Nu är det spännande!
Ett nytt decennium väntar ju bortom champagne-skålen vid tolvslaget. Då lämnar vi 2010-talet och går in i 2020-talet.
När jag började plocka ihop mina tankar blir det allt tydligare att otroligt mycket hänt de senaste 10 åren. Framför allt tyckte jag det blivit allt tydligare att vi befinner oss i ett större förändringsskede än vi förstått.
Och nu är det på allvar!
Efter att Frey och Osbourne publicerade sin artikel The Future of Employment: How Susceptible are Jobs to Computerisation i september 2013 blev Artificiell Intelligens – AI – central för diskussionen om hur automatisering påverkar arbete och samhällets välfärdssystem.
När sedan AlphaGoZero 2017 utan mänsklig hjälp lärde sig bli världsbäst i Go tog AI dessutom över efter atombomben och rymdprogrammen som det spjutspetsområde de stora världsmakterna tävlar om att bemästra.
Under de senaste åren har det dessutom publicerats mängder av inflytelserika böcker om AI och dess potentiella effekter på samhälle och människor. Och idag kan vi inte gå på en konferens eller delta i en diskussion om samhälle eller företag utan att hamna i ett samtal om AI.
Det har till och med gått så långt att vi i Sverige har dragit igång en allmän orienteringskurs om AI som heter Elements of AI.
AI handlar om en handfull algoritmer som är baserade på insikter och modeller från studiet av mänsklig kognition. Tack vare detta och tillsammans men dagens allt snabbare processorer har de utvecklat egenskaper som mönsterigenkänning och lärande. Helt klart fascinerande egenskaper, men de är än så länge kraftigt begränsade till snäva domäner.
Men poängen här är att AI-algoritmerna trots det bara utgör en liten bråkdel av de algoritmer som används i dagens datorer.
Det som ger våra appar och system huvuddelen av sina förmågor och egenskaper är alltså ”vanliga” algoritmer, sensorer, global datakommunikation, stora datamängder och mycket annat.
I artikeln Diffusion by Infusion – Has AI Spread by Piggybacking on Mobile Apps? försöker författarna kartlägga hur AI sprider sig i samhället. Och de konstaterar att tillämpningar av AI-algoritmerna redan finns lite överallt. I en lång rad appar och system vi använder dagligen finns alltså redan AI-algoritmer.
Det här är ju självklart jobbigt om man som forskare bestämt sig för att
I slutsatsen konstaterar författarna att
The presence of AI in society is ubiquitous and ambiguous at the same time. It is ubiquitous because so many of us are using AI on a daily basis, and it is ambiguous because its diffusion and functioning are hard to grasp to us users.
Och visst är det så. För i ingen av apparna eller systemen utgör AI den unika förmågan. AI-algoritmerna bidrar t ex bara med mer avancerade matchningsfunktioner eller bättre och snabbare inlärning.
Det jag tycker är konstigt är att författarna inte drar slutsatsen att grunden för hela analysen är skum; att de försöker göra en effektanalys utifrån en relativt ointressant delkomponent: AI-algoritmerna.
Revolutionen som håller på att transformera hela samhället har ju i grunden bara marginellt med AI att göra. Det är en revolution som snarare sker genom att miljarder allt billigare digitala komponenter och ett accelererande dataflöde gör det möjligt att med hjälp av algoritmer programmera om hela världen.
Den transformerande konsekvensen av t ex Youtube är ju inte att de personliga rekommendationerna sker med just en AI-algoritm. Det revolutionerande ligger i hur en plattform för global delning av egenproducerade filmer som i grunden transformerat bl a kunskapsöverföringen, underhållningen och de politiska och kulturella konversationerna för miljarder människor tvärs över nations- och kulturgränser.
Att det är just en AI-algoritm som ligger bakom de allt bättre rekommendationerna är faktiskt sekundärt.
Vad som är grunden revolutionerande är snarare att algoritmerna och den digitala logiken på ett djupt plan kopplar om våra liv, vårt samhälle och vår ekonomi. Utvecklingen inom en rad områden som t ex AI kommer förstås att bidra. Men det kommer den accelererande spridningen av nya personliga digitala prylar, sensorer, ökande processorkapacitet och förbättrade kommunikationsteknik också att göra.
Att försöka förstå digitaliseringens revolution utifrån AI är därför lite som att försöka förstå den industriella revolutionen utifrån spridningen av kullagret. Hur revolutionerande och viktigt kullagret än var, är det ett kategorimisstag som leder både blicken och slutsatserna fel om de stora skeendena.
En vanlig citerad insikt om förändringar är att
Vi tenderar att överskatta förändringar i det korta perspektivet men underskatta dem i det längre.
När det gäller digitalisering är detta mer sant än någonsin. Vi håller nu på att upptäcka att vi överskattat hur snabbt både självkörande bilar och artificiell intelligens kommer att förändra våra liv. Rapporteringen av framstegen har förlett oss att tro att dagens teknik är mer kapabel och generell än vad den är. Och det är för att vi som vanligt enbart sett tekniken och inte de bromsande sociala, politiska och juridiska faktorerna.
Fortsätt läsa “Har vi förstått att vi är mitt i en digital transformation?”
Den svenska sjukvården har många utmaningar. Nyligen uppmärksammades t ex problemet med att allt fler patienter uteblir från sina bokade tider. År 2018 gällde det 6 procent av besöken och kostnaden för Västra Götaland mer än 500 miljoner SEK.
På olika platser inom vården har man förstås gjort en del insatser för att minska de uteblivna besöken. Några angreppssätt är: tydligare information inför besöken, SMS-påminnelser och patientstyrd tidsbokning. Dessa har gjort att missade bokningar minskat en del.
Men kommer dessa insatser att lösa problemen? Och är frågan som sjukvården verkar ställa är: hur skall sjukvården få patienterna att komma i tid? rätt fråga att ställa?
För mig vittnar både formuleringen av problemet och lösningsidéerna om att de som jobbar med problemet inte har zoomat ut tillräckligt. Jag tror vi skulle behöva ha en annan systemförståelse av situationen för komma till rätta med många av sjukvårdens utmaningar, varav uteblivna besök bara är ett i mängden.
Ett annat problem är ju t ex att antalet läkarbesök och vårdtillfällen minskat sedan 2013, trots ökade kostnader.
Vi behöver komma förbi vår benägenhet att lösa problem genom att släcka bränder. Istället måste vi zooma ut och identifiera de övergripande systemsambanden och designa om sjukvården efter den verklighet vi lever i idag och framöver. Och inte ha en sjukvård som är designad efter den tid vi levde i strax efter kriget.
Fortsätt läsa “Sjukvårdens framtid ligger i att möta komplexiteten”
Låt mig börja med att par frågor:
– Hur lönsamt är hållbarhetsarbetet i ert företag?
– På vilket sätt bidrar hållbarhetsarbetet till företagets affärsutveckling?
Det är ju inte så vi brukar prata om hållbarhet. Hållbarhet innebär ju nästan alltid att minska de negativa bieffekterna. Eller?
När vi nu allt mer diskuterar hållbarhet på allvar tänkte jag plocka upp den tråd vi började jobba med för några år sedan på Johanneberg Science Park i projektet Framtidens Hållbara Affärsmodeller.
Poängen med vårt projekt var:
För att företagens hållbarhetsarbete skall ta fart behöver vi utveckla affärsmodeller som både är direkt lönsamma för företaget och bidrar till det omgivande samhällets hållbarhet.
Fortsätt läsa “Hållbara Affärsmodeller – en BM Canvas med tillägg”
Vi tror gärna att när klimatkrisen verkligen är här ökar de politiska incitamenten till globala samarbeten. Nu uppmärksammar forskare, som utgått från historien och modeller för klimateffekterna, att det stället kan förhålla sig precis tvärt om.
Fortsätt läsa “Ett kortare tidsfönster för globalt klimatsamarbete än vi trott?”
I algoritmsamhället går allt fortare. Och när allt ökar med datorernas hastighet tvingas vi vara alerta och reagera snabbt för att vara relevanta. Då hinner vi inte tänka så mycket – ibland kanske inte alls.
Donald Trump är förstås ytterligheten som blivit känd för att reagera instinktivt och twittra direkt – helt utan att tänka. Något som belönas av den nuvarande sociala media-logiken.
Med algoritmer och datorisering verkar vårt Nu bli kortare och kortare.
Men vilka konsekvenser får det? Och kan vi motverka utvecklingen på något sätt??
Fortsätt läsa “Vikten av att vidga den temporala bandbredden”
När jag i höstas körde en utbildningsmodul i scenarioplanering i åk 3 på Systemvetarprogrammet på Göteborgs Universitet kom en av studentgrupperna med frågan: Finns det en fastighetsmarknad på Mars år 2050? Studentgruppen såg direkt att scenarioplanering handlade om att vidga tankehorisonterna och ville därför utforska ett område utanför de ramar byggbranschens företag tänker inom idag.
Fortsätt läsa “Finns det en fastighetsmarknad på Mars år 2050?”
I fredags strejkade elever över hela världen för att få vuxenvärlden att agera mot klimathotet, mänsklighetens största utmaning i vår tid. Och det är svårt att inte hålla med.
Jag är dock kluven. Inte till att klimathotet är reellt och väldigt allvarligt. Snarare för att klimathotet inte är den enda stora omvärldsutmaningen som hotar att förändra allt. Den exponentiella tekniska utvecklingen inom bl a artificiell intelligens och bioteknologi är en annan. De demokratiska utmaningarna och den nya geopolitiska (o)ordningen ytterligare ett par andra. Och sedan har vi den instabila globala ekonomin och dess förestående kollaps. För att inte tala om de demografiska utmaningarna, ökande socioekonomiska klyftor och fragmentering av värderingar som splittrar våra samhällen. O s v…
Fortsätt läsa “Greta Thunberg och vår skenande framtidsångest”
Idag, den 1 mars är det framtidsdagen. Avsikten är att vi åtminstone skall ägna 1 dag om året åt att samtala om framtiden.
Jag skulle vilja vidga detta till att vi pratade om hur vi vill ha framtiden.
