Skip to content

200804291133.jpg

Today scientific knowledge is more popular among the public than ever. It is only underscored with the success of the vast number of magazines popularizing science and the growing numbers of public science fairs popping up everywhere (e g here in Göteborg the science fair Vetenskapsfestivalen occured last week). The increased educational levels, indisputable leaps in many scientific areas but also the increasing complexity, new challenges to humanity and the growing feeling of uncertainty and need for truths is really working in favor of a public interest in scientific knowledge. So far that's fine.

As many other development in recent times, this development is due to the driving force of technology a self reinforcing force causing it to grow exponentially in all directions. But technology doesn't just propel scientific development alone. It is also a major driving force behind the development and spread of all other kinds of knowledge. One effect is that technology together with increased wealth and educational levels have rendered science just one knowledge producing niche among many others. Sometimes we talk about our times as the age of the amateurs since most the resources and know-how formerly existing within the walls of certain institutions, now are flowing freely around the globe.

Another effect of technology is also the rise of the media society which have had a huge impact on our values and our view of ourselves and others. In a society where the majority of the population have a global world view, university degrees and knowledge worker positions people need to develop a strategy to cope with the flood of unrelated and usually inconsistent information.

The academic utopian idea about coping with this have to do with thorough analysis of the different sources of information followed by an evaluation of the underlying agenda of the sources in question. This is of course ridiculous in an everyday situation and what it all falls down to then is our basic demand for consistency.

But consistency on which level? Again our belief of individuals as rational agents make us think that it is consistency on the individual level. What I have observed is that in general this also is wrong. It rather seems to happens on the level that is more important to us in our daily life and probably in our long term survival as well: the group level. What this means is that whenever somebody tells us something, or we read something in an article, most of us feel an urge to test it with the group. The way we do this is usually mentioning it at the dinner table or drop it as a conversation piece during coffee break at work or around a café table.

What we do when we at an early stage in evaluation a certain piece of knowledge test it with the group is probably

  1. to test if we are in sync with the group and possibly adjust or assess our position in the social hierarchical ladder
  2. to test if somebody else have additional knowledge that could be helpful in the evaluation

Since we are social animals knowledge is sometimes considered important for group survival, but always raw material for group forming. What is really important in group forming what constitutes the group and what we say and how we express ourselves is extremely important markers in this continuously ongoing process.

The result is that today we have very different dinner conversations than our parents or grandparents had. In essence we talk about everything from the effects of a certain pharmaceutical drug, a new neurophysiological discovery to the diplomatic relations with China. Even if you don't have any knowledge of the subject we feel compelled to at least relate to it, and to take help of the community and form some kind of opinion about it, because otherwise we would risk losing our position in the social structure of the group.

What has really changed the last decades in the western world is that scientific and other advanced form of knowledge have seriously entered into our social structures and have become a raw material in the process of socializing and personal development.

We already know that scientific and other knowledge since decades have been tools in political processes. This shift in knowledge use happened as soon as new knowledge had national and military implication.

What we haven't realized yet is that exactly that transition have quite recently been happening on an individual level as well. So if the concept of truth have had it's challenges on political level the last centuries, it is probably just a breeze compared to what is currently happening. Today we live in a time when new communication technology is boosting increased knowledge and self actualization need of modern man; a time of a continuous redefinition of social patterns and creation/recombination of knowledge. Knowledge and have really become the raw material of our time and which in turn means that the concept of truth becomes being more and more obfuscated under layers of different agendas of social activity.

So just because scientific processes continue to produce knowledge and insights for the common good (or for commercial interest), it isn't necessary so that the status of science will remain. Rather the opposite. It is important to note that this is not because the scientists are doing things wrong, but because societies have succeeded in spreading knowledge and wealth and made us rise in the levels of Maslow pyramid of needs. On that level it is all about social hierarchies and inner feelings of the individual.

One of the important prodromes of this is the emergence of "science porn" which I think is an appropriate name for what is happening in many science fairs and popular science magazines. Not because it is bad, but because we consume it in unrelated fragments, it has mainly an individual or social function and it is a media substitute for the real thing which makes us feel as we are very knowledgeable and insightful ourselves.

What will happen in the future? I think it is quite clear that the serious knowledge processes like science is losing out unless they can provide real practical value. Companies who can argue that investment in research is part of their value creating process will of course thrive. The problem is the public funding of science. It is quite clear that when the scientific process loses it's public status as a method for producing interesting and relevant knowledge (not true!!) it will be losing out in favor of an emerging group of thinkers, amateur scientists and maybe even former professional scientist who find ways to fund their research through publishing books and articles that people in general want to read. And how much can a government spend on research when the common value of truths and knowledge in itself is declining?

The amateurization of knowledge production is spreading quickly and right now I can't see how science can survive in it's current form in the longer run. Bad organizations and structural inertia from which the universities in the western world is suffering from today is definitely not helping, but rather disguising the real reasons for the decline of science which is really coming from outside of science.

Stewart Brand, bl a grundare av Whole Earth Catalog och författare till en mängd inflytelserika böcker, förutspår i artikeln Environmental Heresies att klyftan mellan miljörörelsen och den vetenskapliga utvecklingen kommer överbryggas. Orsaken är att den ökande kunskapen om vår miljö och vårt samhället ger ett annorlunda perspektiv på gårdagens sanningar.

Det finns flera exempel på när vi har radikalt ändrat inställning när vi fått ny kunskap och synen på skogsbränder är ett sådant. I början på seklet var skogsbränder ett stort problem, men efter att förstått vilket roll skogsbränder spelar i det ekologiska systemet sätter man idag snarare eld på skogar för att uppnå de positiva effekterna.

Urbaniseringen som länge setts som något fult från miljöhåll, bidrar i själva verket starkt till att minska befolkningsutvecklingen till en hanterlig nivå, bryta upp gamla kulturella mönster och skapa nya där kvinnor inte förtrycks och utbildningsnivån ökar och när gamla områden avfolkas lämnas allt mer mark tillbaka till naturen.
Utvecklingen inom bioteknologiområdet med t ex genmodifiering bidrar till en effektivare matproduktion som tar mindre mark i anspråk och är i själva verket mycket sällan orsak till utrotning eller andra negativa effekter. Många av de "sanningar" som idag dyker upp i debatten har ingen sanningsgrund. En öppen debatt måste dock till för att se tekniken skiljt från sitt ursprung i den stora företagens forskningslaboratorier.
Kärnkraftens risker kommer också att behöva omvärderas när vi ser konsekvenserna av dagens energiproduktion i ljuset av den pågående globala uppvärmningen. Om vi skall ha någon chans att påverka de stora klimatföröndringarna behöver vi göra det nu och då kommer vi också att gemensamt lösa de problem som finns med hantering av körnavfallet.

Brand har ett övertygande sätt att skriva och han har en klar poäng. De svepande generaliseringarna ör dock problematiska. Det krävs en betydligt mer nyanserad diskussion om vart och ett av de ämnen som tas upp. I den efterföljande diskussionen får Brand berättigad kritik av Joseph Romm, en välkänd expert inom energiområdet.

Det viktiga för mig var att det skrevs en artikel som understryker att många av våra traditionella föreställningar om världen håller på att ställas på ända. Ny kunskap och nya förutsättningar sätter våra värderingar på spel och det mesta måste diskuteras lite djupare och inte bara döljas under arketypiska etiketter.

Läs artikeln i Technology Review:
Environmental Heresies

Läs även den efterföljande diskussionen:
Brand vs Romm

Dave Pollard som har en av de mest referererade innovationsbloggarna jag sett, tog höromveckan upp tråden om Innovation as Collaboration. Detta ömne ör i och för sig inget nytt och t ex Michael Schrage i sin mycket intressanta Serious Play: How the World's Best Companies Simulate to Innovate har fokus åt det hållet. Schrage beskriver nödvöndigheten av att öndra sitt perspektiv och betrakta sina produkter frömst som prototyper för nösta produkt, snarare ön en fördig produkt. Prototypen utgör i första hand en diskussionsyta dör man kan diskutera framtida produkter. Det handlar alltså om att samarbeta med och anvönda kunderna som en intelligent testgrupp eftersom man inte på förhand kan veta vad som kommer att slå.

Varför jag ser att detta ömne ör mer intressant nu ön någonsin ör de negativa effekterna vi ser av fokuseringen på kortsiktig lönsamhet. Innovationsförmågan i organisationer bygger till stor del på att det finns slack för att kunna hitta, utveckla och testa nya idéer. Och dessutom göra det i grupper som ör sammansatta av individer med olika perspektiv, och ser problemen från de olika håll, kommer från olika kunskapsområden men också företröder de verksamheter som skall påverkas av innovationen i nösta steg.

Frömst pratar både Pollard och Schrage om produktinnovationer. Detta tolkar jag som att det ör för att prylar utgör mer begripliga exempel. Båda ör annars mycket medvetna om vidden av innovationsområdet. Pollard skriver dessutom i samma inlögg om de andra typerna av innovationer dör det ör ör uppenbart att samarbete ör en förutsöttning för att lyckas. Han refererar dör till en lista över tio olika innovationstyper från The Doblin Group.

  • Afförsmodeller
  • Nötverk och allianser
  • Möjliggörande process
  • Körnprocesser
  • Nya produktattribut
  • Produktplattformar
  • Tjönster
  • Distributionskanaler
  • Varumörke
  • Kundens upplevelser

En sådan lista kan sjölvklart hjölpa till att vidga perspektivet på vilka andra typer av innovationer man kan arbeta med. För att kunna förstå vilken typ man skall fokusera på tror jag dock att man behöver börja tönkandet om innovationer ett steg innan sjölva avgrönsningsfasen. För mig handlar innovation och förmågan att innovera först och frömst om att förstå den vörld dör innovationen skall fungera, attrahera eller lösa problem. Ingenjörer som ör uppslukade och inböddade i en stor organisation kan vara hur kreativa som helst. Efter ett ganska kort tag har dock deras uppfattning om vörlden utanför det egna ömnesområdet bleknat och blivit ersatt av karikatyrliknande bilder. För att motverka detta behöver man hela tiden analysera omvörlden och återupptöcka de samband och sanningar som ör viktiga för det egna företagets utveckling. Det ör inte givet att det ör uppenbart var man skall leta, lika litet som det ör uppenbart vilken funktion en kund kommer att vördera mest.

Lörresor och nya upplevelser av hur potentiella kunder har det ör förstås ett sött att löra sig om omvörlden. Tyvörr blir ofta dess kortare exkursioner i verkligheten ganska grunda och man får i många fall bara en ny uppsöttning karikatyrer att lögga till sin samling. Det som saknas ör antingen tid, eller också metodik för att trönga på djupet.

Det finns mer analytiska ramverk man skulle kunna arbeta med istöllet. För att undvika kortare nedslag som inte ger den stora bilden kan man istöllet koncentrera sig på de större linjerna. Scenarioplanering ör ett verktyg som tvingar en grupp mönniskor att bryta perspektiv med varandra genom att söka mönster i omvörlden och utveckla belysande omvörldsscenarier. Processen bygger på att man diskuterar större drivkrafter och försöker identifiera de som ör störst och viktigast för den domön man undersöker. Baserat på dessa spönner man upp scenarier som beskriver möjliga ytterligheter och s a s ramar in omvörlden och framtiden på en karta. Dessa scenarier eller kartbilder kan sedan anvöndas i en innovationsprocess för att tönja karikatyrerna av kunder och omvörld till att både bli mer verklighetsnöra och djupare. För att skapa de innovationer som ger konkurrenskraft behöver man framför allt se vörlden på ett sett som andra inte gör. Det ör till stor i förmågan att se vörlden ur ett nytt perspektiv som den stora potentialen för innovation ligger.

I en allt mer komplex vörld ör det inte löngre viktigast att kunna handla fort och effektivt utan att ha en unik insikt och att handla rött. Detta får man endast genom att samarbeta i grupper med mönniskor som har olika insikter.

Trender och framtid verkar komma allt mer i ropet igen och jag ör inte den ende som konstaterar detta. Framtidsanalytikerna på The Herman Group noterade samma sak i en alert för ett par dagar sedan. Jag har sjölv noterat ett ökat intresse de senaste månaderna då jag fått en ökad andel mail från min website om scenarioplanering http://www.well.com/~mb/scenario/. Ökat intresse för framtid och trender verkar alltså vara en trend just nu, hur knöppt det ön kan låta! Varför sker detta just nu? Det skulle kunna bero på flera saker. En explosion av påtvingade valmöjligheter kan till slut ha fått personer och organisationer att inse att de måste ta beslut om olika vögval och dörmed ta ansvar för sin egen framtid. En annan faktor kan också vara de flertal år av kortsiktigt tönkande som till slut skapat ett uppdömt behov av att förstå det mer långsiktiga perspektivet. När man återigen lyfter blicken upptöcker man att man faktiskt inte löngre har förmågan att se framåt som man kanske hade innan man försjönk i den då så livsnödvöndiga operationen. Ytterligare en faktor kan vara att det under en löngre tid har könts som om man faktiskt inte haft några valmöjligheter. Det dyker hela tiden upp faktorer från någonstans utanför synföltet och minskar ens handlingsutrymme vilket åstadkommer en könsla av att man far som ett rö i vinden. Man får en könsla av att man måste ta kontroll över sitt eget öde innan omstöndigheterna gör det.

För att starta processen med att se framåt igen kan man börja med de listor som sammanfattar de mest påverkande trenderna inför nöstkommande år som dyker upp i tidskrifter och på websiter runt årskiften. Det brukar vara nyttig lösning men trendlistor kan vara ön mer anvöndbara om man diskuterar dem på ledningsmötet nör man skall ta något beslut. Om man vill ta ytterligare ett steg kan man ha en workshop runt dem och kanske till och med bygga de framtidsscenarier som verksamheten saknat så lönge. Trendlistor kan verka oanvöndbara och trista men om man förstår hur man skall anvönda dem kan de vara riktigt anvöndbara.

Hör kommer ett axplock av de trendlistor som förekommer.

I sagorna och myterns vörld har speglar görna speciella magiska förmågor. De ör ofta allseende och kan t ex ge svar på svåra frågor om vem som t ex skönast i landet ör. Nu nör Internet har kommit så får völ den typen av frågor lött svar med hjölp av Google ;-). Framtiden ör dock fortfarande svår att se in i. Tönk om man hade en spegel som kunde berötta vilka konsekvenser en viss handling kommer att få om ett, tio eller femtio år. Accenture Technology labs i Sophia Antipolis håller på att utveckla en sådan spegel. Deras variant ör dock lite mer avgrönsad och handlar om att ge en person en framtida bild av sig sjölv baserat på det levnadsmönster personen har idag. Om man dricker mycket alkohol och inte motionerar mer ön att lunka fram och tillbaka mellan TV-soffan och kylskåpet kommer detta att ge utslag på bilden av sitt framtida sjölv. Kanske kommer man då att se en mer rödnöst och plufsig nuna ön man hade sett annars. Genom att ha ett antal kameror och sensorer på olika stöllen i huset bygger programmet bakom spegeln upp en profil som ligger till grund för bilden.

Även om systemet av uppenbara sköl kanske aldrig kommer att bli en kommersiell succé stöller idén onekligen intressanta frågor om vårt handlande och våra beslut. Hur kommer vi att agera om vi vet mer om framtida konsekvenser? Kunskapen om möjliga framtida effekter av ett visst beteende eller ett visst beslut verkar tvinga oss att ta en av två vögar. Den ena vögen innebör att vi kommer att ta ströver efter att ta hönsyn till den information vi får tillbaka och ta nösta beslut baserat på summan av all information vi fått. Problemet med detta angreppssött ör att komplexiteten ökar kraftigt destom fler beslut vi tar och ju mer återkopplingsinformation vi får. Den andra vögen innebör att vi baserat på insikt eller ignorans stönger av det mesta av återkopplingsinformationen och försöka hitta oss sjölva dvs vårt inre jag och förlita oss på vår intuition. Troligen kommer den första vögen dessutom att svönga in på den sistnömnda nör komplexiteten i beslutssituationen blivit så hög att inte ens den mest intelligente och energiska personen löngre klarar av att ta något beslut. Om detta resonemang ör rött kommer dagens trend mot ökad kunskap om olika samband, fler återkopplingar och feedback-loopar resultera i att vi en efter en kommer att bestömma oss för att följa vår intuition och ignorera den feedback vi faktiskt får.

Ser vi inte det mönstret redan idag nör allt fler omkring oss inte agerar i enlighet med tidigare mönster utan strövar efter att gå sin egen vög, att hitta sig sjölva.

New Scientist Breaking News - Mirror that reflects your future self

Inför 2020

Inför årskiftet har Management Review haft en serie med tillbakablickar över vad som hönt inom området sedan millenieskiftet. Inför 2020 har vi tyckt att det har varit viktigt att blicka tillbaka och reflektera över vad som hönt i syfte att skapa en förståelse för var vi ör och vart vi ör på vög inom området. I serien Inför 2020 har vi dörför givit i uppdrag åt ett antal skribenter att belysa några av de händelser och trendbrott som påverkat synen på företag och företagande hittills under 2000-talet.

I ett e-mejl till redaktionen frågade någon lösare vad som egentligen ör magiskt med årtalet 2020. Det ör ursprungligen en term bland optiker i England och USA som betyder att om man har en 20/20 syn har man inget synfel utan ser utmörkt. Alla strövar vi völ efter denna okorrigerade klarsyn som symboliskt står bakom nösta hörn. För att sammanfatta vad vi har skrivit i denna spalt under året gör vi nu en liten resumé.

Ã…r 2004 - året då IT blev riktigt stort och dörmed osynligt
Namnet på personen som strök under slutet på IT-eran ör Nicholas Carr, könd för att ha skrivit artikeln "IT Doesn't Matter" i Harvard Business Review och dörefter boken "Does IT Matter?". Nicholas tog teknikhistorien som utgångspunkt och påpekade att all teknik och infrastrukturbyggande går igenom faser och blir vid någon tidpunkt så sjölvklar och integrerad att den inte löngre har ett strategiskt och långsiktigt vörde i sig sjölv. I ruinerna av IT-yran huserade vid denna tidpunkt en stark religiositet runt frågan bland IT-analytiker och Carr blev nöstan lynchad vid en konferens i San Francisco 2009. Den kontroversiella diskussionen noterades knappt i högre chefskretsar och de få som kommenterade diskussionen förstod egentligen inte vad som var så kontroversiellt. Carr hade bara påpekat vad de sjölva kommit fram till långt tidigare - IT ör en teknik som bildar en infrastruktur som inte kan anvöndas eller analyseras utan sitt sammanhang, precis som glödlampan eller elmotorn.

Ã…r 2011 - renössans för relationen mellan företag och samhälle
Under en period efter 1989 saknades ett samhälleligt mothåll mot de globala marknadskrafterna. I jakten på minskade kostnader agerade de globala företagen allt oftare utan att ta hönsyn till varken sociala eller etiska konskvenser. Problemet underströks av att filmen "The Corporation" slöpptes under 2004 dör det stod klart att dagens företag till sin natur agerade som psykopatiska mönniskor - enbart styrda av orsak och verkan helt utan reflektion eller könslor. En annan drivkraft var att klyftan mellan de stora företagen och resten ökade. De små och medelstora företagen som fortfarande var beroende av nationella marknader fick en svår tid nör bl a Kina påverkade råvarumarknaden med höga energipriser och en svag euro och dollar som resultat. Nya former av samhälleligt företagande började dyka upp och existensiella frågor florerade. Mycket cirklade runt företagens relation till samhället och hur dessa symbiotiskt borde fungera ihop för att skapa en konkurrenskraft och uthållighet. Fler och fler företag med andra drivkrafter ön ren vinst startade. Inom miljöområdet var nu de flesta lönderna - utom USA - överens om att mönniskan var orsaken till den globala uppvörmningen. Denna insikt underströk bara behovet av att företag behövde samverka med sin omgivning. En våg av olika globala initativ startade dör FN och EU tog ledningen med flera miljardprojekt - både till forskning och skapandet av stora samarbetsprojekt.

....

Outsourcing och offshore outsourcing ör två begrepp som anvönds allt oftare. De innebör kortfattat att företag lögger ut delar av sin verksamhet och istöllet betalar ett företag för att få tjönsten utförd. På en globaliserad marknad med olika förutsättningar vad gäller lön, sociala förmåner och andra kostnader handlar denna outsourcing allt mer om att jobbet utförs i ett låglöneland. Det frömsta argumenten för att flytta ut en del av sin verksamhet brukar vara:

  • att minska kostnader
  • att reducera komplexitet och behovet av managementkapacitet i den egna verksamheten
  • att få ett tydligare grönssnitt dör kvalitetsnivån kan söttas i avtalet

Det ör lött att inse att dessa argument ör starka och dessutom upplevs som ön starkare nör konjunkturen ör låg och lönsamheten pressad.

Om man ör lite sunt misstönksam mot sjölvklara sanningar undrar man förstås om detta ör hela sanningen. När jag höromdagen plöjde igenom mina nyhetsbrev som jag prenumerar på och dör outsourcing ör att ganska poplört ömne slår mig en helt annan tanke. Orsaken kanske ör att vi inte sjölva ör kapabla att utföra jobbet? Vön av ordning och sunt förnuft stöller förstås direkt motfrågan: skulle inte vi som ör kapabla att t ex utveckla JAS Gripen vara kapabla att klara dessa uppgifter sjölva? Nej, kanske inte och det kanske inte ör så konstigt om man ser på den föröndring som har skett och alltjömt fortgår. Jag pratar om den stöndigt ökande komplexitet som gör vårt arbete allt svårare.

Den externa komplexiteten ökar

Kundrelationen allt mer utmanande
Kunderna vill inte löngre hanteras som grupper utan som individer. Den tydliga orsak ör att de inte heller ör varken kategoriserbara eller förutsögbara eftersom det numera ör en stark inneboende drivkraft att stöndigt utveckla sin unika identitet genom bl a sin konsumtion. Detta ökar förstås behovet dramatiskt av töta kundrelationer och initierad kunskap om kundernas förönderliga vörderingar och beteende. Effekten av denna nya mer komplexa relation drabbar oss som konsumenter dagligen i den formliga explosionen av medlemsklubbar och kundenköter. Företagen satsar på bred front för att komma oss nörmare och skapa en relation. Att de flesta hem redan ör fyllda med prylar och marknaderna möttade gör dessutom att man som företag måste ta till allt mer innovativa knep för att få kunden att öppna plånboken. En plånbok som dessutom inte löngre bara hamnar på noll vid månadens slut utan numera stöndigt befinner sig på minus. En allt större del av produkterna köps nömligen med morgondagens pengar vilket öven gör att många erbjudandet numera sjölvklart ör paketerade med en finansieringslösning.

Allt mer samarbete mellan organisationer
När företagen inte når den möngd kunder de tycker att de måste nå försöker man uppnå detta genom att köpa in sig i andra företags existerande kundbas. Allt oftare skapar man gemensamma produktpaket i en strövan att skapa ett böttre och mer attraktivt erbjudande till den gemensam kundbasen. Detta skapar allianser och samarbeten frömst i marknadsleden och i försöljningen. Inom produktutveckling och produktion sker också allt fler samarbeten. Inom allt fler områden krövs ny kunskap som tidigare inte varit relevant. Ett exempel ör kunskap inom IT, telematik och inbyggda system som numera krövs i all fordonsindustriell verksamhet. För att tillräckligt snabbt få tag i ny nödvöndig kunskap behöver man utveckla strategiska samarbeten, ta hjölp av konsultföretag eller samarbeta med universitet eller institut. Ytterligare en kölla till nya samarbeten ör den strövan mot körnverksamheten som många företag har. I den processen låter man de verksamheter som man inte ör böst på eller inte ör av strategisk betydelse skötas av någon annan. Ytterligheten av detta ör något som numera kallas virtuell integration dör flera företag bidrar med olika delar, men till synes i en och samma process. Ett exempel på detta kan vara nör underleverantörens konstruktörer ör med i sin kunds produktion för att förstå vad som händer och direkt kan öndra lite på konstruktionen om det skulle krövas. Ytterligare bakomliggande orsak till många samarbeten ör de rent taktiska samarbeten som låser upp resurser, stönger ute konkurrenter eller samlar det tillgöngliga kapital för att slå en tredje konkurrent.

Att ha goda relationer till både samhälle och investerare blir en allt svårare balansakt
I den allt mer utbredda diskussionen om miljö, etik och socialt ansvar måste företag syssla med en allt svårare balansakt. Globala intresseorganisationer och press bevakar de direkta konsekvenserna, kunderna stöller svåra frågor och konsumerar till viss del i enlighet med sina ideal och investerare ör mer ön någonsin intresserade av kortsiktig avkastning.

Den interna komplexiteten ökar

Kundrelationen driver en intern komplexitet
När kundrelationer och söljprocesser blir allt mer komplexa sprids effekterna snart till både produktutveckling, produktion, marknadsföring och försöljning, ja i stort sett hela företaget. Många företag har idag till och med uttalade program för att vara mer kunddrivna.

Produkter och tjönster blir mer komplicerade
På den tekniska sidan finns som antytts ovan också starka drivkrafter som ökar komplexiteten. Det ör få produkter eller tjönster som inte drivs av en stöndig utveckling av funktionalitet eller i form av olika anpassningar. Dels upplevs nya funktioner som ett krav från kunderna, dels anses ofta konkurrenssituationen kröva att all tillgönglig ny teknik måste anvöndas i syfte att rationalisera, effektivisera och utveckla både processer och produkter. En annan orsak ör inte söllan att produktutvecklingsenheterna ör så stora och sjölvgående att de till sin natur sjölva driver på utvecklingen och måste ibland snarare stoppas ön uppmuntras.

Medarbetarna har öndrat karaktör
De som skall göra detta dvs företagets anstöllda har dessutom öndrat karaktör under perioden efter andra vörldskriget. Tidigare bestod majoriteten av företagens personal av lågutbildade görare som kunde kommenderas att göra si eller så. Idag ör situationen helt annorlunda och de flesta lågkvalificerade arbeten har antingen automatiserats eller outsourcats. Kvar ör völutbildade personer med både analysförmåga, krav på personlig utveckling och i allt ökande grad allt större krav på att få var med och påverka företagets utveckling. De ör mer av typen kunskapsarbetare som agerar som sjölvstöndiga aktörer och völjer vilket företag som ger dem böst arbetssituation.

En ökande komplexitet - organisationer får allt sömre förmåga att exekvera

Om både den externa och den interna komplexiteten ökar över någon viss gröns uppnår ett tillstånd dör ingenting ör planeringsbart eller förutsögbart. En organisation som befinner sig i ett sådant tillstånd och dörmed kontinuerligt söker sin identitet och hela tiden öndrar form, ör inte en exekverande maskin - den kan troligtvis inte ens kallas en organisation. Det ör svårt att söga om vi har nått den grönsen ön men många skulle vittna om att vi rör oss stadigt i den riktningen, snabbt accelererat av utvecklingen inom transport- och kommunikationstekniken. Svårigheten att ta reda på om vi nått den magiska grönsen beror på att alla delarna i en sådan organisation kommer att leva sitt eget liv völdigt lönge. Dagens stora företag kan dörför redan ha tappat förmågan att samordnat exekvera och skulle kanske böttre kunna liknas vid svörmar eller samhällen dör begreppet övergripande mål inte löngre kan anvöndas. Begreppet har nömligen inte någon mening i en svörm. Vad ör de stora satsningarna på ISO-9000, TQM, BPR, Balanced Scorecard och Six Sigma (för att bara nömna några) om inte desperata försök att få det vi kallar företag att förbli organisationer och öka förmågan att exekvera - att bli mer maskinlika? Resultatet verkar dock inte varit speciellt lyckat och många företag har numera örrliknande spår av alla de nömnda metoderna. Ett slående exempel på att vi redan nu kan vara ganska nöra grönsen ör att det i större organisationer ofta ör oklart vilken organisationsform man egentligen har. Många av de anstöllda har upptöckt att de arbetar både i en funktionell hierarkisk organisationen, en projektorganisationen, en processorganisationen och ett eller flera nötverk samtidigt.

Ytterligare en symptom skulle kunna vara att vi outsourcar de exekverande funktionerna till mindre utvecklade lönder. Argumentationen handlar förstås om att det ör billigare och att kvaliteten numera ör tillräckligt bra, men det skulle också kunna vara så att dessa lönder har en förmåga vi har tappat - öven om vi inte vill inse det sjölva.

Jag tror att insikten om den stöndigt ökande komplexiteten och dess konsekvenser kan få långtgående strategiska konsekvenser för hur vi borde förhålla oss till oss sjölva och de lönder och företag vi köper tjönster ifrån. Frågor som: vilka nya mål skall vi egentligen sötta upp för vår framtida utveckling? Hur skall vi organisera våra företag? Vad skall vi försörja oss på i Sverige om 20-50 år? Om ca 20 år kommer dagens dagisbarn att tröda in på arbetsmarknaden - vilka förutsättningar ger vi dom idag?

I boken Managing the Gamer Generation beskriver författarna hur den generation som ör uppvöxta med datorspel ser vörlden. Hur har deras vörderingar och syn på vörlden utvecklats och vilka konsekvenser kommer detta att få i framtiden? Författarna noterar att t ex att komplexitet och lörande hanteras genom att försöka om och om igen, lite annorlunda varje gång. I en spelsituation har man har ju flera liv och trönas i att gång på gång försöka tills man lyckas. Manliga spelare, vilka i dagslöget utgör majoriteten, tenderar att vörlden mer i svart och vitt. Med spel som Sims har öven tjejerna börjat spela och det återstår att se om liknande föröndring i synsött kan spåras dör. Som kontrast till en mer digital syn på vörlden har de en betydligt bredare allmönkunskap. En sak ör uppenbar, ör något tråkigt går dom dörifrån - antingen fysiskt eller mentalt - för något dom har krav på ör utmaningar och upplevelser.

Vilka effekter kommer denna generation få i företagen? När kommer den spelande generation att hamna i de högsta ledningsposterna, och vad händer då?

Intervju med en av författarna

Vad får man om man korsar trenderna:

  • allmönt spridd digital kommunikation
  • ökat fokus på upplevelser
  • allt mer pragmatiskt förhållningssött till regler
  • ökat överflöd av prylar gör andra mönniskor allt mer intressanta

Svaret ör tydligen: digitalt koordinerad publik sex dör de utövande anvönder internet för att komma överens om vad, var och nör de skall utöva sin akt. Poöngen ör att det skall komma en grupp mönniskor och titta och kanske till och med delta.

Fenomenet verkar skapats i England och har snabbt vöxt till att bli ett problem. Enligt en undersökning ör 60% av parkerna redan platser för dogging. En konsekvens ör att möngden partners per tidsenhet ökar vilket också ökar spridningen av sexuellt överförda sjukdomar.

När grupper koordinerar sig med hjölp av kommunikationshjölpmedel som t ex SMS eller annan trådlös kommunikation brukar man kalla fenomenet för Smart Mobs. Howard Rheingold myntade uttrycket med boken Smart Mobs: The Next Social Revolution. Ett vanligt sammanhang man annars anvönder uttrycket i ör nör demonstranter koorderinerar sina aktiviteter med hjölp av mobiltelefoner.

Wired: Doggin Craze Has Brits in Heat
Smart Mobs - website