Jag håller med om att det är lite väl svepande när det gäller Management… Han menar förstås Management i den top-down form som följt på storföretagens utveckling under 1900-talet och inte ledarskap och kringliggande kunskapsområden i största allmänhet.

Det jag tycker är viktigt att notera med managementområdet är att det är ett extremt tydligt paradigm där resonemangen alltid förs med ett inifrån-perspektiv. Problemet med ett sådant perspektiv är att man aldrig kan få en uppfattning av varken relevans eller modellernas varaktighet utifrån ett längre och större perspektiv. Ja, Mintzberg är lite annorlunda, men inte heller han verkar kunna bryta sig ur detta paradigm.

Ett tydligt tecken på detta är uppkomsten av nya områden som t ex Management Innovation. När man upptäcker att en modell går sönder kommer kraven inifrån på innovation som ett brev på posten. Det signalerar helt enkelt att 1) vi ser att modellen håller på att gå sönder och 2) vi vet inte hur vi skall åtgärda det.

Jag tror att ett av huvudproblemen här är att det problem som utpekas i första artikeln också kan användas på de som resonerar om framtiden för Management… Dvs en för stor självsäkerhet runt modellernas framtida relevans respektive död

Håller med till 100% om “Problemet med att vara för självsäker”. Mitt favoritcitat är:
Section 899 of the Code of Criminal Procedure for the State of New York, opens with the statement that “persons pretending to foresee the future shall be deemed disorderly. . .”

Den andra kommentaren är jag mer tveksam till. “Management” kommer alltid behövas. Så fort flera människor samarbetar kommer vi behöva någon typ av management. Jag tror att Alan Murray också överdriver likriktningen hos stora företag. Det finns företag som redan idag fungerar som han vill. Honda är ett tydligt exempel.

Den seriösa managmentforskningen har diskuterat betydelsen av olika organisationsformer för olika tider, teknik och faser i många år. En av dem roligaste att läsa är Henry Mintzberg. http://www.mintzberg.org/

Tyvärr är det ett problem att många MBA utbildningar/civilekonom inte tar till sig forskningen utan ser den som fluffkunskap. Det är till och med så att många högskolor lägger ner sina organisationsforskningsavdelningar.

Gillar din blogg mvh Magnus Karlström

Det som dessutom skiljer dagens utveckling från tidigare i historien är att drogerna och dess effekter allt mer både sammanfaller och krockar med samhällets värderingar på ett komplext sätt. I Sverige har vi t ex inte sett vad prestationshöjande droger fått för effekter än… Kolla t ex in http://www.independent.co.uk/news/science/mindenhancing-drugs-are-they-a-nobrainer-1708988.html

Samtidigt är droganvändningen bland svenska gymnasieungdomar relativt konstant. Därför dröjer det ett tag till innan det blir något skifte.

Om man tittar i backspegeln har den svenska alkoholkonsumtionen varit betydligt större under början av 1900-talet än den är idag. Det var detta som ledde fram till motbokstiden och alla nykterhetsrörelser i Sverige, vilkas rester finns kvar ännu idag. Breda motrörelser skulle därför kunna byggas upp även mot droganvändning. Om bara de negativa effekterna av droganvändningen motiverar det.

För egen del känner jag att den svenska förbudspolitiken får hänga med ett tag till.