

I fredags strejkade elever över hela världen för att få vuxenvärlden att agera mot klimathotet, mänsklighetens största utmaning i vår tid. Och det är svårt att inte hålla med.

Jag är dock kluven. Inte till att klimathotet är reellt och väldigt allvarligt. Snarare för att klimathotet inte är den enda stora omvärldsutmaningen som hotar att förändra allt. Den exponentiella tekniska utvecklingen inom bl a artificiell intelligens och bioteknologi är en annan. De demokratiska utmaningarna och den nya geopolitiska (o)ordningen ytterligare ett par andra. Och sedan har vi den instabila globala ekonomin och dess förestående kollaps. För att inte tala om de demografiska utmaningarna, ökande socioekonomiska klyftor och fragmentering av värderingar som splittrar våra samhällen. O s v…

Listan blir snabbt ganska lång.

Jag som jobbar med den här sortens analyser använder gärna ”omvärldslöken” för att göra sådant här tydligt.

Många faktorer är det. Och detta är inte ens någon fullständig lista.

Drivkrafterna är komplext sammanvävda med varandra

Nu kommer det riktigt besvärliga. Hur klimatutmaningarna kommer att kunna hanteras är komplext beroende av andra drivkrafter. Några exempel är det förändrade och instabila geopolitiska läget, en snabbt växande medelklass i en del av världen och nästan lika snabbt ökande socioekonomiska klyftor i en annan. De gula västarnas protester tog faktiskt fart när Macron försökte införa klimatskatter, något som upplevdes drabba de som fått det ekonomisk sämre.

Fortsätter vi t ex med det geopolitiska läget hänger det ihop med bl a det globala och instabila ekonomiska läget, de demokratiska utmaningarna samt de nya tekniskt drivna hot- och möjlighetsbilderna. Handelskriget mellan USA och Kina drivs av en populistisk president som vill förändra det geopolitiska läget, försvara sitt ekonomiska oberoende och det är inte helt osannolikt att cyberkrigföring kan bli, eller kanske redan är, ett av vapnen i en eskalerande ekonomisk konflikt.

Vi kan inte ducka från slutsatsen: det går inte att isolerat hantera drivkrafterna en och en, vi behöver hantera dem tillsammans.

Ett sätt att uttrycka det är att det är en perfekt storm av stora drivkrafter som just nu utmanar vårt samhälle.

Alvin Toffler, en av 1970-talets mest omskrivna samhällsobservatörer, varnade för att den snabba utvecklingen på så många områden skulle leda till en framtidschock, en känsla som liknar den kulturchock vi upplever när vi besöker en ny kultur. En känslan av desorientering, irrationalitet och obehag. Han skrev:

Imagine not merely an individual but an entire society, an entire generation—including its weakest, least intelligent, and most irrational members—suddenly transported into this new world. The result is mass disorientation, future shock on a grand scale.

Känns det inte som om vi är där nu?

Idag använder vi oftare uttrycket VUCA för att beskriva läget. VUCA kommer från den amerikanska militären och är en akronym för Volatile, Uncertain, Complex, och Ambiguous. Vi skulle kunna översätta orden med instabilitet, osäkerhet, komplexitet och mångtydighet.

Runt omkring mig hör jag nu allt fler som uttrycker en känsla av framtidsångest. Det de beskriver är känslan att ”allt håller på att gå åt helvete” kombinerat med känslan av maktlöshet. En del beskriver dessutom en direkt rädsla.

Det är här Greta Thunberg kommer in. Hon är en perfekt symbol för att kanalisera den klimatångest, hjälplöshet eller rädsla många känner. Om vi tillsammans skriker högre och ser till att de andra också vaknar så gör vi faktiskt något!!

Vad kan vi lära av historien?

Men det är nu vi borde kunna vår historia och höra dess varningsklockor ringa.

Vi har nämligen upprepade gånger sett hur denna engagemangsmekanism triggar en av mänsklighetens sämsta egenskaper. När vi människor står inför ett stort och ogripbart problem vill vi nämligen tro och engagera oss i EN lösning – eller argumentera för ETT perspektiv leder till lösningen. Våra känslor säger till oss att om vi som grupp är överens och riktar vår kollektiva energi mot samma håll så blir saker bättre. Och många gånger har förstås detta fungerat.

Men det stora problemet ligger i att i kaotiska tider finns det aldrig en lösning eller ett perspektiv som fungerar. I kaotiska tider finns istället massor av olika riktningar och perspektiv att flockas runt.

I historien har detta mönster signalerat om en accelererande fragmentering, ett brutalare debattklimat och allt större högljudda grupper som utifrån sin egen övertygelse hävdar sitt perspektiv som det enda rätta. En spiral drar igång. Först är det ordkrig och sedan våld. Och det är denna mekanismen som resulterar i att samhällen faller. Ofta är det tyvärr inte huvudproblemet utan människomassornas motreaktioner som skapar värst förödelse.

Fenomenet verkar ha vissa likheter med hur kroppens immunförsvar ibland reagerar så starkt att vi dör av kroppens försvarsmekanismer snarare än av det kroppen försvarar sig mot.

Går vi t ex tillbaka till 1500-talet och reformationen vet vi idag att tryckpressen spelade en nyckelroll. Tack var ett mycket effektivare kommunikationssystem än tidigare blev konflikterna både mycket större och fler. Och det gick snabbt från hetsiga ordväxlingar av typen

– ”Du är en kättare!”

– ”Nej, det är du som är en kättare!!”

till att präster drogs ut ur kyrkorna och misshandlades och vidare till år 1525 års stora bondeuppror där upp till 300 000 bönder sägs ha deltagit.

Konflikterna tog egentligen inte slut förrän efter 30 åriga krigets slut, alltså Westfaliska freden år 1648, 130 år senare. Och då hade en både en gammal samhällsstruktur och ett medeltida tänkande helt ersatts av en ny där nationalstaten och det moderna tänkande var den dominerande strukturen.

Idag har vi precis introducerat Facebook, Twitter och hashtags med global räckvidd och så smått börjat ana vilka konsekvenser de kan få…

…så förutom att läget snabbt blir allt mer kaotiskt och framtidsångesten ökar har vi alltså dessutom en förstärkningsmekanism för kommunikation som är miljontals gånger effektivare än vad tryckpressen var.

Är protester på gatorna en bra idé idag?

I mer balanserade tider skulle jag säga att samlade folkliga protester är en ganska bra idé för att visa sin åsikt. I kaotiska tider som dessa behöver vi nog förstå att läget är annorlunda. Då riskerar precis samma instinkt att inte leda till att vi löser problemet utan till en eskalerande konflikt… oavsett hur bra idéer eller hur rätt åsikt en viss rörelse förfäktar!

Så vi kanske skall fundera på vilka stora folkrörelser vi skall dra igång och hur vi skall uttrycka våra åsikter den närmaste åren??