Idag skrev Jamais Cascio en lite trevande artikel om vem som egentligen driver förändring. Där citerar han Clay Shirky använder citatet
while some people still argue about whether Wikipedia is a good thing, folks at Metaweb are already building a next-generation collaborative knowledge base
som ett sätt att understryka sin poäng:
[…] people who can accept the (technological) conditions of the present are better-able to see what’s next than people who are still wrestling with whether those conditions of the present make sense
Man kan förstås fundera på till vilken grad detta är sant. För att förstå grunden till resonemanget behöver man nog kika på de grafer från Forrester Research som publicerats i New York Times och Business Week. Där kan man se den tydliga skillnad i inställning till den nya kommunikationstekniken som finns mellan generationer.
Cascios slutsats är att det inte räcker med att välvilligt acceptera den nya verkligheten för att åstadkomma och driva förändring som Shirky argumenterar för. Hans egen slutsats är att det även krävs att det finns en otillfredställelse med situationen.
Dissatisfaction with the present, not simply acceptance of it, drives change.
Ur mitt perspektiv tycker jag att båda har rätt men för olika delar i förändringsprocessen. Jag skulle säga att Shirkys argument är tillräckligt om man har bilden att förändringens centrala komponent är spridningen och användningen av ny teknik. Cascios tillägg är å andra sidan direkt tillämpligt om man ser innovationen av en ny teknik eller nytt synsätt som den centrala komponenten i förändringen. Själv skulle jag säga att båda dessa är lika viktiga men att dessa två delar i förändringsprocessen ofta sker utspridda över tid och har en ganska svårdefinierad koppling till varandra. För att parafrasera och stjäla lite:
Dissatisfaction with the present, not simply acceptance of it, drives the urge to innovate, the first necessary key to change. People who can accept the (technological) conditions of the present are better-able to see what’s next and are more willing to adopt and use the new technology which is the second necessary key to change.
