Hur tänker vi på framtiden? Vad är framtiden?? Vad betyder framtiden för oss?
Äntligen fredag och eftermiddag. Med en espresso i koppen och en överblick över stadsmyllret på gatan gör jag klart veckans sista aktiviteter, svarar på de mail som behöver svaras på och läser lite i mitt flöde av artiklar.
En artikel i mitt lagrade flöde som plötsligt fick mig att reagera var Mattias Hagbergs artikel i GP “Hellre Chopin än förintelsen”. Artikeln beskriver bl a hur polska TV-chefer försöker tillrättalägga den polska historian om hur de polska judarna behandlades och det starka hat som författaren Olga Tokarczuk förvånades över när hon tyckte att polackerna behövde ställa sig ansikte mot ansikte med sin historia av slavägande och judemord.
När man läser framtidsprognoser får man lätt uppfattningen att framtiden är ett dolt landskap man upptäcker bara man tolkar tecknen rätt. Men kan framtiden upptäckas? Det skulle förutsätta att den finns någonstans redan nu… Framtiden har ju definitionsmässigt inte inträffat än – det är därför vi kallar den för framtiden. Om den inte finns och inte kan upptäckas, vad menar vi då egentligen när vi pratar om eller försöker förutspå framtiden? Kan det vara så att ordet “framtid” refererar till något annat än vad vi tror?
Ett av de mest centrala mönstren som formar vår uppfattning är tidsmönstret. För att göra det tydligt att det inte alltid varit så och kanske inte heller alltid behöver vara så kan man titta på denna korta film.
En intressant fråga inför framtiden är vilken roll tiden och tidmätningen kommer att spela i våra liv om 50 år. Vad tror ni? Kommer tidspressen att bli värre eller kommer vi att hitta på sätta att återta balansen??
När man har ett filosofiskt perspektiv och närmar sig frågor runt tid i allmänhet och framtid i synnerhet hamnar man snabbt hos St Augustinus eller Augustinus av Hippo, en av de få filosofer som sagt något intressant om tid.
En av de svåraste utmaningarna med att prata eller skriva om framtiden är att göra det tydligt att det egentligen inte är framtiden man pekar på utan nutiden.
Va? Vad menar han nu??
Jag kanske måste ta hjälp av en filosof för att göra det tydligare. När filosofen Paul Ziff skrev om pekandets utmaningar använde han ett kattexempel för att förklara den svårighet vi kanske inte tänker på i vardagen:
I throw a cat a piece of meat. It does not see where the meat fell. I point to the meat: the cat smells my finger.
Om du är trött på alla ”speciella” dagar på året som t ex kanelbullens dag eller musarmens dag så kanske en dag som tillägnas något viktigt kan attrahera? Den 1 mars är det nämligen Framtidsdagen.
Framtidsdagen har bara funnits sedan 2012 och även om den (ännu) har inte uppmärksammats speciellt mycket det finns del arrangemang runt om i världen. I Stockholm kan man i t ex ta sig till ett Future Day Sweden arrangemang på Tekniska Muséet som håller på mellan 11 – 15.
Trender och framtid verkar komma allt mer i ropet igen och jag är inte den ende som konstaterar detta. Framtidsanalytikerna på The Herman Group noterade samma sak i en alert för ett par dagar sedan. Jag har själv noterat ett ökat intresse de senaste månaderna då jag fått en ökad andel mail från min website om scenarioplanering http://www.well.com/~mb/scenario/.
