7 utmaningar för framtidens olympiska spel

Efter att sensommarens stora aktivitet OS ebbat ut, hösten rullat in och lugnet har lagt sig kan man antingen glömma sporten ett tag. Eller så kan man fundera på hur framtiden ser ut för arrangemang som OS? Det finns ju en rad faktorer som kan komma att påverka de olympiska spelen i framtiden.

  1. Risksamhället – smittorisker och terrorismhot
  2. Klimatförändringarna – förändrade nederbördsmönster och en ökande medeltemperatur
  3. Den postnormala människans nya värderingar
  4. Nationalstaternas och medborgarskapet fluktuerande tidsålder
  5. Morgondagens genetiskt designade människor
  6. Krocken mellan traditionella mediaekonomin och den digitala kommunikationstekniken
  7. De ekonomiska obalanserna och den nationella politiska styrningens kris

1 – Risksamhällets OS – smittorisker och terrorismhot

Fenomen som diskuterades redan i London 2012 och som blev en allmän diskussion i Rio i år var risken att smittas av virus och bakterier och risken för terroristattacker. När en halv miljon människor reser över hela världen för att samlas på en plats för att delta i ett symboliskt event ökar både smittorisken och risken för terroristattacker. I Rio besannades inte farhågorna denna gång. Ändå fanns rädslan där och några idrottare ställde till och med in sitt deltagande för rädslan att smittas av ZIKA-viruset. Den bakomliggande megatrenden är allmänhetens ökande rädsla och känsla av osäkerhet. Vi vet från historien att det inte alltid är de reella hoten som förändrar vår värld mest utan hur allmänheten uppfattar dem. Varje gång en incident inträffar verkar vår rädsla för terrorism och virus och bakterier just nu bli större. Redan nu kan vi se t ex terrorattackerna påverkar våra resmönster och med tätare befolkningar och ökande spänningar verkar detta inte minska inom överskådlig framtid. Hur många skulle i en allt mer upplevd osäker och farlig framtid vilja åka tvärs över jordklotet till ett OS och därmed ta risken att drabbas av något dödligt virus eller att sprängas av en bomb? Och vilka framtida politiker skulle vilja vara ansvariga för att hålla i det OS som blev känt för att ha varit orsaken till nästa stora pest spred sig okontrollerat över världen?

2 – Klimatförändringarnas OS – förändrade nederbördsmönster och en ökande medeltemperatur

Klimatförändringarna med ändrade nederbördsmönster och en ökande medeltemperatur är en annan faktor som med stor sannolikhet kommer att påverka OS. I augusti 2016 släpptes en rapport där man förutspådde att sommar-OS 2085 inte skulle kunna hållas i någon av de stora städerna på jorden eftersom temperaturen skulle vara för hög för att kunna genomföra ett OS.

Även nederbördsmönster och andra väderfenomen med ökande frekvens skulle förstås också kunna påverka. Om inte annat kommer kostnaderna för att kunna hålla ett OS att skjuta i höjden då man behöver hantera de risker ett mer turbulent väder innebär.

3 – Den postnormala människans OS – hur kommer nya värderingar att spela in?

En drivkraft bakom många av de förändringar vi ser runt om i världen är framväxten av den senmoderna människan. Man skulle kunna kalla det för en postnormal människa – en människa med betydligt mer individualiserat, flyktigt och ifrågasättande perspektiv än tidigare. I nästan hela västvärlden har idag t ex vår syn på kön förändrats. Man kan alltid diskutera hur djupt denna förändring har nått och hur långt den kommer att gå, men det råder inget tvivel att i en lång rad av våra offentliga arenor har den traditionella könsuppdelningen i män och kvinnor fått sig en knäck. Och ur ett motsatt perspektiv har en nytraditionalistisk rörelse börjat göra sig gällande där man motsätter sig dessa moderna tankar.

Idrotten är än så länge en av de få publika arenor där vi fortfarande och utan reflektion delar upp de tävlande i män och kvinnor. I årets OS fanns det dock bl a ett par brittiska exempel på precis detta. Hur länge kommer denna självklara uppdelning att få finnas kvar? Och vilka motsättningar kommer denna uppdelning eller en ändring av den att ge upphov till? När det gällde minoriteten funktionshindrade löste man det genom att skapa ett eget OS – Paralympics. Kommer ett sådant steg ens vara möjligt när vi pratar transpersoner och människor med obestämt kön?

4 – OS i nationalstaternas och medborgarskapets fluktuerande tidsålder

De olympiska spelen bygger på att idrottsmän tävlar för sitt land vilket förstås bygger på att begreppen land och medborgarskap och dess relation är relativt okomplicerat. I dag ser vi hur nationalstaten utmanas från flera håll. Dels av en stamlogik som bygger på att invånarna i konkurrens med medborgarskapet flockas runt etnicitet, religion, empati, intressen, perspektiv eller annat som kan samla grupper av människor. Dels utmanas landsgränserna av den transnationella företagslogiken och de digitala gränslösheten där både de stora företagen och deras kunder allt mer ser landsgränserna som administrativa farthinder som möjligen begränsar hastigheten.

Ovanpå detta ser vi de stora människorörelserna i form av flyktingströmmar pga väpnade konflikter, allmän oro eller förändrade klimatförhållanden börjat växa till enorma proportioner. Och det börjar röra sig på alla nivåer. Efter BREXIT ökade t ex engelsmännens ansökningar om medborgarskap i andra länder markant. Även det omvända inträffade och ansökningarna om att bli brittisk medborgare har ökat. Ytterligare ett exempel är Estlands införande av E-medborgarskap som skall attrahera nya medborgare. Resultatet är att medborgarskap blir något allt mer flyktigt och föränderligt snarare än något ärftligt och stabilt. Länderna tar allt mer rollen som försäkringsbolag där medborgarskapet ses som en kundrelation där en kund betalar sin premie för de tjänster som erbjuds – en sorts medborgarskap-som-tjänst.

Om medborgarskap inte längre är något stabilt – vad är egentligen poängen att tävla för ett land? Antingen kommer man att tävla för sig själv eller för vilken sammanslutning som helst. Vilket man t ex redan börjat göra när World Cup 2016 i Ishockey har med ett lag som heter Team Europe och som består av spelare från de europeiska länderna som inte själva har ett lag. När kommer t ex lag Google eller lag IS att ansöka om att få ställa upp? Och vad händer med OS-projektet då?

5 – OS och morgondagens genetiskt designade människor

Den tekniska utvecklingen har alltid förändrat idrottslogiken. Löparna springer snabbare då underlaget och skorna är tekniskt bättre. Stavhopparna hoppar högre då materialet i stavarna hela tiden utvecklas. Förändringarna har hela tiden hanterats inom idrotten genom att sätta regler för vad som är tillåtet och inte. Även olika sorters av prestationshöjande medel har hanterats och begränsats vilket varit och är fortfarande en svårare uppgift att hantera. T ex går det bara att stoppa medel som är spårbara. Om någon använder en ny tekniskt stödd träningsform eller direktkopplingar från en dator till hjärnan som förändrar tänkande och känslorna under träningen går inte heller detta att hindra idag. Spårbarhet av hjälpmedel under och runt själva tävlingen är vad som är under luppen.

När det kommer till den genetiska utvecklingen verkar det hända något fundamentalt annorlunda som förändrar spelregler på ett annat plan. Att en idrottare blir genetiskt utvald i tidig ålder kommer med stor sannolikhet att öka starkt. Varför satsa på dem som inte har genetiska förutsättningar? Den genetiska utvecklingen har sedan några år öppnat upp möjligheten att inte bara sekvensiera och analysera generna utan även editera dem. I Kina har man redan editerat dvs förändrat generna på ofödda människofoster. I flera andra experiment har man med denna teknik redan designat en ny ras av minigrisar. Tekniken för att editera generna är dessutom så enkel och svår att stoppa att vi med stor sannolikhet kommer att designa nya sorters människor med denna teknik. Hur skall vi hantera att en viss grupp av tävlande inte är naturliga utan är ett resultat av en designprocess? Och dessutom kanske designade för att vara supermänniskor för just en specifik tävlingsgren.

6 – OS och krocken mellan traditionella mediaekonomin och den digitala kommunikationstekniken

OS-organisationen verkar vara fast i en idag allt mer urmodig TV-logik som bygger på att man kommunicerar en-till-många med en s k broadcast logik. Detta har under lång tid varit den dominerande kommunikationsmodellen som ligger till grund för hela den ekonomiska logiken bakom evenemanget. När nu världen ganska snabbt och kraftfullt förändras mot en modell där alla gränslöst kan kommunicera med alla förändras logiken med en producent och många konsumenter till en där alla individer är både producenter och konsumenter.

Ur den olympiska medialogikens, eller kanske framför allt den olympiska ekonomins perspektiv, innebär detta att förutsättningarna förändras. Den kontroll via munkavle som utövas på både idrottsmän och besökare genom olika sorters förbud för digital kommunikation kommer inte bara att utmanas utan också visa sig kontraproduktiv. För många idrottare som inte får twittra eller kommunicera med sina fans genom sin Youtube-kanaler har detta varit tydligt ett tag. I år blev effekterna av denna mediaekonomiska logik tydlig även för andra. Ett exempel är den Nya Zeeländska tidning som tog tillbaka sin ansökan om pressackreditering i protest mot den begränsande reglerna. Ett annat närmare exempel tog sig uttryck i att många svenska inte kunde titta på OS om de inte skaffade sig ett kommersiellt abonnemang hos företaget som köpt rätten att sända OS.

Denna inlåsande logik håller på att lösas upp i område efter område och kommer utan tvivel även att påverka OS-karusellen.

7 – OS vs de ekonomiska obalanserna och den nationella politiska styrningens kris

Redan 2012 började många städer och regioner ta tillbaka sina ansökningar och därmed tacka nej till att ha OS. Dels var det för att kostnaderna var så stora och vinsterna var svåra att räkna hem. Dels eftersom projektet att arrangera OS kräver så mycket anpassning och förändringar av lokalsamhället att få demokratiska länder varken har råd eller politiskt utrymme att betala de summor eller använda de maktmedel som krävs för att bygga om samhället för OS-invasionen. Att kostnaden för OS successivt har ökat och på sistone mer dramatiskt än tidigare hjälper förstås inte till.

Hur olika städer och länder förhåller sig att hålla OS i framtiden talar ett tydligt språk. Inför vinter-OS 2022 kom det ursprungligen in sex ansökningar, fyra drogs tillbaka på grund av ekonomiska skäl, osäkra förhållanden eller avsaknad av lokalt stöd (Stockholm, Lviv, Oslo och Krakow) och kvar blev två: Almaty i Kazakhstan och Beijing i Kina. Omröstningen slutade med att Beijing vann. (Wikipedia om processen)

Ansökningarna till sommar-OS 2024 är rekordfå och bara tre länder kom till slut in med ansökningar (Budapest, Los Angeles och Paris). Två städer avbröt sina ansökningar (Hamburg och Rom p g a brist på lokalt stöd och ekonomiska förutsättningar) och 26 andra städer hade tankar att söka men processerna avbröts i olika förstadier. (Wikipedia om processen)

Tecknen är många på att OS-cirkusen med accelererande takt håller på att växa ur sin roll som ett enande fredsprojekt. Istället för att länder och städer tar sig an ett OS för att stolt bidra till en fredligare värld har projektet vuxit och blivit en symbol för något annat. Genom att bli ett ekonomiskt och mediadrivet jätteprojekt klarar allt färre länder eller städer av att bära den ekonomiska eller politiska belastning det innebär. Kvar blir stater med stark centraliserad politisk makt (läs diktatur) parat med tillräckligt stora ekonomiska muskler.

Avslutande tankar

Även om inte alla dessa faktorer kommer att spela in så är det uppenbart att framtida OS inte längre kommer att kunna fortsätta i den riktning det är på väg. Någon eller några av dessa faktorer kommer med stor sannolikhet att påverka hur morgondagens OS. Och då har jag inte ens nämnt faktorer som geopolitiska konflikter som mycket väl kan påverka ett allt mer symboliskt och globalt event.