Förra året anade jag att 2022 skulle bli värre än 2021 – och tyvärr hade jag rätt. Både på ett globalt och nationellt plan. Ramverket BANI, vilket jag översatt till SHIT (Brittle (Skör), Anxiety inducing (Hispig), Nonlinear (Ickelinjär) och Incomprensible (Totalt obegriplig), beskriver nog situationen och känslan ganska bra
När jag vid årsskiftet 2021/2022 skrev min årskrönika inför 2022 försökte jag sammanfatta världens gradvis ökande osäkerhet och spända läge men hoppades ändå att 2022 skulle bli lite bättre än 2021.
Så blev det inte! Istället upptäckte vi att vi hamnat i en än mer kaotisk värld – en BANI-värld.
Nu är 2021 snart slut och ett nytt år står för dörren. Och jag sitter som vanligt och i sista stund försöker mig på en reflektion…
Ett problem med organisationers framtidstänkande är att de har svårt att balansera planeringen för i morgon vs i övermorgon.
Då närmar sig äntligen slutet på det märkliga pandemiåret 2020. Nu kan vi äntligen pusta ut, för vi har väl koll på läget inför nästa år?
Sorry, skojade bara!
Kontroll är det nog ingen som har just nu. Och den som tror det bedrar sig. Just nu tror jag all känsla av kontroll helt enkelt är en illusion.
(mer …)
Vi i Västvärlden lider av en patologisk kortsiktighet – en kortsiktighet som nu snabbt växer till en existentiell risk för hela mänskligheten. Vad vi behöver är att tänka betydligt mer långsiktigt – och bli goda förfäder för nästkommande generationer.
Varken svanar, noshörningar eller elefantera fångar de exponentiella kaskadeffekterna av COVID-19, vi behöver snarare ta till manetens metafor för att förstå att vi inte förstår.
Coronakrisen har skapat enorm osäkerhet. För att möta denna behöver vi alla lära oss att arbeta med scenarioplanering.
En kortkurs i att använda påverkan/osäkerhetsmatrisen för att sortera bland en större mängd möjliga faktorer som kan påverka verksamheten i framtiden.