Inte heller jag kan låta bli att kommentera morgondagens omröstning om lagen som ger FRA fria händer att avlyssna all kommunikation. Jag skall inte argumentera, men dock påpeka hur jag ser på läget ur ett långsiktigt perspektiv.

Eftersom vi befinner oss i ett brott (vissa skulle kalla det ett paradigmskifte) mellan två olika men grundläggande sätt att förhålla sig till världen. Det ena bygger på maskinmetaforen och som med Hobbes fick en grundläggande samhällsstrukturerande uppgift. Där får det starka samhället en viktig uppgift att ta hand om och skydda medborgarna – i en tydlig välordnad, stabil funktionell och hierarkisk organisation. Det andra bygger på insikten att vi lever i en värld där individer och grupper av individer självmant håller på att organisera sig i olika grupper som utmanar den maskinella och hierarkiska struktur vi i 500 år byggt upp som var ett svar på att individernas behov av tillrättalagda strukturer.

Det är inte så att Hobbes projekt var dåligt. Snarare tvärt om, eftersom det skapat den ordning och de nödvändiga strukturer vi behövde för att samordna oss och skapa den välfärd vi nu befinner oss på toppen utav.

Jag skulle snarare beskriva det som att vårt problem framåt består i att vi nu snart skapat förutsättningar som är radikalt annorlunda än de som varit förhållandevis stabila sedan boktryckarkonsten dvs utvecklingen av kommunikationsformen broadcasting. Idag står vi inför ett läge där den dominerande kommunikationsformen varken är “broad” eller “casting” men trots detta redan spridits till snart 2 miljarder människor. Den struktur som växer fram allt mer, men ännu är i sin linda, är den horisontella formen där den råa marknadsvarianten just nu är på väg att utmana alla stabila modeller.

I en värld där det grundläggande värdeskapandet redan blivit beroende av horisontell organisation, och de vertikala hierarkiska institutionerna snabbt förlorar i makt och inflytande uppstår självklart förvirring. Speciellt tydligt syns denna förvirring inom de traditionella institutionerna eftersom de helt enkelt saknar förmågan att bortse från den egna modellen för att se hur nya modeller vinner mark. Detta är dock lika naturligt som när tillverkarna av segelfartyg vägrade inse att ångfartygen var framtiden, eller när man tyckte att automobilen var en fluga.

För de som ser övergången mellan de olika formerna blir nyckelfrågan hur man hanterar denna övergång så att minsta möjliga negativa effekter drabbar de enskilda medborgarna, de som till syvende och sidst utgör de som skall skyddas av den politiska överbyggnaden.

Den utveckling och övergång mellan strukturer jag beskriver är förstås en utveckling som antagligen tar 30-50 år tills de stora effekterna kommer att bli uppenbara och otvetydiga. Dock finns dock tydliga tecken på vart vi är på väg och de senaste 13 åren sedan webben explosion 1995 visar tydligt riktningen.

Som jag ser det är varje beslut som ignorerar denna övergång, vilket jag tror att morgondagens omröstning handlar om, i värsta fall rent farlig. Att i en övergång mellan olika former naivt och ensidigt bevara den ena formens tänkande försäkrar sig om att öka spänningarna och driva på en kapprustning som istället för att minimera de negativa effekterna av övergången snarare maximera dem.

För mig är ett ja till lagen i morgon ett beslut som tydligt signalerar att den rådande hierarkiska strukturen börjat att, med vilka medel som helst, och utan att förstå eller bry sig om konsekvenserna, göra allt för skydda sig gentemot de akuta hoten mot de rådande strukturerna. På det sättet har man murat fast den rådande centralistiska och mekanistiska modellen och tankesätten och stäng ute alternativa synsätt för en lång tid framöver. Det mest positiva med detta skulle kunna innebära att uppvaknandet bara blivit lite försenat, men det skulle också kunna innebära att man stigit in på ignoransens stig för en ganska lång tid.

Ett nej i morgon skulle å andra sidan kunna innebära fortsatt förvirring, men också förhoppningsvis början på ett uppvaknande och en diskussion som skulle kunna leda till att man försökte skapa en struktur för ökad säkerhet som bygger på de förutsättningar som morgondagens samhälle erbjuder.

I och med att det även handlar om långsiktiga strukturella frågor kan beslutet mycket väl utgöra ett centralt vägval för hur stor klyftan mellan de lägre, men numera välutbildade och uppkopplade skikten och de uppenbart självmant bortkopplade ledande blir. En utveckling som kommer att få en direkt konsekvens för hur vi som land kommer att hantera de nästa 20-30 åren, en tidsperiod som vi redan nu vet innehåller en lång rad globala utmaningar.

Läs även andra bloggares åsikter om

Kategorier:

P A Martin Börjesson

P A Martin Börjesson arbetar med framtidsfrågor och hjälper företag och institutioner att förstå och navigera i en allt mer komplex och föränderlig värld. Kontakt via mail.