Jag har tidigare berört urholkningen av sanning och kunskap (t ex här och här) och att sanning och kunskap kanske har en mer social och existentiell funktion än något annat. En direkt konsekvens av detta är då att kunskap och sanning håller på att förlora i status. Kanske på grund av överexponering, men också på grund av att den moderna människan håller på att utveckla en ny inställning till kunskap eftersom vi ser världen dels som centrerad runt oss själva i allt högre utsträckning, men också som mer komplex vilket syns tydligt i den mängd motsägelsefulla “sanningar” vi överöses med.>
På Spanarna i radio i fredags döpte Göran Everdahl dagens människor till Generation Rekommendation eftersom rekommendationerna man skall följa blir allt fler men att det samtidigt också blivit socialt allt viktigare att göra detta. Därför kommer vi att automatisera rekommenderandet och sammanställa flera rekommendationer så att vi verkligen kan välja rätt.
Min förutsägelse runt detta går stick i stäv med Görans då jag tror att de socialt konstruerade sanningarna och kompisrekommendationerna kommer att bli allt mer dominerande och de som sysslar med rekommendation på professionell nivå marginaliseras. En anledning till svårigheten med professionell rekommendation när det t ex gäller produkter är helt enkelt den volym och den takt nya produkter väller fram. Dessutom har den långtgående industrialiseringen resulterat i att skillnaden mellan många produkter uppfattas som kosmetiska snarare än att ha att göra med kvalitet eller funktion. Min huvudpoäng är att “välja rätt” kommer allt mer att handla om att välja socialt rätt och inte så mycket funktionellt rätt. Och då är det lättare att välja rätt, för det är bara att läsa på rätt blogg eller se på rätt TV-program.
Ett annat argument för att rekommendationer inte kommer att fungera i framtiden är att ingen längre tror på varken rekommendationerna eller institutionerna som gör dem. Orsaken är att sanning och kunskap inte längre uppfattas som generella, utan snarare specifika, avgränsade och inte alls så allmängiltiga som vi ansett att de är sedan upplysningstiden. – “Det kan vara sant för dig, men varför skulle det vara sant för mig? Jag har ju ätit geléhallon i hela mitt liv och jag har inte mått dåligt av det?”
Detta nya framväxande beteende som jag tycker mig se har fram tills nu varit ett civilt fenomen, men frågan är om det nu håller på att också förändra producenternas mediastrategier?
Sju av nio godisföretag svarade inte när Sveriges konsumenter skrev och bad dem att upphöra med att blanda skadliga azofärger i läsk och snask. En kartläggning gjord av Råd & Rön visade nyligen att företagen fortfarande marknadsför varor med de kritiserade färgämnena till barn.
[From SvD » Inrikes » Tyst från godisföretag om omtvistat färgämne]
När så många producenter väljer att vara tysta runt något som är farligt så luktar det övervägt. Kan det vara så att sanningshalten runt skadligheten hos azofärgerna helt enkelt är en sanning med ett kort bäst-före datum? Detta skulle i så fall vara ett brott mot en tidigare trend som pekar på allt större anpassning till kundernas krav och uppfattningar. Men det är klart… om dessa också är motstridiga och flyktiga? What’s the point??
