Var lägger de högre cheferna egentligen sin energi på? Är det verkligen strategiska frågor eller sysslar de bara med planering för de saker man vet/tror kommer att inträffa? Steve Pashley gör en poäng i bloggen The Changing NHS som känns som en karbonkopia av vad jag brukar säga:
Too often, what NHS managers see as strategy making is really a sort of meta-tactical discussion. The thing being explored will probably happen – its’ really just a question of how it gets implemented. Important yes, but not really making strategy is it?
Min formulering: att bara fokusera på det som är givet brukar vi kalla för planering, men att även ta med det osäkra i arbetet är (en av nycklarna till) att tänka strategiskt! Det jag tycker var värt att notera var hans lilla pedagogiska test som så tydligt indikerar om man sysslar med rätt sak eller inte.Testet går till så att man brainstormar de utmaningar man tror att organisationen kommer att möta de närmaste 10 åren. Sedan plottar man in dom i nedanstående diagram. Om man inte lägger en stor del av energin på de osäkra utmaningarna uppe i högra hörnet så arbetar man inte strategiskt.
För högre chefer i många företag i är detta inte något nytt, men för ledningarna i offentliga förvaltningar kan det vara värt att notera ytterligare en gång. Kanske till och med något att fundera på för politiker på olika nivåer?Modellen är som tagen ur en scenarioplaneringsworkshop och det kanske inte är så konstigt. Scenarioplanering är ett av de få verktyg som kan hantera långsiktig osäkerhet och därmed skapa en strategisk diskussion. Från The Changing NHS blogg inlägg: Strategy Versus Tactics:
Se och andra bloggar om: framtiden, hälsa och sjukvård, metodtips, politik, strategi
