Vi lever i en disruptiv tid och det farligaste som finns är att i tron att något är stabilt, klänga sig fast vid det till slutet. Då kunde jag inte annat än gapskratta när det dök upp en otrolig symbol för detta i Aftonbladet i går.
Vilka livbojar vi som samhälle klänger oss fast vid idag kan vi förstås diskutera, men just nu verkar dom tyvärr vara ganska många. Det kanske kan vara ett blogg-tema att skriva vidare om…?
Jag har tidigare berört urholkningen av sanning och kunskap (t ex här och här) och att sanning och kunskap kanske har en mer social och existentiell funktion än något annat. En direkt konsekvens av detta är då att kunskap och sanning håller på att förlora i status. Kanske på grund av överexponering, men också på grund av att den moderna människan håller på att utveckla en ny inställning till kunskap eftersom vi ser världen dels som centrerad runt oss själva i allt högre utsträckning, men också som mer komplex vilket syns tydligt i den mängd motsägelsefulla ”sanningar” vi överöses med.>
På Spanarna i radio i fredags döpte Göran Everdahl dagens människor till Generation Rekommendation eftersom rekommendationerna man skall följa blir allt fler men att det samtidigt också blivit socialt allt viktigare att göra detta. Därför kommer vi att automatisera rekommenderandet och sammanställa flera rekommendationer så att vi verkligen kan välja rätt.
Min förutsägelse runt detta går stick i stäv med Görans då jag tror att de socialt konstruerade sanningarna och kompisrekommendationerna kommer att bli allt mer dominerande och de som sysslar med rekommendation på professionell nivå marginaliseras. En anledning till svårigheten med professionell rekommendation när det t ex gäller produkter är helt enkelt den volym och den takt nya produkter väller fram. Dessutom har den långtgående industrialiseringen resulterat i att skillnaden mellan många produkter uppfattas som kosmetiska snarare än att ha att göra med kvalitet eller funktion. Min huvudpoäng är att ”välja rätt” kommer allt mer att handla om att välja socialt rätt och inte så mycket funktionellt rätt. Och då är det lättare att välja rätt, för det är bara att läsa på rätt blogg eller se på rätt TV-program.
Ett annat argument för att rekommendationer inte kommer att fungera i framtiden är att ingen längre tror på varken rekommendationerna eller institutionerna som gör dem. Orsaken är att sanning och kunskap inte längre uppfattas som generella, utan snarare specifika, avgränsade och inte alls så allmängiltiga som vi ansett att de är sedan upplysningstiden. - ”Det kan vara sant för dig, men varför skulle det vara sant för mig? Jag har ju ätit geléhallon i hela mitt liv och jag har inte mått dåligt av det?”
Detta nya framväxande beteende som jag tycker mig se har fram tills nu varit ett civilt fenomen, men frågan är om det nu håller på att också förändra producenternas mediastrategier?
Sju av nio godisföretag svarade inte när Sveriges konsumenter skrev och bad dem att upphöra med att blanda skadliga azofärger i läsk och snask. En kartläggning gjord av Råd & Rön visade nyligen att företagen fortfarande marknadsför varor med de kritiserade färgämnena till barn.
[From SvD » Inrikes » Tyst från godisföretag om omtvistat färgämne]
När så många producenter väljer att vara tysta runt något som är farligt så luktar det övervägt. Kan det vara så att sanningshalten runt skadligheten hos azofärgerna helt enkelt är en sanning med ett kort bäst-före datum? Detta skulle i så fall vara ett brott mot en tidigare trend som pekar på allt större anpassning till kundernas krav och uppfattningar. Men det är klart… om dessa också är motstridiga och flyktiga? What’s the point??
När det gäller mer strategisk omvärldsanalys behöver man ofta identifiera samband som får effekter över tid. Ibland sker upptäckterna i 11:e timmen. Insikten att det finns en mer direkt koppling mellan energipriset och matpriset är en sådan.
Tidigare har man pratat en del om att det finns indirekta relationer som att t ex transportkostnaden påverkar matpriset och att energiproduktion och matproduktion konkurrerar om tillgänglig odlingsbar mark.
FuturePundit: Lester Brown Sees Higher Food Prices Due To Biomass Energy
A University of Illinois economics team calculates that with oil at $50 a barrel, it is profitable—with the ethanol subsidy of 51¢ a gallon (equal to $1.43 per bushel of corn)—to convert corn into ethanol as long as the price is below $4 a bushel. But with oil at $100 a barrel, distillers can pay more than $7 a bushel for corn and still break even. If oil climbs to $140, distillers can pay $10 a bushel for corn—double the early 2008 price of $5 per bushel.
Bl a Carl Bilds rapportering från Davos konfirmerar att världens ledare först nu (när det börjar hända) oroar sig för de ökande matpriserna, något vi som sysslar med framtidsanalyser oroat oss för sedan Rom-klubbens rapporter på 1970-talet och internationella ekonomers analyser av Kina och Indiens tillväxt sedan 1980-talet.
Se och andra bloggar om: matpriser, oljepriset
Elfrid, en av tomtens ”bästa” nissar har i årets julkalender fått ett uppdrag som ett sätt att kunna visa att hon verkligen duger något till. I själva verket är hon nog ojämförligt tomtens sämsta nisse (nissa?) vilket framgår med all önskvärd tydlighet för tittaren. Steg för steg har även Mila förstått det. När Elfrid inser att hon missförstått något grundläggande, för hon är ganska bra på att först tro/hävda att hon förstår, kommer de uttryck som borde bli årets roligaste kanske samtidens mest talande uttryck. (Foto: Johan Paulin/SVT)
- ”Jasså, du tänker så…”
ofta tätt följt av ett annat uttryck i samma genre
- ”Hur tänker du då?”
Man är förstås lite kluven till den lata, okunniga och odugliga men i grunden snälla och sympatiska Elfrid. Steg för steg vinner ju Elfrid både tittarnas och Milas sympati. Och Milas önskning om en riktig jul som i hennes egen definition självklart är en liten jul med bara hon själv och hennes mamma, kanske kan bli en riktig jul med en hel familj. Speciellt som alla planer att splittra mamma och Clas i själva verket ser ut att få rakt motsatt effekt…
Som vanligt finns en hel del samtidsspeglingar i program som årets julkalender. Det mest uppenbara här är förstås den splittrade familjer skall lagas lagom till jul.
Själv tycker jag att Elfrids karaktär och beteende mer intressant och kanske lite för välbekant. Träffar man inte på Elfridar både här och var numera? När den unga tjejen bakom kafédisken först håller på att säga att – ”Nej, vi har bara enkla”, när man beställer en dubbel espresso slår varningsklockarna till direkt. När hon sedan, efter att ha ställt in koppen i maskinen och tryckt på knappen, sträcker sig efter mjölkkannan är jag redan på alerten. – ”Nej tack, utan mjölk”, hör jag mig själv säga och inser direkt att jag nog inte kan beställa något komplicerat till min dubbla espresso. Istället pekar jag raskt på det enklaste jag ser, en kanelbulle som ligger upplagt på ett fat på disken. Jag hoppas att jag har jämna pengar att betala med så att den stackars tjejen inte skall behöva subtrahera. Än värre behöva hantera mitt kontokort och en komplicerad maskin. När jag uttryckte att jag inte ville ha mjölk i min espresso skulle hon lika gärna kunna ha sagt – ”Jasså, du tänker så…”.
En annan Elfrid dök upp häromdagen när min fru och jag stod och väntade på bussen. Till en av bussarna vi inte skulle med kom plötsligt en halvt springande mamma med barn och barnvagn fram till bakdörrarna och trycker på knappen på sidan på bussen samtidigt som hon försöker kalla på förarens uppmärksamhet. Inget händer. Efter tredje försöket inser en väntande förare, som står på hållplatsen i höjd med föraren, vad som händer och försöker hjälpa till genom att också försöka få föraren att öppna dörrarna genom att helt enkelt säga – ”Öppna bakdörren!” till föraren i bussen. Denne böjer sig lite framåt och säger – ”Va?”. Den stående chauffören pekar bakåt bussen och upprepar återigen – ”Öppna bakdörren!” för att återigen få ett nytt – ”Va?” till svar. Nu med en busschaufför som lutar sig framåt förbi den skyddande plexiglasskivan för att höra bättre. När mamman själv nästan är framme vid framdörrarna, lyckas den stående chauffören få fram budskapet till bussens chaufför genom att gå fram flera steg och tydligt peka bakåt samtidigt som han upprepar meddelandet. Jag hör inte vad bussens chaufför säger när han till slut öppnar bakdörren för mamman med barnvagnen, men jag kan slå vad om att det var – ”Jasså. tänker du så….”.
I ett samhälle där människor varje dag överöses med budskapen att självförverkligande och att må bra är det viktigaste som finns, de ekonomiska klyftorna och instabiliteten ökar liksom terrorismhoten, våldsbrotten och de religiösa motsättningarna. Till råga på allt elände är det dessutom mea culpa att vi i vår iver att få det bra redan förstört detta jordklot och baksmällan på allvar börjar göra sig gällande. Är det då så konstigt att så många bara går till jobbet för att försörja sig och varken vill lära sig något nytt eller tänka själva. Åtminstone på jobbet. För när de kommer hem från jobbet skriver de säkert på generationsromanen, är bra på att måla porslinsmuggar eller driver en fantastisk blogg om trädgårdsskötsel.
Om jag får tro något så tror jag att så länge vi tror att de gamla strukturerna med lönearbete och dagens definition med sysselsättning som den grundläggande lösningen på allt att hantera den nya mer dynamiska och existentiella värld vi redan är inne i kommer antalet Elfridar kommer att öka i vårt samhället.
Dom flesta utav oss är dock inte lika ärliga som Elfrid. Istället låtsas vi att vi förstår och hoppas att ingen skall märka något. Då och då undslipper ett diskret och oftast förklätt – ”Hur tänker du då?”, men då har vi faktiskt inte begripit någonting!
PS. Jo, jag vet. De första kommentaren på detta inlägg kommer antingen att vara – ”Jasså du tänker så…” eller – ”Hur tänker du då?”. Men det får jag ta! 
Se och andra bloggar om: julkalendern, tidsandan
Jag har tidigare skrivit om Paul Saffos regler för kunna kika in i framtiden, men verkar inte kunna hitta det nu. (Undrar om det blev publicerat??) Länken till artikeln jag refererade till då finns i alla fall här.
Då handlade det om ett referat till ett föredrag Saffo höll, men nu har han själv skrivit en artikel i Harvard Business Review med det talande namnet Six Rules for Effective Forecasting. De tumregler han listar upp i artikeln är följande:
Regel 1: Identifiera och rita upp en kon av osäkerhet
Regel 2: Leta efter S-kurvan
Regel 3: Fokusera på det som inte passar in i mönstret
Regel 4: Utmana ständigt starka åsikter och argument
Regel 5: Blicka dubbelt så långt tillbaka i tiden som du vill blicka framåt
Regel 6: Förstå när förutsägelser om framtiden inte skall göras
Enligt min mening är dessa regler mycket bra och stämmer väl överens med hur man behöver tänka när man seriöst sysslar med scenarioplanering. Det är bra när någon formulerar dem så tydligt som här!
Det finns dock viss risk att HBR inte tillåter nedladdning av artikeln under någon längre period, så se till att skriva ut ett eget exemplar om ni vill läsa den senare!
Gå och titta på TED presentationen från mars 2007: Hans Rosling: New insights on poverty and life around the world. Både ur ett retoriskt och ett innehållsperspektiv är den otrolig!! Mina stående ovationer!!!
(Jo, jag har skrivit om ett tidigare Rosling föredrag, men detta är ett nytt föredrag som bygger vidare på det gamla!)
Uppdatering maj 2009 – här kommer den direkt:
Idag skrev Jamais Cascio en lite trevande artikel om vem som egentligen driver förändring. Där citerar han Clay Shirky använder citatet
while some people still argue about whether Wikipedia is a good thing, folks at Metaweb are already building a next-generation collaborative knowledge base
som ett sätt att understryka sin poäng:
[...] people who can accept the (technological) conditions of the present are better-able to see what’s next than people who are still wrestling with whether those conditions of the present make sense
Man kan förstås fundera på till vilken grad detta är sant. För att förstå grunden till resonemanget behöver man nog kika på de grafer från Forrester Research som publicerats i New York Times och Business Week. Där kan man se den tydliga skillnad i inställning till den nya kommunikationstekniken som finns mellan generationer.
Cascios slutsats är att det inte räcker med att välvilligt acceptera den nya verkligheten för att åstadkomma och driva förändring som Shirky argumenterar för. Hans egen slutsats är att det även krävs att det finns en otillfredställelse med situationen.
Dissatisfaction with the present, not simply acceptance of it, drives change.
Ur mitt perspektiv tycker jag att båda har rätt men för olika delar i förändringsprocessen. Jag skulle säga att Shirkys argument är tillräckligt om man har bilden att förändringens centrala komponent är spridningen och användningen av ny teknik. Cascios tillägg är å andra sidan direkt tillämpligt om man ser innovationen av en ny teknik eller nytt synsätt som den centrala komponenten i förändringen. Själv skulle jag säga att båda dessa är lika viktiga men att dessa två delar i förändringsprocessen ofta sker utspridda över tid och har en ganska svårdefinierad koppling till varandra. För att parafrasera och stjäla lite:
Dissatisfaction with the present, not simply acceptance of it, drives the urge to innovate, the first necessary key to change. People who can accept the (technological) conditions of the present are better-able to see what’s next and are more willing to adopt and use the new technology which is the second necessary key to change.
Enligt Susan Wu:s inlägg på TechCrunch lägger vi nu $1,5 miljarder dollar per år på virtuella artefakter av olika slag. Det handlar om allt från virtuella svärd, virtuella kläder till virtuella rollfigurer som tagit många timmar att spela upp till en viss nivå. Tyvärr anger hon inte källan till denna siffra, men en tidigare uppskattning från 2005 var på ungefär $800 miljoner så det kanske inte är fel.
Susan Wu gör poängen att företeelsen börjat få sådana proportioner att det kanske handlar om en ny sorts affärsmodell. Vari ligger då affärsmodellen? Och vad är det egentligen man säljer, är det egentligen något radikalt nytt?
Ett sätt att prata om existensen av virtuella föremål är att referera tillbaka till Poppers tre världar, något jag varit inne på tidigare. Enligt Poppers kosmologi är sakerna i världen uppdelade i tre olika domäner/världar
Värld-1 består av fysiska objekt inklusive biologiska varelser
Värld-2 består av mentala objekt, dvs upplevelser och tankar
Värld-3 består av olika former av tankekonstruktioner som t ex ett musikstycke, en dikt eller en text, dvs saker som är logiska eller tankemässiga konstruktioner
Innan människan började tänka abstrakt så fanns bara objekt i värld-1 och värld-2, men när man genom att kunna formulera sina tankar utanför sig själv och i nästa steg kunna skriva ner text och musik blev det möjligt att skapa en stor mängd av saker som då kom att hamna i värld-3.
Den inneboende flyktigheten i värld-3 objekt har till och från varit problematisk och till slut gjort att vi ofta knutit ihop dessa med värld-1 objekt för att göra det hela lite mer begripligt. När vi skrivit en längre text har det t ex varit naturligt för oss att skapa en representation i värld-1 – i detta fall – en bok. Även om texten har en fristående existens från den specifika bok den är tryckt i så är texten och boken inte föremål av samma typ som texten enligt Popper. Texten är ett värld-3 objekt som råkar vara tryckt i ett värld-1 objekt. På det sättet har vi kunnat hantera värld-3 objekt med ungefär samma regler som de värld-1 objekt som alltid funnits runt om oss. Skälet till att vi ofta inte ser denna skillnaden är att till och med språket lurar oss när vi uttrycker oss som ”Författare X skrev en bok”, när författaren snarare författade en text som sedan trycktes i en bok.
Ett sätt att se på virtuella produkter är att se dem som tjänster snarare än produkter. Denna liknelse haltar dock eftersom en grundläggande egenskap hos en tjänst brukar vara att den produceras samtidigt som den konsumeras. I Poppers värld är snarare virtuella produkter fortfarande produkter, men med den skillnaden att de nästan uteslutande befinner sig i värld-3 utan koppling till ett värld-1 objekt.
Utifrån Poppers system skulle jag säga att virtualiseringstrenden i själva verket består i att vi allt mer kopplar loss värld-3 objekten från sina värld-1 bärare. Det vi upptäcker då är att dessa värld-3 objekt inte har samma egenskaper eller följer samma lagar som värld-1 objekt gör. Om hela vårt ekonomiska system byggts upp runt värld-1 objekt och nu invaderas av en överväldigande stor volym av värld-3 objekt är det inte så konstigt att den ”normala” ekonomiska logiken inte fungerar.
Skillnaden mellan värld-1 objekt och värld-3 objekt som har direkt påverkan på dess ekonomiska logik är t ex att värld-3 objekt
Framtiden blir turbulent
Dagens situation består i att ett nytt ekonomiskt system som även omfattar rena värld-3 objekt måste utvecklas och det måste dessutom vara konsistent med och balanserat i förhållande till det ekonomiska system som vi redan har för värld-1 objekt. Man behöver inte vara någon Einstein för att förstå att en sådan omvandling i grunden medför en turbulent tid med många bubblor och upp och nedgångar innan dessa två olika ekonomier svängt ihop och uppnått en ny balans.
Några exempel på denna turbulens kan man redan se i de diskussioner om immaterialsrättsliga frågor vi hör runt omkring oss. Beroende de annorlunda egenskaper dessa objekt har så pendlar både uppfattningar om värde och vad som är tillåtet eller inte väldeliga.
Det råder ingen tvekan om att en värld-3 ekonomi kommer att bli enormt mycket större än den värld-1 ekonomi vi lever i idag och vi kan redan se trenden i det kraftigt ökande värdet i IPR och olika konstruktioner för ekonomiska transaktioner.
I och med att nationalstaten förlorar i betydelse finns det få möjligheter att reglera och kyla av effekterna av de ekonomiska svängningar detta kommer att innebära. Kvar står förhoppningen till förnuftet hos ekonomiska tänkare och kommersiella aktörer som genom sina uttalande och sitt agerande förkroppsligar den ekonomiska utvecklingen.
Eller finns det fler faktorer som kan åstadkomma en mer dämpad övergång till ett ekonomiskt system som även fullt ut omfattar värld-3 objekt? Jag har själv svårt att se dessa, men jag inbjuder gärna till diskussion.
Technorati Tags: trends & driving forces
Demos har nyligen producerat en uppsättning scenarier som kikar in i framtiden ur ett rekryteringsperspektiv. De fyra scenarierna är:
En av slutsatserna lyder:
Whatever the scenario, one thing is clear — recruitment will continue to be an intensely competitive business. Clients, wanting the best possible service on the most efficient terms, will demand tighter accountability and evidence that third parties can deliver greater value for money rather than just reduced cost. The industry can lead here by taking two important steps. First, by tracking retention levels after making placements, in order to demonstrate impact. Second, by driving a shift towards accountable advertising online, where money follows success in directing candidates towards job information.
RecruiterMagazine.co.uk – Foretelling future predictions
Artikeln slutar med ett intressant och tänkvärt citat av Stewart Brand om värdet av scenarioplanering:
As the technologist Stewart Brand argues: ”Scenario planning ensures that you are not always right about the future, but — better — that you are almost never wrong.”
Technorati Tags: scenarios
@futuramb twittrar