via YouTube – Clay Shirky: How cellphones, Twitter, Facebook can make history.
Detta föredrag av Clay Shirky är inte nytt men kan vara värt att se på ändå, speciellt i dessa tider med Wikileaks effekter och pågående revolution i Tunisien som journalister försöker rubricera som en Twitter- eller Wikileaks revolution. Att lyssna på föredrag om vilken effekt sociala media har på strukturer är alltid bra, speciellt eftersom effekterna är så fundamentala att det är svårt att förstå konsekvenserna.
Enligt min mening gör dock Shirky det alldeles för lätt för sig då han pratar om det hela ur ett teknik och mediaperspektiv.
Inte för att det är irrelevant eller fel, utan att det blir ett alldeles för smalt perspektiv. Han talar t ex inte om de förändringar i värderingar och perspektiv, som i huvudsak är en effekt av 100 år av broadcasting media, ligger till grund för hur och varför dagens människor tar till sig och använder sociala medier eller hur vi förändrat vårt sätt att se på oss själva, vårt samhälle och omgivande institutioner. Inte heller talar han om institutioners och staters ökade möjligheter till kontroll och styrning genom sensorutveckling, spårbarhet och analyskapacitet den nya tekniken erbjuder – ett perspektiv som vitryssen Evgeny Morozov driver och kritiserar Shirky för att han glömmer.
Att tekniken förändras är förstås en förutsättning, men det lär inte inte hända något om människor inte använder det eller blir opåverkade av de förändrade förutsättningar tekniken bidrar med.
Vad som egentligen händer ner den underliggande kommunikationstekniken gör ett kvanthopp är att alla – individer, institutioner och stater – får förändrade förutsättningar när alla bollar kastas upp i luften. Här understryker jag gärna Shirkys poäng och kritiserar honom möjligen för att vara alldeles för svag i sin beskrivning av konsekvenserna. Ett samhälle med tillgång till kommunikationstekniken många-till-många för alla individer och prylar och en kommunikationskostnad som närmar sig noll är ett i grunden helt annat samhälle än utan de förutsättningarna. Dock blir det alltid fel när man tar lösryckta begrepp som sociala media, Twitter eller Wikileaks och försöker skapa förklaringar som bygger enbart på dessa.
Hur vägen dit ser ut är dock en helt annan historia. Här lär vi få se en böljande strid mellan det gamla och det nya under kanske en längre tid än vi vill tro. Trots att världen förändras kommer begrepp och institutioner att finnas kvar i någon form och desperat försöka återuppfinna sig själv. Ett citat från Clay Shirky beskriver utmaningen på ett lite djupare plan:
Institutioner kommer att försöka bevara problemet, på vilket de själv är lösningen
