En mer riskfylld och osäker värld driver strukturella förändringar

Hur kan man förstå de långsiktiga och globala konsekvenserna av askmolnet? Hade det varit en enstaka händelse hade reaktionerna varit mer häftiga, men också snabbt avklingande. Nu sker detta som ytterligare en händelse i en rad av katastrofer, vilket sätter saken i ett annat ljus. Askmolnet är nu snarare bara ytterligare en konfirmation på att vi lever i en allt osäkrare värld.

Västvärldens explosionsartade tillväxt de senaste århundradena bygger på en grundläggande strategi: att investera i framtiden och optimera för att maximera vinsterna och minimera slacket. Tittar man på resultatet måste man säga att det varit ganska lyckosamt…

Tyvärr har detta gjort att vi tolkat målsättningar som miljöanpassning och sustainability på samma sätt, dvs vi tror ofta att bara vi uppnår högre effektivitet och minskar energiförbrukning så minskar vi vår negativa miljöpåverkan. Om man tänker lite är detta inser man att detta bara är sant i vissa fall och inte i andra. Om man t ex lever i en föränderlig och osäker omgivning består problemen med sustainability i inte alls i storleken på energiförbrukning utan i hur man lever i samklang förändringar som sker.

Efter att alla flygningar i norra Europa ställts in under snart en hel vecka är det få som tvivlar på att vi lever i en allt mer osäker och riskfylld värld. För några av oss har detta varit uppenbart en längre tid och av ganska goda skäl, men ofta krävs det att man påverkas direkt för att man verkligen skall ändra sitt perspektiv.

Om man funderar lite på varför Europa har haft en så extraordinär utveckling man haft de senaste 500 åren så dyker orden stabilitet och förutsägbarhet upp gång efter annan. Ibland pratar man om ett stabilt klimat som tillåtit långsiktiga och lönsamma investeringar i jordbruk, ibland om de framväxande nationalstaterna och deras skyddande av ägande av både fabriker, marknader för kapital och varor och inte minst idéer. Det har helt enkelt betalat sig att investera i framtiden.

Denna stabilitet har drivit fram ett dominerande tankesätt som bygger på optimering för maximering av avkastning och minimering av slack. Desto bättre det har gått för de olika långsiktiga projekt man företagit sig, ju fler har anammat detta tankesätt. Idag befinner vi oss i en situation när det industriella samhället helt och hållet domineras av detta tankesätt.

Desto mer optimerad desto mer sårbar

Och det hade väl inte varit ett problem om världen hade förblivit stabil, men nästan alla faktorer man ser pekar på att denna stabilitet nu är slut för många årtionden framöver. Det vi nu upptäcker efter varje chock är att desto mer en struktur är slimmad och optimerad desto mer sårbar och skör är den när det sker förändringar eller chocker i omgivningen. Steg för steg håller vi nu kollektivt på att inse detta, men ännu förstår vi inte vidden av problemet.

När världen vi lever i blir allt mer osäker är det uppenbart att vi inte längre kan optimera för maximering. Då är nyckeln till överlevnad vår förmåga att kunna hantera chocker och dynamiskt samspela med omgivningen.

Begreppet resiliens – förmågan att hantera chocker

Inom så olika områden psykologi, sociologi och ekologi använder man begreppet resiliens för att beskriva hur ett system klarar av att återhämta sig från chocker och snabbt förändrade i förutsättningarna. En definition av resiliens är:

Resilience means the capacity of an entity–such as a person, an  institution, or a system–to withstand sudden, unexpected shocks,  and (ideally) to be capable of recovering quickly afterwards.  Resilience implies both strength and flexibility; a resilient  structure would bend, but would be hard to break.

Hur de sociala systemet hanterar chocker

På det psykologiska och sociala planet sker detta på det uråldriga sättet att man förmedlar viktiga händelser till varandra och dessutom gärna överdriver, fantiserar och reflekterar i grupp. På detta sätt ifrågasätter vi våra mentala kartor av omvärlden och bygger genom mycket kommunicerande upp en beredskap för olika möjliga utfall. Om förändringarna är lite mer långvariga bygger vi upp nya kollektiva och individuella stabila mönster och strategier för att hantera den nya situationen.

Grupper av människor har på detta sätt en inbyggd resiliens. Under normala förhållanden är alltså grupper av människor mycket bra på att återskapa strukturer och ordningen efter radikala förändringar.

Dock har denna förmåga påverkats av att ny kommunikationsteknik förändrat förutsättningarna för hur vi kommunicerar med varandra. Normal dämpning av knäppa idéer och vågor av empati och ångest som sker i det lilla samhället har t ex helt slagits ut.

Vad händer med system och strukturer?

Om de sociala och psykologiska strukturerna av naturen är anpassningsbara är det sällan så med de system vi byggt runt omkring oss. Dessa är ofta byggda för att åstadkomma stabilitet genom att själva vara stabila och vara så oberoende av sociala förändringar som möjligt.

När kriser och dramatiska förändringar sker allt oftare inser vi antingen successivt eller också direkt att vi våra system och strukturer också behöver resiliens – den inbyggda förmågan att hantera kriser och radikala förändringar. Även om individerna i dessa system och organisationer uppvisar förmågan hindrar alltför ofta de optimerade och slimmade strukturerna och styrsystemen att deras handlingar får någon effekt. I vissa fall har designen på systemet omöjliggjort alla spontana och lokala insatser som kan minimera de negativa effekterna. System som bygger på just-in-time tänkande är bra exempel på detta.

Hur kan vi designa resilienta system?

Vilka egenskaper behöver system ha för att vara resilient? Vilka designprinciper är det viktiga att tänka på??

Decentralisering – befogenheter och ansvar behöver ligga så långt ner i organisationen som möjligt för att möjliggöra analyser och anpassningar till plötsliga förändringar på alla plan
Genomskinlighet – system som bygger på “svarta lådor” tar ifrån individerna möjlighet att se hur saker hänger ihop för att lösa problem och göra snabba anpassningar till nya situationer
Mångfald – i nya situationer och oväntade situationer gör det omöjligt att förutse vilken typ av kunskap och resurser som krävs för att hantera situationen och enda sättet att hantera detta är att uppmuntra mångfald i många dimensioner
Självorganisering – eftersom förändrade förutsättningar gör att de strukturer man använt tidigare inte fungerar måste individer i systemet dela systemets värderingar, ha god total överblick och lokal organisationsförmåga så att de på bästa sätt kan bygga upp nya strukturer baserat på de nya förutsättningarna
Feltolerans och inbyggd feldämpning – genom att t ex isolera delsystemen med buffertar och decentralt ansvar åstadkommer man också feltolerans och dämpningseffekter så hela systemet inte slås ut samtidigt vid chock
Redundans och flexibilitet – om man t ex har byggt på generiska verktyg, byggt in flera möjliga lösningar och använt modulära standardkomponenter har man öppnat flera möjligheter att konfigurera om ett system för att lösa ett problem
Framåtblickande – genom t ex kontinuerlig scenarioplanering runt risker och möjliga förändringar utvecklar man dels en psykologisk förberedelse inför chocker och förändringar, men också en insikt i osäkerheternas natur vilket ger en ökad förmåga att skapa rätt nivå av dynamik och robusthet inför framtiden

Mot en osäkrare värld

Eftersom vi går mot en osäkrare och mer turbulent värld är det en ganska uppenbar förutsägelse att påstå att om 20-30 är den stora majoriteten av organisationer resilienta och uppvisar relevanta delar av ovanstående egenskaper. Vägen dit löper enligt olika vägar där tre utav dem är

En väg är att dagens organisationer inte klarar av att förändras för att leva i en osäker och turbulent värld utan kommer att gå i konkurs och ersättas av jämförbara organisationer och system med andra strukturer
En annan väg är att morgondagens värdeskapande inte sker via organisationer och system som idag utan i mycket större utsträckning sker i lösa marknadsdefinierade och tillfälliga strukturer – denna väg går också genom sammanbrott för många av dagens strukturer och system
En tredje väg är förstås att dagens organisationer klarar av att transformera sig och byggs om för att hantera de nya förutsättningarna.

Hur ser det ut i din organisation? Egentligen finns det fyra möjliga tillstånd:

den är redan byggd efter dessa principer och hanterar systemchocker som t ex ett totalt flygstopp bra, och medvetenheten är hög om vikten av att bibehålla den strukturen
den är redan byggd efter dessa principer och hanterar systemchocker som t ex ett totalt flygstopp bra, men medvetenheten är låg om vikten av att bibehålla den strukturen och risken är stor att man följer metoder och vägval som förstör de resilienta egenskaperna organisationen har
organisationen är inte alls byggd för resiliens – men det finns en insikt om den bristande förmågan och man har potential att förändras
organisationen är inte alls byggd för resiliens – och insikten om den egna förmågan och behovet av anpassning är låg

Jag skulle säga, utan att ha gjort mer seriösa mätningar, att de allra flesta organisationer jag ser idag tillhör kategori D vilket är ett resultat av den relativt stabila omgivning västvärlden har utvecklats i.

Det är viktigt att inse att motsatsen till resiliens är skörhet, och om ett system inte har förmågan att förändras och anpassas till omgivningen är det ett skört system som kommer att brytas sönder i sina beståndsdelar den dag då chocken blir för stor. Om man dessutom inte har utbredd insikt om sin insikt är man dessutom extremt sårbar och risken är stor för att även försök att återuppbygga organisationen eller systemet efter en chock kommer att misslyckats då det sociala systemet kommer att förkasta idén och börja bygga upp något helt annat.

Att läsa om mer om resiliens på samhällets nivå kan man bl a göra i Demos rapporten Resilient Nation av Charlie Edwards