Framtiden finns i huvudsak i vårt medvetande

När man som filosof närmar sig frågor runt tid i allmänhet och framtid i synnerhet hamnar man snabbt hos St Augustinus eller Augustinus av Hippo, en av de få filosofer som sagt något intressant om tid. Ett vanligt tidsrelaterat citat (senast av Peter Gärdenfors i Filosofiska Rummet i P1 den 11 januari) är Augustinus formulering från bok XI i Bekännelser som skrevs någon gång mellan 397 och 400 e Kr. Efter ha konstaterat att man kan prata om tre tider, förfluten tid, nutid och framtid kommer Augustinus efter en stund fram till:

St Augustinus - Augustinus av Hippo[…] att varken det framtida eller det förflutna existerar, och att man inte egentligen kan säga att det finns tre tider, förfluten tid, nutid och framtid. Om man är noga bör man kanske hellre säga: “det finns tre tider, närvaron av förfluten tid, närvaron av nutid och närvaron av framtid”. Dessa tre finns i själen, och någon annanstans finner jag dem ej. Närvaron av det förflutna är minnet, närvaron av nutiden är iakttagelsen, närvaron av framtiden är förväntan.

Augustinus mer än 1600 år gamla slutsats belyser en viktig aspekt av framtiden som vi, eftersom vi ibland är väldigt lika katter, ofta missar: Vårt prat om framtiden refererar inte till hur världen kommer att se ut framöver utan till en inre framtidsbild av en möjlig framtid.

Den viktiga punkten blir då att eftersom framtiden är en mental bild formas den mer av de faktorer som formar våra tankar än av de faktorer som formar världen. Vad innebär då det? Dels formas våra tankar av vad vi ser just nu, men också av de rådande myter, “sanningar” och erfarenheter vi har haft tills nu. Över allt detta läggs ett formande mönster baserat på vår personliga benägenhet att se världen optimistiskt eller pessimistiskt.

Genom att återupptäcka våra egna grundläggande myter och metaforer samt frilägga våra egna grundantaganden och benägenheter kan vi förstå varför vi ser en viss framtid och då förändras också framtiden inför våra ögon. Framtiden blir i själva verket en konsekvens av ett visst perspektiv. Om vi t ex byter ut en av myterna eller “sanningarna” som formar dagens framtidsbild kan vi alltså se en annan framtid.

Att vi ändrar våra framtidsbilder innebär förstås inte att allt skulle kunna hända. Vissa mönster och långsiktiga drivkrafter kommer inte att ändras bara för att vi tänker annorlunda. Men å andra sidan visar resonemanget att framtiden inte heller är så förutbestämd som vi ibland luras att tro. Olika samverkande och oförutsägbara omständigheter kommer alltid kunna leda till flera framtida världar än vad vi ser just nu.

Och om vi skall få ett bättre utgångsläge för att förändra vår värld och återta makten över oss själva och vår framtid, behöver vi vara betydligt bättre på att förstå varför vi har dom framtidsbilder vi har och vilka andra framtidsbilder som skulle kunna vara möjliga.

För framtiden finns ju egentligen inte… Än!

Ett svar på ”Framtiden finns i huvudsak i vårt medvetande”

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.