Dave Pollard som har en av de mest referererade innovationsbloggarna jag sett, tog häromveckan upp tråden om Innovation as Collaboration. Detta ämne är i och för sig inget nytt och t ex Michael Schrage i sin mycket intressanta Serious Play: How the World’s Best Companies Simulate to Innovate har fokus åt det hållet. Schrage beskriver nödvändigheten av att ändra sitt perspektiv och betrakta sina produkter främst som prototyper för nästa produkt, snarare än en färdig produkt. Prototypen utgör i första hand en diskussionsyta där man kan diskutera framtida produkter. Det handlar alltså om att samarbeta med och använda kunderna som en intelligent testgrupp eftersom man inte på förhand kan veta vad som kommer att slå.
Varför jag ser att detta ämne är mer intressant nu än någonsin är de negativa effekterna vi ser av fokuseringen på kortsiktig lönsamhet. Innovationsförmågan i organisationer bygger till stor del på att det finns slack för att kunna hitta, utveckla och testa nya idéer. Och dessutom göra det i grupper som är sammansatta av individer med olika perspektiv, och ser problemen från de olika håll, kommer från olika kunskapsområden men också företräder de verksamheter som skall påverkas av innovationen i nästa steg.
Främst pratar både Pollard och Schrage om produktinnovationer. Detta tolkar jag som att det är för att prylar utgör mer begripliga exempel. Båda är annars mycket medvetna om vidden av innovationsområdet. Pollard skriver dessutom i samma inlägg om de andra typerna av innovationer där det är är uppenbart att samarbete är en förutsättning för att lyckas. Han refererar där till en lista över tio olika innovationstyper från The Doblin Group.
- Affärsmodeller
- Nätverk och allianser
- Möjliggörande process
- Kärnprocesser
- Nya produktattribut
- Produktplattformar
- Tjänster
- Distributionskanaler
- Varumärke
- Kundens upplevelser
En sådan lista kan självklart hjälpa till att vidga perspektivet på vilka andra typer av innovationer man kan arbeta med. För att kunna förstå vilken typ man skall fokusera på tror jag dock att man behöver börja tänkandet om innovationer ett steg innan själva avgränsningsfasen. För mig handlar innovation och förmågan att innovera först och främst om att förstå den värld där innovationen skall fungera, attrahera eller lösa problem. Ingenjörer som är uppslukade och inbäddade i en stor organisation kan vara hur kreativa som helst. Efter ett ganska kort tag har dock deras uppfattning om världen utanför det egna ämnesområdet bleknat och blivit ersatt av karikatyrliknande bilder. För att motverka detta behöver man hela tiden analysera omvärlden och återupptäcka de samband och sanningar som är viktiga för det egna företagets utveckling. Det är inte givet att det är uppenbart var man skall leta, lika litet som det är uppenbart vilken funktion en kund kommer att värdera mest.
Lärresor och nya upplevelser av hur potentiella kunder har det är förstås ett sätt att lära sig om omvärlden. Tyvärr blir ofta dess kortare exkursioner i verkligheten ganska grunda och man får i många fall bara en ny uppsättning karikatyrer att lägga till sin samling. Det som saknas är antingen tid, eller också metodik för att tränga på djupet.
Det finns mer analytiska ramverk man skulle kunna arbeta med istället. För att undvika kortare nedslag som inte ger den stora bilden kan man istället koncentrera sig på de större linjerna. Scenarioplanering är ett verktyg som tvingar en grupp människor att bryta perspektiv med varandra genom att söka mönster i omvärlden och utveckla belysande omvärldsscenarier. Processen bygger på att man diskuterar större drivkrafter och försöker identifiera de som är störst och viktigast för den domän man undersöker. Baserat på dessa spänner man upp scenarier som beskriver möjliga ytterligheter och s a s ramar in omvärlden och framtiden på en karta. Dessa scenarier eller kartbilder kan sedan användas i en innovationsprocess för att tänja karikatyrerna av kunder och omvärld till att både bli mer verklighetsnära och djupare. För att skapa de innovationer som ger konkurrenskraft behöver man framför allt se världen på ett sett som andra inte gör. Det är till stor i förmågan att se världen ur ett nytt perspektiv som den stora potentialen för innovation ligger.
I en allt mer komplex värld är det inte längre viktigast att kunna handla fort och effektivt utan att ha en unik insikt och att handla rätt. Detta får man endast genom att samarbeta i grupper med människor som har olika insikter.
