Vikten av att vidga den temporala bandbredden

I algoritmsamhället går allt fortare. Och när allt ökar med datorernas hastighet tvingas vi vara alerta och reagera snabbt för att vara relevanta. Då hinner vi inte tänka så mycket – ibland kanske inte alls.

Donald Trump är förstås ytterligheten som blivit känd för att reagera instinktivt och twittra direkt – helt utan att tänka. Något som belönas av den nuvarande sociala media-logiken.

Med algoritmer och datorisering verkar vårt Nu bli kortare och kortare.

Men vilka konsekvenser får det? Och kan vi motverka utvecklingen på något sätt??

I en tänkvärd artikel i Guardian använder Professor Alan Jacobs författaren Thomas Pynchons begrepp temporal bandbredd för att beskriva problemet med ett allt kortare Nu. Han citerar ur Pynchons bok Gravity’s Rainbow

[Temporal bandwidth is] the width of your present, your now … The more you dwell in the past and future, the thicker your bandwidth, the more solid your persona. But the narrower your sense of Now, the more tenuous you are.

Enligt Pynchon och Jacobs innebär en smalare temporal bandbredd – ett kortare Nu – att vi själva blir allt tunnare eller obetydligare. Med en smalare termporal bandbredd finns allt mindre tid att agera som en tänkande person och vi blir allt mer offer för omständigheterna. Vår persona – vårt varande i tiden – blir mer och mer reducerat till ett knippe reflexer i det stora twitterflödet.

Jacobs slutsats är att för att motverka de negativa effekter behöver vi kultivera vår temporala bandbredd.

Bekantskap med historien vidgar vår temporala bandbredd

Ett sätt är att bredda vår temporala bandbredd är att vidga den bakåt och lära mer om historien. Detta ger oss ett större djup i vår förståelse för vad som händer Nu. Då kan vi motverka reflexen att snabbt bli upprörda då vi kan se Nu-tidens händelser som delar av ett större mönster.

Så ock en djupare självkännedom

Ett annat sätt att vidga vår temporala bandbredd är att fördjupa vår insikt om oss själva. Genom att utsätta oss för andras insikter och upplevelser och reflektera utifrån dessa lär känna oss själva bättre. Då utvecklar vi vår förmåga att förstå och att styra mot vad vi egentligen vill och motverkar impulserna att reagera känslomässigt på varje signal.

En vidgad temporal bandbredd gör oss helt enkelt till mer solida människor. Människor som är mer rotade i historien och i oss själva.

Vi kan också vidga den temporala bandbredden framåt

Det finns ytterligare ett håll att vidga den temporala bandbredden – framåt i tiden. Eftersom framtiden ännu inte finns utan formas av våra handlingar och val behöver vi förutom kunskap om historien och andras tankar också engagera både vår fantasi och vårt konsekvenstänkande.

När vi drar ut trendlinjer och formulera framtidsscenarier vidgar vi vår temporala bandbredd i ytterligare en viktig dimension. När vi målar upp bilder av vart olika händelsutvecklingar kan leda ser vi också ett bredare spektrum av konsekvenser som hjälper oss att agera klokare utifrån vad som händer Nu.

Vi vidgar vårt Nu

Genom att öppna oss mot historien vidgar vi vår temporala bandbredd bakåt.

När vi utvecklar djupare insikter om oss själva genom andras tankar och vår egen introspektion och reflektion vidgar vi vår temporala bandbredd inåt.

När vi formulerar och lyfter fram visioner och framtidsbilder inför vår inre blick förstår vi bättre konsekvenserna av våra val och beteende vilket vidgar vår temporala bandbredden framåt.

Vi vidgar helt enkelt vårt eget Nu i de dimensioner vi kan för att motverka ett yttre och allt kortare Nu.

Att vidga vårt Nu framåt kräver metoder och samarbete

Av dessa olika sätt att vidga det temporala bandbredden är framtidstänkandet den förmåga som är sämst utvecklad i vårt samhälle. Men kanske också den vi just i detta läge behöver mest.

Att metodiskt tänka på framtiden är inget vi får lära oss i skolan. Det är heller inget som våra institutioner runt omkring oss stödjer. Snarare är det tvärtom så att institutionerna liksom algoritmerna arbetare med allt kortare horisonter.

Just nu ser vi dessutom hur vår kortsiktighet lett oss till ett läge där vi verkar offra framtiden på ett djupt problematiskt sätt. 

Det är därför vi futurister jobbar med att sprida metoder som t ex scenarioplanering, trendkartor och workshops för att stödja arbetet med att systematiskt tänka på framtiden.

Om vi kan vidga vår temporala bandbredd både bakåt i historien, inåt i oss själva och dessutom framåt i tiden så har vi mycket bättre förutsättningar att hantera den allt mer komplexa, snabba och oförutsägbara värld vi lever i nu.

Samtidigt ger oss en möjlighet att på ett konstruktivt sätt och tillsammans möta de framtidens utmaningar vi just nu har så svårt att hantera.

Finns det en fastighetsmarknad på Mars år 2050?

När jag i höstas körde en utbildningsmodul i scenarioplanering i åk 3 på Systemvetarprogrammet på Göteborgs Universitet kom en av studentgrupperna med frågan: Finns det en fastighetsmarknad på Mars år 2050? Studentgruppen såg direkt att scenarioplanering handlade om att vidga tankehorisonterna och ville därför utforska ett område utanför de ramar byggbranschens företag tänker inom idag.

Fortsätt läsa “Finns det en fastighetsmarknad på Mars år 2050?”

Är du framtidslitterat?

– Förlåt, vad sa du?

– Är du framtidslitterat?

– Vad betyder det?

– Att vara litterat betyder ju att vara beläst, d v s ha läst en del och därmed uppnått en viss nivå av bildning, men också färdigheten att kunna läsa och skriva på en viss nivå.

– Ja, jo… det har jag ju hört någon gång. Tror du jag är helt okunnig? Men framtidslitterat? Det har jag aldrig hört talas om.

Fortsätt läsa “Är du framtidslitterat?”

Vad ledare behöver lära av futurister

De tankemodeller vi använder för att hantera framtiden bygger på en viss stabilitet. Vi har ju trots allt växt upp i en värld där stabilitet är normen och osäkerhet är undantaget. Prognoser om framtiden bygger på hur vi presterade igår. Analyser baseras på hur dagens konkurrenter agerar. Målen vi sätter upp förutsätter ofta att vi känner till de påverkande faktorerna.

Men världen förändras i en accelererande takt och mycket av det vi vet nu kommer inte att vara relevant i morgon. Gårdagens prestation kan visa sig vara helt irrelevant för den effekt vi vill uppnå. De konkurrenter vi behöver förstå kanske inte ens finns idag. Och de faktorer vi behöver hantera för att nå våra mål kanske är helt okända idag.

Fortsätt läsa “Vad ledare behöver lära av futurister”

Sju frågor för den Internationella Framtidsdagen 1 mars

Idag den 1 mars är det den internationella framtidsdagen. Jag har tidigare noterat den i denna blog för ett par år sedan här. Poängen med framtidsdagen är att alla åtminstone en dag på året skall få en anledning att lyfta blicken från nutidsfåran och tillsammans blicka framåt.

Och även om världen just nu känns extremt osäker, kanske det är precis vad vi behöver göra? Tillsammans fundera på vart framtiden är på väg och framför allt vilken framtid vi vill ha!

Men hur gör man?

Fortsätt läsa “Sju frågor för den Internationella Framtidsdagen 1 mars”

Internationella filosofidagen 2016 – tid att reflektera

Idag är det den tredje torsdagen i november, den dag UNESCO har utropat till Internationella filosofidagen. Syftet är att uppmärksamma filosofi och filosofins betydelse för samhället.

Eftersom 2016 har överträffat våra värsta farhågor och mänskligheten återigen verkar präglas av skrämmande och primitiva flockbeteenden kan vi behöva påminnas om en av de mest grundläggande idéerna och värderingarna som filosofin står för. Jag skulle vilja uttrycka den så här:

Meningsmotsättningar och argumentation är bara på ett primitivt plan ett nollsummespel med vinnare och förlorare. På ett högre plan är delade meningar och argumentation vägen till ökad kunskap, insikt och visdom för oss alla.

Fortsätt läsa “Internationella filosofidagen 2016 – tid att reflektera”

Framtidstänkaren Alvin Toffler är död

Alvin_Toffler_02 - fyrkantig

Den 27 juni 2016 dog framtidstänkaren Alvin Toffler, 87 år gammal. Han var av många ansedd som en av 1900-talets mest inflytelserika framtidstänkare och för mig är han, bredvid Peter Drucker, troligen den som påverkat mitt tänkande mest. Toffler har skrivit en lång rad böcker men är troligen mest känd för “Future Shock”, eller på svenska “Framtidschocken” som kom ut 1970. Boken handlar, med Tofflers egna inledande ord, om vad som händer människorna när de överväldigas av förändring. Den handlar om värt sätt att anpassa oss – eller misslyckas med att anpassa oss – till framtiden.

Fortsätt läsa “Framtidstänkaren Alvin Toffler är död”

Både historien och framtiden förenklas

Äntligen fredag och eftermiddag. Med en espresso i koppen och en överblick över stadsmyllret på gatan gör jag klart veckans sista aktiviteter, svarar på de mail som behöver svaras på och läser lite i mitt flöde av artiklar.

_R042227En artikel i mitt lagrade flöde som plötsligt fick mig att reagera var Mattias Hagbergs artikel i GP “Hellre Chopin än förintelsen”. Artikeln beskriver bl a hur polska TV-chefer försöker tillrättalägga den polska historian om hur de polska judarna behandlades och det starka hat som författaren Olga Tokarczuk förvånades över när hon tyckte att polackerna behövde ställa sig ansikte mot ansikte med sin historia av slavägande och judemord.

Fortsätt läsa “Både historien och framtiden förenklas”

Vilken framtid väljer du?

the-railroad-goes-into-the-distance

När man läser framtidsprognoser får man lätt uppfattningen att framtiden är ett dolt landskap man upptäcker bara man tolkar tecknen rätt. Men kan framtiden upptäckas? Det skulle förutsätta att den finns någonstans redan nu… Framtiden har ju definitionsmässigt inte inträffat än – det är därför vi kallar den för framtiden. Om den inte finns och inte kan upptäckas, vad menar vi då egentligen när vi pratar om eller försöker förutspå framtiden? Kan det vara så att ordet “framtid” refererar till något annat än vad vi tror?

Fortsätt läsa “Vilken framtid väljer du?”