Både historien och framtiden förenklas

Äntligen fredag och eftermiddag. Med en espresso i koppen och en överblick över stadsmyllret på gatan gör jag klart veckans sista aktiviteter, svarar på de mail som behöver svaras på och läser lite i mitt flöde av artiklar.

_R042227En artikel i mitt lagrade flöde som plötsligt fick mig att reagera var Mattias Hagbergs artikel i GP “Hellre Chopin än förintelsen”. Artikeln beskriver bl a hur polska TV-chefer försöker tillrättalägga den polska historian om hur de polska judarna behandlades och det starka hat som författaren Olga Tokarczuk förvånades över när hon tyckte att polackerna behövde ställa sig ansikte mot ansikte med sin historia av slavägande och judemord.

Så starkt hat och nationalistiska tendenser att försöka tillrättalägga och förenkla historian väcker alltid starka känslor av obehag i mig och så även denna gång.

Tyvärr kan vi inte bara se detta tillrättaläggande mönster i Polen utan det speglas även i andra länder i vår närhet liksom i vissa inhemska debatter.

Vad som fick mig att reflektera mer än vanligt denna gång var likheten med något jag själv pratat om under förmiddagen. Då refererade jag till den märkliga öppenheten för att diskutera och anamma ny teknisk utveckling jag tycker mig se de senaste åren. Eftersom jag arbetar med framtiden har jag blivit ganska van att behöva komma från underläge och beskriva utvecklingslinjer och tendenser som åhörarna inte tidigare sett eller reflekterat runt. Så är det allt mer sällan när det gäller några av de tekniska utvecklingsspåren.

Ämnen som framtiden för artificiell intelligens, självkörande bilar, 3D-skrivare och kryptovalutor som t ex Bitcoin är numera vardagsmat för allt fler. Inte bara så att många är bekanta med ämnena utan de verkar vara relativt okritiska till att denna utveckling sker. Inte så att de ser utvecklingen som problemfri, men att den är på något sätt är ovillkorlig – att framtiden är given. Ett sätt att beskriva det på ett annat sätt är att säga att tanken om den tekniska utvecklingens självklarhet har koloniserat och därmed förenklat vårt framtidstänkande.

För mig som är i framtidsbranschen är framtiden betydligt mer osäker och de tekniska utvecklingslinjerna formar samhället på ett mycket mer komplext sätt. Och om det är något vår historia har lärt oss är att de tekniska framtidsprognoserna behöver kompletteras med både sociala, politiska och ekonomiska aspekter för att ha någon som helst relevans.

Och om man tänker en stund till på ordet “kolonisererar” så är det väl precis det som händer med vår framtidsbild när vi förenklar historian. Genom att tillrättalägga historian och göra det komplexa till enkla sanningar med svart och vitt koloniserar även detta framtiden. Genom att helt enkelt göra det som som vår tillrättalagda historia beskriver det som det enkla och tydliga så tror vi oss kunna skära igenom svårigheterna och med handlingskraft ta oss framåt.

Både historien och framtiden är i själva verket både verktyg och källor till lärdom vi behöver använda för att närma oss framtiden så klokt som möjligt. När vi medvetet eller omedvetet tillrättalägger och förenklar både historian och framtiden ringer alla varningsklockor med ett genomträngande ljud.

Är det inte dags för en bred debatt om hur vi skall prata om dessa frågor – snarare än att bara prata om dem? Är det inte dags att istället för att leta efter ett snabbspår mot framtiden, istället ta en timeout, koppla ihop oss med oss själva och arbeta med att reda ut vad vi håller på med och vart vi vill. För det handlar ju om allas vår framtid!!