2 Kommentarer

En av de mest centrala mönstren som formar vår uppfattning är tidsmönstret. För att göra det tydligt att det inte alltid varit så och kanske inte heller alltid behöver vara så kan man titta på denna korta film.

En intressant fråga inför framtiden är vilken roll tiden och tidmätningen kommer att spela i våra liv om 50 år. Vad tror ni? Kommer tidspressen att bli värre eller kommer vi att hitta på sätta att återta balansen??

Under de senaste månaderna har insikten och diskussionen om den teknologiska arbetslöshetens hot tagit fart. Trots detta har diskussionen inte kommit till den nivån att vi börjat diskutera lösningarna, dvs hur vi skulle kunna organisera vårt framtida samhälle för en situation där den tekniska automationen ställer den industriella samhällslogiken på ända. Detta är en video som kommer med två förslag på strukturella lösningar: samhällelig jobbgaranti eller garanterad grundinkomst.

TRANSITIONS FOR SOCIETY: JOB GUARANTEE AND BASIC INCOME - YouTube.

Är någon tveksam till om vad hotet om den teknologiska arbetslösheten betyder kan man titta på denna lilla film också:

När man som filosof närmar sig frågor runt tid i allmänhet och framtid i synnerhet hamnar man snabbt hos St Augustinus eller Augustinus av Hippo, en av de få filosofer som sagt något intressant om tid. Ett vanligt tidsrelaterat citat (senast av Peter Gärdenfors i Filosofiska Rummet i P1 den 11 januari) är Augustinus formulering från bok XI i Bekännelser som skrevs någon gång mellan 397 och 400 e Kr. Efter ha konstaterat att man kan prata om tre tider, förfluten tid, nutid och framtid kommer Augustinus efter en stund fram till:

St Augustinus - Augustinus av Hippo[…] att varken det framtida eller det förflutna existerar, och att man inte egentligen kan säga att det finns tre tider, förfluten tid, nutid och framtid. Om man är noga bör man kanske hellre säga: “det finns tre tider, närvaron av förfluten tid, närvaron av nutid och närvaron av framtid”. Dessa tre finns i själen, och någon annanstans finner jag dem ej. Närvaron av det förflutna är minnet, närvaron av nutiden är iakttagelsen, närvaron av framtiden är förväntan.

Augustinus mer än 1600 år gamla slutsats belyser en viktig aspekt av framtiden som vi, eftersom vi ibland är väldigt lika katter, ofta missar: Vårt prat om framtiden refererar inte till hur världen kommer att se ut framöver utan till en inre framtidsbild av en möjlig framtid.

...läs vidare

IMG_0239.PNG

Vad ska man egentligen lära ut i skolan?

Det är ingen hemlighet att dagens skolfabrik utformades i en tid då fabrikens idé och samhällets grundtanke höll på att växa ihop. Vad som är märkligt är, att när vi nu befinner oss i en djupgående och relativt långt gången samhällsomvandling från 1900-talets industrilogik, att vi inte förstår hur gammal vår tanke om fabriksskolan, eller kanske skolfabriken har blivit. Vi fortsätter att diskutera inifrån skolsystemet när diskussionen egentligen borde handla om utbildningssystemets övergripande syfte och utformning för att stödja de barn som behöver möta framtidens utmaningar. Trots att många redan snubblar omkring i ruinerna av industrisamhället verkar det inte som att vi vill acceptera dess snabba sönderfall utan håller fast vid den världsbild vi är uppväxta med.

Det känns ibland som om skoldiskussionen handlar om hur man skall omorganisera utbildningen av telegrampojkarna långt efter att både telefonen och radion är uppfunna.

För vi kan vara ganska säkra på en sak: de förmågor och egenskaper som hjälpte förra seklets medborgare att ta sig igenom 1900-talet kommer inte att hjälpa morgondagens medborgare att ta sig igenom 2000-talet. Precis som jordbrukssamhällets emigranter med stor möda behövde tillskansa sig nya förmågor och nya livsmönster för att fungera i industrisamhället, måste vi och våra barn nu identifiera och skaffa oss de nya förmågor och livsmönster som behövs för att hantera det anstormande postnormala samhället. Ett samhälle vi ser bevis på varje dag redan är här. Även om det inte är utspritt överallt ännu.

Nio förmågor för det postnormala samhället

Om vi försöker kika in i det vi anar av framtiden, vilka förmågor behöver då morgondagens människor ha för att leva och frodas i det postnormala samhället?

  1. Fokusera och behålla uppmärksamheten under en längre period - I en värld där vi allt mer omsluts av en tsunami av impulser, tankar, data och information ersätts allt oftare djup kunskap med bred, ytlig bekantskap. Om vi bara har ytliga bekantskaper förlorar vi förmågan att förstå vår värld och därmed också förmågan till insiktsfulla beslut. Om vi inte återtar förmågan att stänga ute bruset för att fokusera och behålla uppmärksamheten, förlorar vi förmågan att inhämta djupkunskap och blir ännu sämre än idag att lära oss av tidigare erfarenheter.
  2. Självständigt initiera och kunna fullfölja en hel mental arbetsprocess - I ett digitalt, allt mer kreativt och idéburet samhälle blir mentala “hantverksförmågor” de nya kärnfärdigheterna. Problemet är att till skillnad från tidigare praktiska hantverksyrken är dessa mycket svårare  att lära sig genom att studera andra eller teoretiskt genom att sitta i en större grupp med en lärare i ett klassrum. Att planera, initiera och slutföra ett mentalt hantverk är därför något som kräver både en mästar-lärling relation och en djup och självdriven inlärningsprocess.
  3. Eget omdöme - I en fragmenterad, föränderlig och osäker värld finns varken en gemensam norm, relevant sanning eller fakta eftersom de allra flesta situationer antingen är unika eller för svåra att överblicka. För att kunna ta viktiga beslut behöver man både ha förmåga och metoder att tänka kritiskt, göra egna bedömningar och dessutom förstå att man har ett ansvar att använda det egna omdömet och agera. Detta strävar man efter redan idag i skolan, men detta skrapar bara på ytan av vad man egentligen kommer att behöva i den framtid vi ser framför oss.
  4. Designtänkande - I en sammankopplad och föränderlig, men också mer digitaliserad och komplex värld blir varje situation allt mer unik. Vi kommer mer än någonsin behöva designa nya specialgjorda och unika lösningar för nya situationer vi inte har någon tidigare erfarenhet av. Framför allt kommer vi i en mer automatiserad värld att värdera det som är unikt och specialgjort mer än någonsin.
  5. Lära av/glömma bort - När kunskapsutvecklingen accelererar kommer ny kunskap att allt snabbare ersätta den gamla. Att kunna lära av är den allt viktigare förmågan att inse att kunskap är färskvara och när en viss kunskap blivit irrelevant lära av och ersätta den med ny.
  6. Ta hand om sig själv - I en fragmenterad och komplex, men också mer individualiserad, värld finns få yttre mönster och normer att luta sig mot. Detta gäller både under uppväxttiden och under resten av det vuxna livet. För att må bra, kunna utvecklas och verka tillsammans med andra behöver därför man ha en god självkänsla och förmåga att både fysiskt och psykiskt kunna ta hand om sig själv, motivera sig, staka ut sin egen väg och ta hand om sin egen utveckling. Det är inte alls säkert att man på samma sätt som tidigare kommer att kunna ha ett heltidsarbete där arbetsgivaren tar hand om hela försörjningslogiken.
  7. Förstå och acceptera andras perspektiv - Att leva och utvecklas i ett globalt hopkopplat samhälle - den globala byn - där människorna man möter på de digitala byvägarna, lever och arbetar ihop med har andra vanor, traditioner och perspektiv än man själv kräver en förmåga att se bortom olikheterna. Om inte denna förmåga blir etablerad hos det stora flertalet kommer framtiden att bli markant mer fragmenterad och konfliktfylld än vad den är idag.
  8. Hantera dynamiskt ledar- och följarskap - När varje människa och system har förmåga att vid behov koppla ihop sig med vem som helst är ordet “organisation” inte längre ett substantiv utan ett verb. Istället för att förlita sig på traditionella byråkratier kommer människor att tillfälligt och ad hoc att organisera sig inför varje ny uppgift. För vissa uppgifter kommer man inte längre att behövs organisera sig alls. Traditionella organisationer kommer i en sådan värld vara irrelevanta och en grundläggande förmåga kommer vara att förstå och kunna växla mellan ledarskap och följarskap. Rollerna kommer inte att försvinna men ständigt ändras och omförhandlas, helt beroende på mål och syfte.
  9. Anticipatoriskt tänkande - I en osäker och föränderlig värld kommer en stor del av det perspektiv, den kunskap eller erfarenhet man har idag inte vara relevant i morgon. Istället behöver man ha lärt sig metoder för att baserat på dagens mönster måla upp bilder för hur framtiden skulle kunna se ut för att utifrån dessa bilder planera en morgondag som man faktiskt inte riktigt vet hur den kommer att se ut.

Dessa förmågor är inte avsedda att ersätta de förmågor och den kunskap som lärs ut i skolor idag utan är snarare avsedd som en inspiration eller provokation. En observation jag tror man kan göra när man tittar på dessa förmågor, och anar de andra förmågor som denna lista kan förlängas med, är att dessa förmågor kanske kräver en helt annan idé om vad lärande är än vad man har idag. Är begreppet “skola” över huvud taget relevant i framtiden? Vilken relation har lärande till ålder??

Vi behöver ställa oss många frågor om vart samhället är på väg och vad vi över huvud taget menar med lärande. Och jag tror inte vi kommer framåt i vårt samhälles diskussion om utbildning och lärande om vi inte börjar ställa de djupa och centrala frågorna först…

Om man skall förstå något om människans framtid blir det allt mer uppenbart att man behöver förstå mer om människans framtida naturliga habitat: staden.

Det blir allt mer uppenbart att nationalstaten bara är en idé, ja kanske inte ens en så bra idé. Staden däremot är någonting mycket mer, den är en resilient socioekonomisk organism med helt andra egenskaper.

Video: What Is a City?

1 Kommentar

En av de svåraste utmaningarna med att prata eller skriva om framtiden är att göra det tydligt att det egentligen inte är framtiden man pekar på utan nutiden.

Va? Vad menar han nu??

Jag kanske måste ta hjälp av en filosof för att göra det tydligare. När filosofen Paul Ziff skrev om pekandets utmaningar använde han ett kattexempel för att förklara den svårighet vi kanske inte tänker på i vardagen:

I throw a cat a piece of meat. It does not see where the meat fell. I point to the meat: the cat smells my finger.

Katter, till skillnad från hundar och människor, förstår alltså inte pekande vilket t ex gör det svårt att träna katter till att göra trick. Istället för att förstå vad som utpekas intresserar sig katten för fingret.

Vad har nu detta med framtiden att göra?

Den första insikten vi behöver ha när vi pratar om framtiden är att framtiden varken finns eller är förutsägbar. Egentligen kan vi alltså bara prata om framtiden i form av hypoteser och bilder av möjliga framtider.

Om framtiden inte finns eller är förutsägbar, varför skall vi då prata om den? Och vad är det då vi pratar om när vi t ex pratar om självkörande bilar?? Jo, när vi pratar om och tänker på framtiden är det i själva verket en parabel för att förstå konsekvenserna av dagens fenomen, handlingar och beslut som formar en värld där självkörande bilar är en del.

Tal om framtiden pekar alltså egentligen tillbaka på nutidens beslutssituation.

Även om vi människor normalt förstår pekandet blir det svårt när det handlar om svåra resonemang. Då blir vi som katter och intresserar oss för fingret - framtidsbilderna - och följer inte tanken till vart dessa pekar. Och visst är det spännande med filmer med självkörande bilar, men vi behöver höja oss över katternas nivå och lära oss att framtidsbildernas uppgift är att belysa dagens situation och lyfta fram de beslut och handlingar som formar vår framtid.

NyårsfyrverkeriDing, dong, ding, dong! Piiiip! Swisch - Pang!
- Gott Nytt År på er allesammans!!

Och så står man då där igen med ett glas champagne i handen och firar att ytterligare ett år har passerat och ett nytt tar sin början.

För mig som ofta tänker på samhällets utveckling i betydligt längre tidsperioder än år innebär egentligen inte ett årsskifte något annat än att räkenskapsåret är slut och att siffror skall summeras för att Skatteverkets regelverk skall följas.

Nyårsfirandet i sig har inte någon stor betydelse men innebär ändå att man mentalt vänder blad på något sätt. Därmed får man en liten stund att reflektera över vad som stod på förra uppslaget och vart det kan tänkas leda på de nästföljande sidorna. Det kanske till och med är så att det som hände på förra sidan kommer att visa sig vara extremt avgörande för hur resten av kapitlet, eller kanske till och med hela boken, kommer att sluta?

...läs vidare

trees-358418_640

Tycker du att tanken på framtiden inte längre ger dig positiva känslor utan snarare en känsla av olust och illamående?

Det finns faktiskt en orsak, och den har mer att göra med våra hjärnor än  hur framtiden egentligen är beskaffad.

Ju mer oförutsägbar framtiden ter sig, desto kortare tidshorisont håller vi oss med, men ju mer vi förkortar tidshorisonten desto mer komplex och oförutsägbar uppträder framtiden. Denna cirkulära relation är den desorienterande loop som får oss att parera varje liten våg och enbart orsakar framtidsåksjuka snarare än framtidstro.

Hur gör vi då för att komma ur denna negativa spiral?

Tricket är att inse att det inte är meningsfullt att notera alla små fenomen. Istället måste vi identifiera de stora drivkrafterna som formar vår omgivningen och utifrån dessa ta ut den generella färdriktningen.

Strategi i oförutsägbara tider handlar alltså inte om att ha en så korrekt karta av omvärlden som möjligt. Inte heller om att förstå de egna kärnförmågorna. Grunden för strategi i osäkra tider handlar i huvudsak om att se de stora linjerna, ignorera de små förändringen och hålla kursen stadig.

Om vi inte lyckas bortse från förvirrande detaljerna kommer vi att desorientera oss själva och inte att komma någon vart alls.

Och framtidsåksjukan kommer bara innebära att vi vill checka ut.