Carl Bildt utnyttjar transparensen

Cb1 80X80Bloggen gör det successivt mer möjligt för den enskilde att delta i den stora kollektiva diskussionen, åtminstone om man har lyckats attrahera många läsare… Konsekvensen blir att traditionella informationsbarriärer nu kortsluts och hela blogosfären håller på att bli ett enda stort torg för diskussion. Trenden brukar benämnas den ökande transparensen.

Hur ser egentligen ett framtida samhälle ut när transparensen ökar och t ex avståndet mellan läsarna, medierna och de ledande politikerna blir allt kortare? Man kan möjligen få en aning om man läser Carl Bildts blogg. Där rapporterar Bildt flitigt både om vad som dagligen händer i hans arbete, men också detaljer och egna perspektiv på de attacker mot honom som kommer från massmedia. Genom att t ex direkt i sin egen blogg korrigera sin eget felaktigt uppgivna uppgift hur många optioner han har i Legg Mason, där han satt med i styrelsen, gjorde han att pressen såg ganska löjlig ut när de senare försökte blåsa upp det faktum att Bildt angett en felaktig siffra.

Det är också intressant att notera att Bildt på ett klart Internet-mässigt sätt gärna använder tillgängliga källor och kommentarer som bevis och argument gentemot journalisters ibland ogenomtänkta attacker i sin jakt på ett nytt scoop. Det uppgavs också i Expressen att fonden Legg Mason hade stora intressen i vapentillverkaren Lockheed Martin. Att de hade intressen var sant, men man kan väl knappast kalla 0,00002 procent av investeringarna stora? Genom att referera vidare till en annan bloggare som tagit reda på detta behövde Bildt inte själv säga så mycket annat än att referera.

Även om Bildts bloggande som utrikesminister är i sin linda och likaså hans erfarenhet att använda bloggen som ett medel att kortsluta mediamonopolet med har det redan nu har börjat bli ganska intressant. Bildt har öppnat möjligheten att omedierat bemöta de attacker och frågeställningar som annars hade fått valsa runt ett par dagar, röra upp damm och sälja lösnummer innan de till slut lösts upp i antingen ointresse eller accelererat på någon mediearena där de på grund av inramningen redan omvandlats till en annan fråga. Att kvällspressens journalister är lite panikslagna kan man ana när man läser en av motattackerna från Expressens Per Svensson den 22 feb 2007:

“En bloggande utrikesminister kan tyckas vara ett behjärtansvärt uttryck för vilja till öppenhet och demokratisk delaktighet. Men samtidigt bör man kanske komma ihåg att drömmen om direkt och oförmedlad kommunikation mellan ledare och folk framförallt har odlats i andra politiska traditioner än den liberala demokratins.”

”Carl Bildt utnyttjar sin blogg som ett vapen mot en av den liberala demokratins institutioner – den granskande journalistiken”

I mina öron låter detta en aning överdrivet, även om jag är mycket intresserad att läsa retorisk analys om vad som egentligen händer runt Bildts blogg. För något händer ju…

Ett av grundproblemen i ett samhälle är att makten inte längre är knuten till våldsmonopolet utan till problemformuleringsprivilegiet , ett problem som Lars Gustafsson tog upp i en essä 1980. Det privilegiet innebär att den som har makten att bestämma över vad och på vilket sätt något diskuteras i själva verket har den politiska makten. När demokrati och friheten att uttrycka sina åsikter etablerades, förflyttades makten från det lilla fåtalet högst upp i hierarkin till folket. Massmedia blev av teknisk nödvändighet den plats där samhällsdiskussionen skulle föras. Problemet blev att väktarna av demokratin successivt blev en av dess värsta fiender efter att de successivt, och kanske delvis ovetande, tagit över problemformuleringsprivilegiet och därmed mycket av den reella makten i samhället.

Idag har vi dessutom en situation där de som har problemformuleringsprivilegiet också befinner sig på en marknad och måste sälja lösnummer för att fortsätta få hålla på med sin granskning. En balans som sedan länge fallit över på det kommersiella planet och styrs numera av sensationsjournalistisk snarare än en intellektuell process.

Vad som nu håller på att hända på allvar är att allt fler får möjlighet att kommunicera direkt med varandra vilket förändrar spelet. Det är inte så att makten som ges till den som har problemformuleringsprivilegiet kommer att försvinna, men just nu håller spelplanen på att ritas om och Carl Bildt är en av de drivande.

I ett längre perspektiv kan jag se att man för att kunna vara en aktiv politiker måste blogga för att kommunicera med sina väljare och kortsluta alla irrelevanta spekulationer. Det känns som om vi är på väg att få en digital version av den grekiska agoran där politiker utgjordes av dem som hade en retorisk förmåga och som folk lyssnade på, inte av några som har vaskats fram i en partipolitisk apparat eller blivit anställd som ledarskribent på någon tidning p g a sin förmåga att skriva snärtigt och kåserande om andra som sysslar med politik.

KategorierOkategoriserade