Vi lever i en turbulent tid. Vi känner alla av förändringstrycket. Chefer och ledare har nästan alltid sett de förändringsmönster jag lyfter fram i mina föreläsningar. Instinktivt förstår de också ofta nödvändigheten av att flytta blicken från effektivitet och produktivitet till anpassning i en föränderlig värld. En svårighet ligger i att släppa dagens konserverande modeller och metoder. En annan i att bryta ner förändringsbehovet och utveckla konkreta förändringsstrategier. Det är helt enkelt svårt att driva förändring och anpassning som en naturlig del av våra verksamheter.

Hur skulle vi då kunna göra för att förändra tänkandet och se förändring som något naturligt? Och för att konkretisera diskussionen runt strategier och förändringsmål för dagens verksamhet?

Först behöver vi förstå vilken sorts förändring vi står inför. De branscher och områden som redan påverkats vittnar om att det inte är gradvisa förändringar utan komplexa systemskiften det handlar om. Det speciella med systemskiften är att de inte sker gradvis från ett stabilt system till ett annat utan genom en turbulent övergångsfas. En osäker period där ingenting är stabilt och mängder av ansatser konkurrerar med varandra. Att den enda säkra kunskap som finns under perioden härrör från det sönderfallande systemet gör inte saken lättare.

De tre horisonterna – ett ramverk

Utmaningen är alltså att navigera oss igenom ett systemskifte. Ett användbart ramverk för att illustrera systemskiften är ”tre-horisont-ramverket” (se bilden ovan).

Ramverket är uppbyggt av tre överlagrade tidshorisonter.

Horisont 1 är den tidshorisont som är dominerande just nu. Den ramar in vår vardag och sätter agendan för hur vi driver och förbättrar dagens verksamhet. Eftersom liv är förändring vet vi att det rådande systemet har ett bäst-före-datum. I takt med att världen förändras kommer dagens dominerande tillvägagångssätt inte längre att fungera lika bra som tidigare och systemets dominans kommer att avta i betydelse.

Horisont 3 beskriver den framtid när dagens dominerande system har blivit ersatt av ett annat. Antydningar till det nya systemet kan ses redan idag. Eftersom framtiden är i grunden osäker kan vi bara ha fragmentariska tankar, idéer och önskemål om hur ett nytt stabilt system kommer att ta form.

Mellan dagens system och morgondagens nya ordning finns en övergångsperiod vi kallar Horisont 2. I denna turbulenta period finner vi i konkurrerande regelverk, tävlande strategier, ansatser till affärsmodeller och utvecklingsprojekt. När det ur denna turbulens börjar utkristallisera sig ett nytt dominerande system hamnar vi i Horisont 3.

I ramverket kan vi se hur alla tidshorisonter finns representerade i alla faser. I närtid ser vi hur det rådande systemet dominerar stort men vi kan också notera en del pågående entreprenörsaktiviteter. Längst ner hittar vi också en liten andel svaga signaler eller framtidsfickor med antydningar om hur framtidens system kan komma att se ut.

I framtidsfasen finns rester av dagens dominerande system kvar. Även en del av entreprenörsansatserna finns kvar som delar i eller parallellt med den nya dominerande ordning som växt fram.

Tre olika tanke- och styrstrukturer

Vart jag än kommer har innovation blivit den heliga Graal som de flesta tror kommer frälsa företaget i framtiden. Även om ett företag har lovande innovationsprojekt verkar det vara få organisationer som förändrar sin verksamhet utifrån vad dessa projekt kommer fram till. De kreativa projekten förblir projekt, eller blir möjligen avknoppningar men de får otroligt sällan möjlighet att förändra hela verksamheten.

En återkommande analys är att det är krocken mellan de innovativa projektens behov och de dagliga operativa effektivitets- eller produktivitetsmålen som är orsaken. När organisationen isolerar och motarbetar de innovativa projekten vittnar det om en låg inneboende förändringsförmåga. Problemet består i att den reflexmässigt försöker tolka alla förändringar som kvalitets-, effektivitets- eller produktivitetshöjande åtgärder.

Om vi ser förändring genom ramverket ser vi hur de olika synsätten dominerar i de olika faserna . Projekt med olika tidshorisonter kräver olika synsätt, målsättningar, metoder och mätmetoder. Vi kan t ex inte driva ett visionsprojekt, ett horisont 3 projekt, utifrån dagens dominerande effektivitets-och lönsamhetsmål. Ett sådant projekt behöver ha kunskaps- eller insiktsmål. På samma sätt kan inte heller ett entreprenörsprojekt, ett horisont 2 projekt, drivas av produktivitetsmål utan av mål som handlar om etablering av något nytt.

Organisationer som lyckas få resultaten från innovationsprojekten att utveckla hela verksamheten har nästan alltid etablerat och fungerande evolutionärt förhållningssätt till framtiden. Och nästan alla använder sig av någon variant av detta ramverk för att separera sina olika aktiviteter. De inser att olika aktiviteter hör hemma i olika kategorier med sina värderingar och målsättningar. Och alla aktiviteter behöver samexistera och dessutom kopplas ihop för att verksamheten skall kunna sluta med något och börja med något annat. Dvs kunna utvecklas.

Leder innovationsprojektet till den framtid vi vill ha?

När vi förstått att skilja på de tre olika horisonterna ser vi också att alla innovationsprojekt inte leder till den framtid vi strävar efter. Ibland kidnappas innovationer av de gamla strukturerna och kanske till och med motverkar den önskvärda utvecklingen. Vi kan kalla en sådan kidnappad innovation för H2-.

Framför allt har de resurser som var avsedda för att förändra verksamheten mot framtiden istället bidragit till att stödja den gamla verksamheten.

Vad organisationen behöver sträva efter i innovationsarbete handlar om att se till att innovationerna leder till den önskvärda framtiden – H2+.

Portföljstruktur för ledningsarbete i en föränderlig värld

Ur ett praktiskt ledningsperspektiv kan ramverket användas för att etablera portföljer för innovationsprojekt och aktiviteter.

Portfölj H1 består av innovations- och utvecklingsaktiviteter med målsättning att öka effektiviteten, produktiviteten eller utveckla nya kompletterande produkter.

I portfölj H2 hittar vi innovations- och utvecklingsprojekt med målsättning att utveckla nya produkt-/tjänsteprogram eller till och med nya affärsmodeller som kan ersätta dagens.

Bland H3-portföljens projekt finns projekt där målet är att utforska och utveckla kunskap runt den osäkra framtiden så att man utvecklar kartan om vart världen är på väg.

För att en organisation skall kunna utvecklas in i framtiden räcker det inte med att sätta upp de tre portföljerna. Aktiviteterna eller projekten i de tre portföljerna behöver vara balanserade och bemannade så att alla gör framsteg. Dessutom behöver organisationen ha förmågan att kunna koppla ihop de olika portföljernas aktiviteter. Om vi inte överför insikter och resultat mellan de olika portföljerna kommer vi inte att lyckas utveckla verksamheten .

Workshop-metodik runt ramverket

Om man vill börja tänka i tre horisonter kan ramverket fungera som ett direkt stöd för seminarier och workshops. Då får man stöd att strukturera sin konversation om framtiden och introducera ett naturligt förhållningssätt till förändring. Genom att utgå utifrån ramverkets olika ytor separerar vi naturligt vardagens logik från framtidens. Dessutom kommer osäkerheten runt övergångsfasen att framträda tydligt. Resultatet från en sådan diskussion kan sedan utgöra ett underlag för den mer traditionella strategiska planeringen eller öppna upp för fortsatt fördjupande arbete.

Strategiska perspektivet knyts ihop med framtidsperspektivet

Jag har ofta noterat en utmaning med framtidsbilder i form av megatrender eller scenarier. Svårigheten verkar ligga i att koppla dem till dagens verklighet. Det finns en klyfta mellan att förstå vad dessa abstrakta och lösryckta framtidstankar betyder för den egna operativa verksamheten.

Nyckelidén bakom ramverket med de tre horisonterna är att, förutom att understryka förändringens naturliga logik, lyfta fram den saknade övergången mellan framtidsvisioner, strategiskt tänkande och den dagliga verksamheten. Att man med hjälp av horisont 2 öppnar upp för en konkret diskussion om de osäkerheter, möjliga byggstenar och behov av strategier är ofta mycket klargörande. Det är ju den diskussion som egentligen krävs för att den nuvarande verksamheten skall kunna utvecklas in i framtiden.

På ett högre ledningsplan behöver man förstå att i föränderliga tider är arbetet med dessa horisonter och portföljer verksamhetens centrala verksamhet. När förutsättningarna förändras är arbetet med effektivitet, produktivitet och kvalitet inte längre strategiskt och långsiktigt. Det är att driva förändringsarbetet inför framtiden som kommer att avgöra om verksamheten lyckas i morgon.

Tre-horisontramverket är inte kopplat till McKinsey’s mer linjära horisontmodell utan är baserad på tankar om större skiften och djupare förändringar i sociala system. De som har utvecklat denna version av ramverket är Andrew Curry, Tony Hodgson och Bill Sharpe som alla arbetat länge med framtidsprojekt i Storbritannien på olika nivåer.

För att läsa mer om tre-horisontsmodellen:


P A Martin Börjesson

P A Martin Börjesson arbetar med framtidsfrågor och hjälper företag och institutioner att förstå och navigera i en allt mer komplex och föränderlig värld. Kontakt via mail.