Hur kan man förstå de långsiktiga och globala konsekvenserna av askmolnet? Hade det varit en enstaka händelse hade reaktionerna varit mer häftiga, men också snabbt avklingande. Nu sker detta som ytterligare en händelse i en rad av katastrofer, vilket sätter saken i ett annat ljus. Askmolnet är nu snarare bara ytterligare en konfirmation på att vi lever i en allt osäkrare värld.
Read More
Hur man väver in sina framtida kompetensbehov i den strategiska planeringen är ett område som både har stora och långsiktiga effekter för hur en verksamhet utvecklas. Utmaningen består i förändra de nu urmodiga, men fortfarande centrala värderingarna och modellerna där organisationer skall fungera som maskiner och människorna bara utgöra de utbytbara och anpassningsbara kuggarna. Även om de flesta inte skulle hålla med om att de ser organisationer på detta sätt finns perspektivet fortfarande inbyggt i de axiom, antaganden och system man andas och lever i ledningskorridorerna.
Det är numera självklart hur viktigt det är med hållbar utveckling. Eller snarare: de flesta av oss har nu insett att den ohållbara utveckling vi sysslat med i många är självklart orimlig! Problemet är därmed identifierat och accepterat och då återstår bara lösningen. Eller hur?
Häromkvällen gick strömmen i min lägenhet. Ja, inte bara i ett rum eller så utan i hela lägenheten. Backup-diskarna, kylskåpet och frysen stod stilla och det började skymma. Efter en snabb överläggning med en granne fick jag reda på att det var lägenhetens huvudsäkring som gått, och att den fanns i en låst skrubb i källaren – en skrubb som dessutom nyligen haft inbrott och därmed fått nytt lås.
Fastighetsvärdens växel hade stängt så det var bara att ringa jourtjänst. Med mobilen, eftersom min IP-baserade telefon var strömberoende och inte fungerade. Någon timme senare ringer en jourhavande elektriker på dörren och jag hänvisade honom ner till källaren. Då visade det sig att han inte hade någon nyckel som passade utan var tvungen att åka till andra ändan av stan för att hämta den. Det nya låset ställde dock till det och efter den tredje bilturen fram och tillbaka över stan anlände han 1,5 timmar senare med en låssmed som fick borra sig in i skrubben. Varde ljus!
Under dessa timmar med endast en ficklampa som belysning och min batteridrivna laptop som underhållning fanns en hel del utrymme för reflektion över hur sårbart samhälle vi lever i. I detta fall på mikroplanet, men hur ser det ut på ett institutionellt och nationellt plan?
Just nu ser vi hur världens samhällen stressas av en rad olika interna och externa faktorer. En snabb lista kan se ut så här:
Vårt samhälle befinner sig redan i ett tillstånd av förändring. Vad denna lista av faktorer vittnar om är att fram tills nu har det mest varit lite krusningar på ytan. Det är snarare troligt att vi under de närmaste årtiondena kommer att drabbas av både fler och större chocker vilka kommer att utmana och hota att rasera mycket av vad vi byggt upp.
Även om vi finner det svårt att förstå så riskerar dessa framtida chocker inte bara att hota den så väl omhuldade välfärden utan också att sänka samhället till en nivå där mat, husrum och grundläggande säkerhet snabbt kan bli en bristvara för ganska många. Orsaken till detta är enkel:
vi har under många år och stabila förutsättningar strävat efter att bygga ett så effektivt och optimalt samhälle som möjligt
Baksidan av det myntet är att ett sådant samhälle blir extremt sårbart för störningar och om det skulle fallera, så faller hela samhället ihop som ett korthus. Eftersom dessa idéer de senaste decennierna har anammats alla plan i samhället har vi i själva verket drivit fram ett extremt skört samhälle – ett samhälle med väldigt lite underhudsfett.
Idag när kriserna står för dörren är detta förstås allvarligt och vi måste tänka om. För att minska potentiellt dramatiska effekter på vårt samhället måste vi höja blicken och utveckla ett resilient samhälle, ett samhället som kan absorbera effekterna av både externa och interna chocker. För att åstadkomma detta behöver vi en förändrad agenda för att utveckla vårt samhälle till att bli resilient, elastiskt och adaptivt (eng resilient).
Vad innebär ett resilient samhälle?
Om vi skulle börja fundera på hur ett resilient samhälle skulle ha för egenskaper kommer vi att upptäcka att det i de flesta fall innebär raka motsatsen till hur vi tänker idag. Här är ett par snabba exempel:
Det finns en del stenar att vända på om vi skall åstadkomma detta, eller hur? Men först gäller det att vakna upp och jag anar att detta håller på att hända just nu!
Läs även andra bloggares åsikter om resiliens, resilience, hållbart samhället, hållbarhet, sustainability
Det är inte utan viss nedstämdhet, men tyvärr helt utan förvåning, jag läser i Göteborgs Posten, men sedan i somras även i DN (Brottsvåg hotar Göteborgs rykte), om hur det mer eller mindre organiserade gängvåldet allt mer sätter sin prägel på staden och påverkar dess rykte. Även om det kan tyckas harmlöst att det sipprar ut från GP till rikstidningarna lite då och då innebär denna större spridning en mycket viktig signal: Göteborg är en stad där gängbrottsligheten har fått fäste. Håller Göteborg på att bli det nya Chicago eller Detroit?
När jag arbetade på Volvo med omvärldsanalys mellan 1995-2000 så blev min bild av bilindustrins inbromsning och kommande kris allt tydligare. Överkapaciteten i en övermogen bransch var ett ständigt närvarande problem där förhoppningarna alltid var ställda till någon marknad som ännu inte var mättad. Under en period vad det Latinamerika som stod för hoppet om den framtida expansionen, och när detta inte inträffade stod förhoppningarna till Asien med Kina i spetsen. För att späda på problemen såg vi tydliga orosmoln även utanför den egna industrin med ett samhälle som blev allt mer urbaniserat och värderingarna som skiftade mot ett mer globalt helhetstänkande där miljöfrågor och socialt ansvar växte sig allt starkare. Förutom detta höll den nya informationstekniken på att rita om hela kartan för allt och alla.
Om man bor i Göteborg innebär förstås detta ganska stora hot eftersom en så stor del av verksamheten i staden och regionen på ett eller annat sätt är relaterat till bilindustrin.
En annan faktor som man inom bilindustrin lärde sig var att förstå säkerhetsproblematikens logik. Att USA inte alls brydde sig om säkerhet i trafiken på samma sätt som vi utan istället brydde sig allt mer om den personliga säkerheten i form av skydd mot rån och våld verkade viftades ofta bort med att dom är så konstiga där borta. Tyvärr resonerade den amerikanska ökningen av mikrovåldet alltför väl med den framväxande megatrenden mot ett mer individualiserat och sönderbrutet samhälle där människor måste flytta mellan länder med öka rotlöshet, gruppmotsättningar och olika former av brottslighet som följd. En megatrend vi inom framtidsbranschen visste skulle få följder över i stort sett hela världen.
För ett tag sedan gjorde jag ett scenariokors för mig själv för att försöka förstå vart det barkade åt för Göteborg. I mitt tänkande då, för tillfället färgat av ett föredrag om stadens sociala segregering, kompletterades denna med hur man skulle drabbas av bilindustrins nedgång som de två kritiska osäkerheterna för framtiden.
Den röda pilen lade jag till idag då jag funderade på om det är den väg vi är inne på.
Även om min bild kanske är väl dystopisk måste i alla fall jag undra om det är sant att vi är på väg nedåt vänster…? Om så är fallet, hur fort kan det gå? Några kommentarer?? (Jag önskar förstås att jag hade fel, men att inte tänka det otänkbara är enligt min mening bara naivt!)
Den, och kanske den enda, positiva effekten detta skulle innebära, är att det är det enda av de fyra scenarierna där det finns goda chanser till att samla vilja och energi för att återuppfinna den politiska diskussionen i Göteborg.
För mig som sysslar med framtidsfrågor och framtida konsekvenser av underliggande drivkrafter kommer återuppvaknandet av diktaturer inte som någon förvånande effekt. Även om vi sysslar med komplexa och svårbegripliga saker som alltför få lyssnar till, är vi, även om vi inte kan förutsäga framtiden, en grupp som blir klart mycket mindre förvånade än de flesta.
I dagens blogginlägg gör Carl Bildt något som jag tycker är mycket värdefullt. Han försöker använda sin stora diplomatiska erfarenhet, historiska kunskap och sitt internationella perspektiv begripligt i något jag skulle kalla en scenarioform. Inte för att han vill förutsäga vad som skall hända utan för att väcka upp omgivningen för något som skulle kunna hända så att vi kan vara beredda, både psykologiskt och praktiskt. Läs hans föredömligt korta inlägg och reflektera!
Tisdagen den 20 augusti för 40 år sedan – det berömda året 1968 – var väl för de allra flesta runt om i Europa en dag som de allra flesta.
Få var de som anade vad som skulle komma att hända.Visserligen hade sovjetiska och andra divisioner mullrat längs Tjeckoslovakiens gränser hela sommaren. En del sovjetiska förband hade också varit inne i landet på övning, men efter mycken fördröjning i allt väsentligt lämnat.
Och vissa tyckte att sommarens akuta kris hade lagt sig….
[From Lugnet före tragedin]
Ett citat som kanske kan vara passande här för att understryka värdet av sådana här tankar är:
The history doesn’t repeat itself, but it sometimes rhymes (apparently wrongly attributed to Mark Twain)
Läs även andra bloggares skriverier om carl bildt, scenariotänkande, ryssland, georgien, mark twain, alla dessa dagar
Situationen runt försvarets budget och den senaste tidens jämförelser mellan Sveriges och Finlands bedömning av det säkerhetspolitiska sätter fingret på runt en av mina käpphästar. Det är nämligen så att den framtidsbild vi har utgör ramen för vilka bedömningar vi har, och framtidsbilden är i sin tur till stor del baserad på den kollektiva uppfattningen av historien snarare än dagens verkliga situation. Därför är t ex också traditionella industrier som bilindustrin handikappade när det gäller att göra någon form av realistisk bedömning av en osäker framtid. Den senaste tidens historia – minnet av den – utgör en så stark ram för vårt tänkande att vi inte längre kan föreställa oss något annat.
Denna benägenhet gör oss helt blinda för det som Nicholas Taleb i sin bok The Black Swan kallar för svarta svanar, händelser som är fullt möjliga, men som vi omöjligen kan se utifrån den historia och det perspektiv vi tittar.
Så även om försvaret skriker sig gulblå och försöker hävda sin uppfattning av det säkerhetspolitiska läget (som även den är omedvetet vinklad av diskussionerna inom försvarskretsar) så kommer detta inte att påverka den allmänna uppfattningen inom det politiska etablissemanget.
ÖB varnar för att försvaret inte kommer kunna leverera vad regeringen efterfrågat.”Försvarsmakten tvingas sänka ambitionen när det gäller förmågan att möta omfattande militära operationer som hotar Sverige”, skriver ÖB Håkan Syrén på Försvarsmaktens hemsida.
Det innebär att Sverige inte kommer att ha det skydd som krävs om den säkerhetspolitiska situationen skulle försämras.
Dessa psykologiska och kollektiva låsningar gör dessutom att iskussionen förs på fel nivå, och på ett alldeles för fragmenterat sätt för att vara en strategiskt viktig diskussion.Vad kan man då göra?
En av de få metoder som finns för att vidga seendet och försöka övervinna den låsning vi har till det kollektiva enögda perspektiv vi alla faller in i är scenarioplanering. Genom att bygga in scenarioplanering i den strategiska diskussionen om framtiden vidgar man tänkandet och ökar chansen att gruppen kan se de utvecklingslinjer man annars varit blinda för.Detta skapar lärande inför en osäker framtid och gör dessutom att man kan utveckla resonemangsunderlag för att brett kunna hantera de strategiskt svåra resonemang man annars undviker att släppa ut till allmänheten. Speciellt viktigt är förstås detta när man som Sverige har medvetna psykologiska låsningar som grundar sig i att man inte själv varit i krig sedan kriget på Norge år 1814.
Att använda breda och inklusiva metoder är än viktigare när det gäller beslut som får långsiktiga strategiska konsekvenser för väldigt många är detta viktigt. Sverige har en tradition av detta inom t ex teknisk utveckling i programmet Teknisk Framsyn, så varför inte inom det säkerhetspolitiska området?
Läs även andra bloggares åsikter om försvaret, scenarioplanering, samhälle
I osäkra tider är scenarioplanering ett av de få verktyg man kan använda för att skapa ett användbart beslutsunderlag. World Economic Forum har förstås numera också en grupp som sysslar med scenarioplanering. I huvudsak handlar scenarierna förstås om vilken roll de olika länderna/regionerna kommer att spela i världen i framtiden.
Kika på: World Economic Forum – Scenario Planning
Se och andra bloggar om: framtiden, Scenario planning, scenarioplanering
Var lägger de högre cheferna egentligen sin energi på? Är det verkligen strategiska frågor eller sysslar de bara med planering för de saker man vet/tror kommer att inträffa? Steve Pashley gör en poäng i bloggen The Changing NHS som känns som en karbonkopia av vad jag brukar säga:
Too often, what NHS managers see as strategy making is really a sort of meta-tactical discussion. The thing being explored will probably happen – its’ really just a question of how it gets implemented. Important yes, but not really making strategy is it?
Min formulering: att bara fokusera på det som är givet brukar vi kalla för planering, men att även ta med det osäkra i arbetet är (en av nycklarna till) att tänka strategiskt!Det jag tycker var värt att notera var hans lilla pedagogiska test som så tydligt indikerar om man sysslar med rätt sak eller inte.Testet går till så att man brainstormar de utmaningar man tror att organisationen kommer att möta de närmaste 10 åren. Sedan plottar man in dom i nedanstående diagram. Om man inte lägger en stor del av energin på de osäkra utmaningarna uppe i högra hörnet så arbetar man inte strategiskt.
För högre chefer i många företag i är detta inte något nytt, men för ledningarna i offentliga förvaltningar kan det vara värt att notera ytterligare en gång. Kanske till och med något att fundera på för politiker på olika nivåer?Modellen är som tagen ur en scenarioplaneringsworkshop och det kanske inte är så konstigt. Scenarioplanering är ett av de få verktyg som kan hantera långsiktig osäkerhet och därmed skapa en strategisk diskussion.Från The Changing NHS blogg inlägg: Strategy Versus Tactics:
Se och andra bloggar om: framtiden, hälsa och sjukvård, metodtips, politik, strategi
@futuramb twittrar