Om urbanisering är det demografiska fenomen som handlar om inflyttningen av människor till städer är citifiering den förändringsprocess – det perspektivskifte – mänskligheten går igenom som en konsekvens av bl a urbaniseringen. En annan viktig faktor som påverkar citifieringen är hur vår medialogik gradvis centreras till städerna och enbart beskriver världen från ett urbant perspektiv.
Citifieringen är fullständig när vår idé människan blivit en stadsboende art och alla mänsklighetens stödsystem bygger på antagandet att staden är normaltillståndet och landsbygden undantaget .
Bara för att en förändring inträffar sker mycket sällan en fullständig transformation av vår värld över en natt. Även om människor som individer är relativt snabba att förändra sig är samhällets gemensamma perspektiv och kulturella mönster klart långsammare och sker inte förrän en större del av samhället förändrats och dessutom börjat utveckla nya mönster. Nästan lika snabba som individernas anpassning är de kommersiella systemen, men klart långsammare är de offentliga och politiska systemen. Långsammast av alla system är de juridiska och regulatoriska. Dessa behöver ha en viss stabilitet innan de kan tillåta sig att förändras.
Man skulle kunna beskriva förändringen som ett antal vågor som rullar fram och först när alla vågorna, eller åtminstone de största, vågorna svept över har en förändring inträffat. Först när det stora flertalet av individer och system bygger på antagandet att människan är stadsboende har vi citifierat mänskligheten.
Det är på grund av denna eftersläpning i både perspektiv och systemstöd den allmänna politiska debatten i Sverige fortfarande handlar om landsbygden som något som behöver bevaras. Urbaniseringen i Sverige är enligt FN redan 86% idag och kommer att öka till 90% 2050. Huruvida landsbygden är viktig utifrån ett antal rent konkreta perspektiv är inte vad det handlar om. Självklart är den jätteviktig, men den är redan ur ett t ex ett tillväxt- eller jobbperspektiv redan försvunnen eftersom våra perspektiv, våra ekonomiska system och därmed också vår kollektiva utgångspunkt allt mer citifieras. Det vi behöver göra är att skapa en fungerande landsbygd inför vår citifierade framtid – inte bevara en landsbygd i tron att citifieringen kommer att avstanna eller vända.
