En av de svåraste utmaningarna med att prata eller skriva om framtiden är att göra det tydligt att det egentligen inte är framtiden man pekar på utan nutiden.
Va? Vad menar han nu??
Jag kanske måste ta hjälp av en filosof för att göra det tydligare. När filosofen Paul Ziff skrev om pekandets utmaningar använde han ett kattexempel för att förklara den svårighet vi kanske inte tänker på i vardagen:
I throw a cat a piece of meat. It does not see where the meat fell. I point to the meat: the cat smells my finger.
