Nu sitter jag på tåget genom vintersverige tillbaka till Göteborg från Stockholm där jag bl a lyssnat på några föreläsare på ett seminarium om tjänsteutveckling. Det brukar vara ganska förutsägbara tillställningar där man lär sig en del men sällan blir förvånad. Dock blev jag lite förvånad då en av föredragshållarna som kom från dagstidningsbranschen pratade helt oförblommerat om den strukturella kris branschen befinner sig i. Detta är förstås ett ämne jag själv som futurist ofta pratat om och flera av bilderna han visade var exakt samma som jag fortfarande visar lite då och då. Dock brukar företrädare för branschen för det mesta uppvisa en välutvecklad selektiv blindhet och bortse från precis de kritiska faktorer som de egentligen borde se.

Det som var nytt var den självklarhet och insikt om den oundviklighet med vilken föreläsaren pratade om framtiden. Visst erkände han att det inte var så många som uttryckte sig detta sätt och ännu färre som aktivt påbörjat den nödvändiga transformationsprocess som dagstidningsbranschen behöver driva igenom fram till 2020, men för honom var riktningen självklar, om än svår och smärtsam: att omdana logiken inom branschen och sätta det digitala i centrum och steg för steg fasa ut logiken runt papperstidningen.

Åhå, jaja…

Det är på något sätt ändå skönt att en representant från branschen säger det jag själv har sagt skulle hända med en druckens envishet sedan 1995. Åtminstone nu när det verkligen inträffar.

När jag efteråt satte mig på tåget läste jag en artikel som jag fått en referens till från en vän. Den kom från Svenska Dagbladet och handlade om bilindustrins kris. Bilindustrin är en bransch jag har en speciell relation till då jag har arbetat på Volvo under mer än 10 år och det var där jag startade arbetet med omvärlden och framtiden.

Artikeln handlar om den pågående krisen inom bilindustrin och att bilförsäljning går ner i västvärlden inte alls beror på någon konjunktursvacka utan i huvudsak är strukturell till sin natur. Och för att citera artikeln är det inte någon “ordrik framtidskonsult” det kommer från utan från Arnaud Deboeuf som sitter i Renaults ledningsgrupp:

– Bilar är inte längre en statussymbol. Folk föredrar Ipad-skärmar eller smartphones framför bilar.

De trender som enligt artikeln förändrar förutsättningarna är:

  • Förändrad statusskala där bilen kommer allt längre ner – bilen är inte längre en statussymbol utan ett praktiskt redskap och allt färre unga tar körkort
  • Urbanisering som stödjer framväxten av nya affärsmodeller och kollektiva ägandeformer som t ex bilpooler – där varje bilpoolsfordon enligt The Economist ersätter 15 bilköp – och dessutom bidrar till ungdomarnas förändrade syn på bilar
  • Förändrat körbeteende där bilkörandet minskar – vilket startade redan innan krisen

Artikelförfattaren sammanfattar:

Den sammantagna slutsatsen är självklar: Nedgången i västvärlden är inte konjunkturell utan strukturell.

Suck!

Även här kommer nu samma trender som jag pratat om i 15+ år, men nu omvandlade från skrämmande framtidsskuggor, som fick åhörarnas näsor att rynkas i tvivel, till en kall och rå verklighet som kommer att få brutala konsekvenser för ett land som till stor del lever på att tillverka stora lyxiga bilar. Och kommer än mer att göra så när de kinesiska ägarna fått sin vilja igenom.

Då slog det mig: detta kanske är en trend att allt fler börjar se hotet i vitögat och någon kanske börjar agera?

Om inte annat kan man ju hoppas att dessa tillnyktrande realiseringar faktiskt skall öppna upp sinnena för de många andra strukturella förändringar som strateger och framtidstänkare redan ser vid horisonten.

För det är ju det jag egentligen vill! Att människorna i samhällets företag och institutioner själva skall se och agera på de förändringar som framtiden bär med sig.


P A Martin Börjesson

P A Martin Börjesson arbetar med framtidsfrågor och hjälper företag och institutioner att förstå och navigera i en allt mer komplex och föränderlig värld. Kontakt via mail.