Det är inte utan viss nedstämdhet, men tyvärr helt utan förvåning, jag läser i Göteborgs Posten, men sedan i somras även i DN (Brottsvåg hotar Göteborgs rykte), om hur det mer eller mindre organiserade gängvåldet allt mer sätter sin prägel på staden och påverkar dess rykte. Även om det kan tyckas harmlöst att det sipprar ut från GP till rikstidningarna lite då och då innebär denna större spridning en mycket viktig signal: Göteborg är en stad där gängbrottsligheten har fått fäste. Håller Göteborg på att bli det nya Chicago eller Detroit?

När jag arbetade på Volvo med omvärldsanalys mellan 1995-2000 så blev min bild av bilindustrins inbromsning och kommande kris allt tydligare. Överkapaciteten i en övermogen bransch var ett ständigt närvarande problem där förhoppningarna alltid var ställda till någon marknad som ännu inte var mättad. Under en period vad det Latinamerika som stod för hoppet om den framtida expansionen, och när detta inte inträffade stod förhoppningarna till Asien med Kina i spetsen. För att späda på problemen såg vi tydliga orosmoln även utanför den egna industrin med ett samhälle som blev allt mer urbaniserat och värderingarna som skiftade mot ett mer globalt helhetstänkande där miljöfrågor och socialt ansvar växte sig allt starkare. Förutom detta höll den nya informationstekniken på att rita om hela kartan för allt och alla.

Om man bor i Göteborg innebär förstås detta ganska stora hot eftersom en så stor del av verksamheten i staden och regionen på ett eller annat sätt är relaterat till bilindustrin.

En annan faktor som man inom bilindustrin lärde sig var att förstå säkerhetsproblematikens logik. Att USA inte alls brydde sig om säkerhet i trafiken på samma sätt som vi utan istället brydde sig allt mer om den personliga säkerheten i form av skydd mot rån och våld verkade viftades ofta bort med att dom är så konstiga där borta. Tyvärr resonerade den amerikanska ökningen av mikrovåldet alltför väl med den framväxande megatrenden mot ett mer individualiserat och sönderbrutet samhälle där människor måste flytta mellan länder med öka rotlöshet, gruppmotsättningar och olika former av brottslighet som följd. En megatrend vi inom framtidsbranschen visste skulle få följder över i stort sett hela världen.

För ett tag sedan gjorde jag ett scenariokors för mig själv för att försöka förstå vart det barkade åt för Göteborg. I mitt tänkande då, för tillfället färgat av ett föredrag om stadens sociala segregering, kompletterades denna med hur man skulle drabbas av bilindustrins nedgång som de två kritiska osäkerheterna för framtiden.

Den röda pilen lade jag till idag då jag funderade på om det är den väg vi är inne på.

Även om min bild kanske är väl dystopisk måste i alla fall jag undra om det är sant att vi är på väg nedåt vänster…? Om så är fallet, hur fort kan det gå? Några kommentarer?? (Jag önskar förstås att jag hade fel, men att inte tänka det otänkbara är enligt min mening bara naivt!)

Den, och kanske den enda, positiva effekten detta skulle innebära, är att det är det enda av de fyra scenarierna där det finns goda chanser till att samla vilja och energi för att återuppfinna den politiska diskussionen i Göteborg.

Technorati Tags: framtid, Göteborg, scenarier