Framtidens Hållbara Affärsmodeller – en mer kompakt version

Nu har vi genomfört ytterligare ett varv av processen Framtidens Hållbara Affärsmodeller! Jag har tidigare skrivit om projektet och processen här. Denna gång körde vi tillsammans med Sahlgrenska Science Park inom deras projekt Catalyser. Deltagarna kom både från SSP och anslutna inkubatorföretag.

Eftersom tiden var begränsad till två halvdagar var processen lite mer kompakt. Vi lade mer fokus på bryggan mellan affärsmodeller och hållbarhet. Den avslutande kreativa delen var också utvecklad och deltagarna fick hjälp med att generera nya framtida affärsmodeller i form av ett spel.

Ovan syns Björn Westling (mitten) som deltagare i spelet.

Processen var definitivt engagerande och skapade enligt deltagarnas feedback många nya tankar och insikter.

Är ni intresserade av processen för att utveckla era framtida hållbara affärsmodeller är ni välkomna att kontakta mig eller Björn Westling på Johanneberg Science Park.

Feminina strategier inför framtiden?

I dessa dagar är det svårt att undvika kontrasten eller krockarna mellan manligt och kvinnligt perspektiv. Handlar det inte om kampanjer mot sexuella trakasserier och våld (som t ex #metoo-kampanjen) så hör vi inom politiken begrepp som feministisk utrikespolitik. På ytterligare andra ställen försöker insiktsfulla människor förstå relationerna mellan det feminina och det maskulina på ett djupare plan. Det senaste exemplet är det nya avsnittet av den briljanta podcasten Myter & Mysterier som handlar om manligt och kvinnligt ur ett kosmiskt perspektiv.

Den uppenbara analysen är att kvinnor har tröttnat på sin marginaliserade roll och återtar steg för steg den position som rätteligen är deras. Men det kanske finns en underberättelse som förklarar varför detta sker just nu. Kanske det traditionellt manliga angreppssättet inte längre ens fungerar med våld? Världen har kanske blivit för komplex och det behövs ett nytt sätt möta utmaningarna?

För en av de mest påtagliga förändringarna är ju att världen blir mer sammankopplad än den någonsin varit tidigare. En effekt av detta är att den också blir mer komplex. Inte bara mer komplicerad utan komplex, vilket är något fundamentalt annorlunda. Åtminstone blir de komplexa effekterna allt mer dominerande och påtagliga.

Insikten om det komplexa

Med Newton fick vi en mekanisk syn på världen. Universum beskrevs som ett komplicerat urverk. Och eftersom en klocka bestod av kugghjul och fjädrar sa oss metaforen att vi i princip kunde förstå och förutsäga allt. Bara vi kartlade de olika delarna och hur de påverkade varandra.

Under 1900-talet börja allt fler inse att Newtons bild var alldeles för enkel. Den beskrev egentligen bara mekaniska system. Om ett system istället bestod av aktörer som inte var fast kopplade till varandra eller reagerade olika beroende på vad som hänt tidigare uppträdde systemet helt annorlunda. Då var det inte längre en maskin utan något komplext; något som principiellt var omöjligt att förstå eller förutsäga bara genom att kartlägga dess struktur eller se de ingående delarna. Ville man förstå om ett komplext system behövde man studera och interagera med hela systemet. Så fort man plockade isär det i sina beståndsdelar försvann de väsentliga egenskaperna.

Hela världen blir mer komplex

När världen nu kopplas ihop tvärs över fysiska, nationella och kulturella gränser förändras inte bara relationerna mellan enskilda människor. Gamla uppdelningar och stabiliserande kulturmönster raseras och världen blir gradvis ett enda komplext och sammanhängande ekosystem; ett ekosystem där alla aktörer potentiellt kan påverka och påverkas av alla andra.

Och när alla delar potentiellt kan påverka alla andra har systemet ändrats i grunden. Ett komplicerat system utvecklas till att bli mer komplext.

En komplex värld behöver andra strategier

En effekt av att världen blir mer komplex är att de metoder och angreppssätt som fungerat i en komplicerad värld fungerar allt sämre.

I ett blogg-inlägg från 2010 som egentligen var riktat till kvinnor målade managementtänkaren John Hagel upp ett skifte i perspektiv han anade behövdes för att hantera en allt mer komplex värld. Han utgick från två olika strategiska utgångspunkter, den maskulina respektive feminina arketypen.

Dagens strategi – den maskulina arketypen

Idag dominerar den maskulina arketypen hur vi i västvärlden organiserar oss och möter våra problem. Arketypen beskrivs ofta i krigsmetaforer och bygger på ett antal antaganden:

  • Långvariga förbindelser medför alltid problem – fokus behöver ligga på kortsiktiga insatser (“fältslag”) där vi måste få ut så möjligt av varje insats och behandla varje insats som en oberoende händelse – köp billigt, sälj dyrt och dra vidare
  • Det finns inte utrymme för känslor – känslor är en lyx vi inte har råd att unna oss då det gör saker onödigt komplicerade
  • Uttryck av svaghet måste undvikas till varje pris – vi måste alltid visa styrka
  • Analys och objektivitet är nyckeln – endast genom höja oss över det subjektiva kan vi förstå världen omkring oss
  • Komplexa situationer behöver brytas ner – alla problem kan och skall reduceras till sina beståndsdelar så analys blir möjlig och lösningar kan genomföras på kort tid
  • Vi måste alltid agera snabbt och resolut – när vi har förstått vilka de ingående elementen är, behöver vi agera snabbt och hänsynslöst för att utnyttja övertaget vi kan få
  • Förändring representerar hot och risker – det viktigaste är att finna sätt att kontrollera vår omgivning så den stabiliseras och blir mer förutsägbar

Kort sagt, det viktigaste vi behöver för att lösa problem är några rejäla karlar. Oavsett om de ibland råkar vara kvinnor.

Om den maskulina arketypen fungerat relativt bra i en komplicerad omgivning så är det lätt att inse hur den fungerar sämre i en komplex omgivning. Att objektivt analysera och bryta ner problemen i mindre beståndsdelar är t ex inte möjligt när det är principiellt omöjligt att förstå något genom att plocka isär situationen i dess ingående delar. Och kan man inte bryta ner problemet i mindre delar går det förstås inte heller att agera snabbt och resolut. Att undvika förändring blir också en omöjlighet då ett komplext system till sin natur ständigt förändras.

Den feminina arketypen

Den maskulina arketypens motsats –  den feminina arketypen bygger på en helt andra antaganden:

  • Kunskap och insikter fås genom långsiktiga relationer – för att kunna påverka behöver vi kunskap och insikter vi bara kan få genom att utveckla och nära långsiktiga relationer
  • Avgränsningar är kontraproduktiva – för att förstå vad som händer behöver vi ha ett holistiskt angreppssätt, och på så sätt söka efter mönster och den inneboende dynamik som ger upphov till de större och mer komplexa effekterna
  • Kommunikationen behöver vara rikare och mer nyanserad – snarare än att kommunicera med data och kvantitativa analyser, behöver vi använda metaforer, berättelser och bilder som engagerar vår fantasi och åstadkommer en djupare förståelse av händelserna och omgivningens inre väsen
  • Våra känslor måste vägleda oss – vi blir bättre på att påverka och hantera situationer om vi använder känslor och intuition; genom att fördjupa relationerna ökar vår förmåga att mobilisera andra aktörers handlingskraft
  • Förändring är utveckling – vi anammar förändring eftersom det är drivkraften bakom tillväxt och lärande vilket i sin tur är nyckeln till att förstå världen

Om vi ständigt försöker dela upp det som inte kan delas upp, agera känslofritt när vi behöver använda vår intuition eller stoppa förändring när vi snarare behöver utvecklas i samklang med förändringen så kan vi inte komma framåt i en värld som gått från att vara komplicerad till att så tydligt bli allt mer komplex.

Hagel antyder att genom att anta ett mer feminint angreppssätt och utveckla långsiktiga förtroenderelationer, hålla oss med ett holistiskt perspektiv och sträva efter en rikare och djupare kommunikation öppnar vi upp nya sätt att förstå och agera i en komplex värld – en värld där vi kan komma bort från de begränsningar det traditionella maskulina angreppssättet innebär.

Den viktigaste faktorn inför framtiden

Det är lätt att tro att framtiden är en konsekvens av ett antal yttre förändringsfaktorer. För överblickens skull kan vi samla dem under rubrikerna sociala faktorer (soc), tekniska faktorer (tek), ekonomiska faktorer (ekon), ekologiska faktorer (ekol) och politiska faktorer (pol).

Om vi beskriver dem i en matematisk funktion för hur morgondagens samhälle (m) blir så kan det se ut så här

m = f(soc, tek, ekon, ekol, pol)

Tyvärr är detta helt missvisande och till och med fel. Den viktigaste faktorn saknas: vårt förhållningssätt till vad som händer. Vårt förhållningssätt är det som styr hur vi ser på utvecklingen, hur vi reagerar, gör våra val och därmed formar vår framtid.

Om förhållningssättet är F så blir den matematiska funktionen:

m = F * f(soc, tek, ekon, ekol, pol)

Och häri ligger den stora utmaningen. Vi behöver samtala mer om vad vi vill med vårt samhälle och våra organisationer. För speciellt i en komplex och föränderlig tid är det vårt eget förhållningssätt och våra egna val som formar vår morgondag mest. 1

  1. PS. Tack till Ulf Johansson på SPEED  som använder detta matematiska uttryck för att beskriva kulturens centrala faktorer i organisationer

Algoritmerna dematerialiserar världen

Med pennan i munnen, borrmaskinen vid fötterna och en IKEA-hylla i handen står jag i dotterns rum och måttar. Är det rakt nu? Hyllan är tyngre än jag vill och det börjar kännas i armarna. Jag sträcker mig bakåt för att se om den hänger rakt. Nu skulle jag haft ett vattenpass…

Men jag har ju min iPhone!

Häromdagen hörde jag någon som pratade om att det fanns en vattenpass-app man kunde ladda ner. Efter jag ställt ner hyllan tar jag upp telefonen och börjar leta i Appstore. Jo, det finns ju flera stycken och de flesta är dessutom gratis. Jag väljer appen iHandy och testar.

På ett nästan magiskt vis omvandlas min iPhone till ett vattenpass. Vad var det egentligen som hände? Hur kan en iPhone plötsligt bli ett vattenpass?

Algoritmernas förvandlingsnummer

Nyckeln till förvandlingen är algoritmen. Algoritmen knyter ihop alla de funktioner som behövs. Eftersom en iPhone är programmerbar och dessutom har en t ex ett gyroskop och en stor ljus skärm så handlar det bara om hur gyroskopet och skärm behöver kopplas ihop. Och det är precis vad denna app gör. Den läser data från gyroskopet och visar resultatet på skärmen – via en bild av ett vattenpass.

Man skulle kunna säga att när appen körs omvandlas telefonen till ett vattenpass.

Bokstavligen!

Vattenpasset dematerialiseras och ersätts av en app i en smart telefon.

Dematerialisering är iofs inget nytt. Under den industriella utvecklingen var det ett ständigt race mot nya material eller bättre och smartare design. Målet var minskad materialåtgång vilket i sin tur innebar sänkta produktions- och distributionskostnader.

I och med den digitala utvecklingen ser vi hur dematerialiseringen har ändrat karaktär. I rask takt ersätts allt fler fysiska objekt av algoritmer i form av appar eller plattformstjänster som är åtkomliga via Internet.

Det som inletts skulle jag vilja kalla för en era av radikal dematerialisering

Och det är en dematerialisering som går djupare än vi ofta tänker oss.

Dematerialiseringen kopplar isär funktionerna från objekten

När en smart telefon omvandlats till ett vattenpass så är det inte bara en telefon som fått en ny funktion. Begreppet vattenpass har också förändrats. Det har frikopplats från det fysiska objektet vattenpass. Begreppet vattenpass refererar nu till en funktion snarare en ett fysiskt vattenpass. Vattenpasset har dematerialiserats på ett djupare plan. Det har blivit en funktion.

När vi fått upp ögonen för att fysiska objekt kan omvandlas till funktioner blir möjligheterna nästan blir oändliga. Varför inte bygga in funktionen vattenpass i själva hyllplanen så man direkt kan se när de hänger snett. Eller bygga in vattenpassen i väggarna, i skruvarna?? Eller varför inte i borrmaskinen???

Och om en app kan ge vår smarta telefon funktionen av ett vattenpass och så vidgas även möjlighetsrummet runt telefonen. Varför inte utveckla appar som gör om telefonen till stetoskop, bibliotekarier, kompasser eller en… ja, vad kan någon komma på härnäst? Kanske läkare?

För när vi börjat koppla isär funktionerna från objekten ser vi plötsligt att de inte måste hänga ihop.

Och redan idag finns hundratals, om inte tusentals, olika funktioner en smart telefon kan få genom att man laddar ner en ny app.

Konsekvenser av att algoritmer ersätter produkter

När funktioner ersätter objekt får det förstås konsekvenser för vår materiellt uppbyggda värld. T ex påverkar isärkopplingen mänsklighetens centrala nervsystem – det globala handelssystemet.

Behöver vi inte äga ett traditionellt vattenpass behöver vi inte köpa ett. Då behöver vår järnhandel varken köpa in, ha ett lager för vattenpassen, hyllplats i butiken eller personal som säljer dem. Grossisten behöver förstås inte beställa en container med vattenpass från Kina heller. Och då behöver varken vattenpassen designas, tillverkas, packas eller skickas.

Istället skriver en app-utvecklare vid sin dator ett vattenpass-app. Appen kan sedan, utan kostnad för produktion, distribution eller lagerhållning, laddas ner för kanske 1 dollar av 100-tals miljoner människor på jordklotet som har behov av att kolla om något är rakt. Utan andra mellanled än i detta fall Apples App Store.

Hela ekonomin runt vattenpass i och med detta reducerats till en bråkdel av sin storlek. En ekonomisk term för detta är teknologisk deflation.

En rimlig invändning är att vattenpass-appen inte ersätter alla vattenpass. Det finns ju speciella vattenpass för speciella ändamål. Men säg att vattenpass-appen kan lösa problemet i 80% av fallen. Det är fortfarande en minskning av omsättning den fysiska vattenpass-branschen med ca 80%.

Och så finns den en faktor till. Den mänskliga innovationsförmågan. När väl funktionen vattenpass flyttat ut från vattenpasset har det öppnats ett kreativt utrymme. Det är inte helt otänkbart att vattenpassfunktionen kan integreras och utvecklas på ett sätt som gör idén om fysiska vattenpass uråldrig.

Gäller detta många produkter?

Ett sätt att närma sig denna fråga är titta på vad vi själva inte köper lika mycket. Varför inte börja göra en lista?

Vattenpass CD-skivor Kameror/videokameror
Planeringskalendrar Skrivmaskiner DVD-filmer
Kokböcker Dagstidningar Väckarklockor
Barometrar Äggklockor Tidtagarur
Speglar Kartor Plånböcker
Armbandsur Anteckningsböcker Radioapparater
Fotoalbum Metronomer Gitarrstämmare
Miniräknare Kompasser Telefonkataloger/adressböcker
Bandspelare Ficklampor

Och listan tar förstås inte slut där. Och inte heller effekterna. Även om våra behov fortfarande är fysiska påverkar algoritmerna även ekonomin runt dessa.

E-handeln dematerialiserar butiksaffären

En trend är att produkterna vi köper kommer allt mer sällan från fysiska butiker. De traditionella butiken har fått global konkurrens av e-handelsplattformar som amazon.com och Aliexpress.

Efter att antal år av experiment och invänjning ökar nu E-handeln snabbt. Framför allt i USA har denna utveckling börjat få effekter. Även om andelen e-handeln fortfarande är liten i relation till den totala handelsvolym. Orsaken verkar vara att e-handeln konkurrenstryck samspelar med ökande lokalpriser och en långt gången överetablering.

Så trots att vi fortfarande köper en hel del fysiska böcker så gör vi det inte längre i de få kvarvarande boklådorna.

E-handeln har börjat dematerialisera de fysiska butikerna.

Från ägande till tillgång – delandeekonomin

En annan trend är att plattformarna och algoritmer gör det mycket enklare att koppla ihop personer med något de har behov av. När det blir dramatiskt enklare att få tillgång till värdet eller funktionen av ett objekt så förändras också våra relationer till objektet.

Istället för att ta in på hotell så använder vi allt oftare plattformstjänster som t ex AirBnB för att hitta någon privatperson som hyr ut en säng eller ett rum. Då utnyttjar vi redan existerande tomma sängar, rum, lägenheter och villor. Resultatet blir att boende blir billigare och det behöver inte byggas så många nya hotell. De dagliga ca 2 000 000 övernattningar som sköts genom AirBnB skulle enligt en kalkyl motsvara ca 20 000 medelstora hotell.

På samma sätt hjälper plattformarna oss att hitta begagnade produkter. Då slipper vi allt oftare köpa nya. Ibland räcker det kanske dessutom att låna eller hyra produkter vi annars skulle behöva köpa. Om vi t ex har behov av att få två hål i väggen så behöver vi kanske inte äga en egen borrmaskin. Och för de allra flesta innebär behovet av att transportera sig inte att äga en bil. Vissa kalkyler visar t ex att behovet av antalet bilar i städerna kan minska med 90%.

Istället för att äga sin produkter bidrar plattformarna till att vi får tillgång till produktens värde eller funktion på annat sätt. Och behöver vi inte äga produkterna kommer våra behov att uppfyllas av betydligt färre produkter och tjänster.

Dematerialiseringen ändrar den ekonomiska logiken

Både appar, e-handel och delandeplattformar bidrar alltså till dematerialiseringen. Och om vi tittar på den takt som algoritmisering och innovation sker så lär detta inte avta utan snarare accelerera.

Och dematerialiseringen innebär ju en teknologisk deflation.

Och en ökande teknologisk deflation innebär att de pengar vi byter med varande inte längre motsvarar det värde som vi åtnjuter. Ett fenomen som sprider sig på alla nivåer i samhället dramatiskt och sätter myror i huvudet på nationalekonomerna…

Puh!

Jag lyfter upp hyllan igen sätter telefonen som numera ser ut som ett vattenpass ovanpå. Jo, det verkar fungera. Med hyllan i ena handen och pennan i den andra markerar jag ut hålen som skall borras. Det var ju smidigt det här.

Strax sitter hyllan som den ska och jag tittar en stund på min iPhone innan jag stoppar tillbaka den i fickan och börjar plocka fram dammsugaren.

Men så stannar jag upp. Tar upp min iPhone igenom och antecknar en påminnelse om att skriva lite mer om den teknologiska deflationen lite längre fram…

Framtidsbar – En grupp för framtidsdiskussion på Facebook

Inspirerad av den framgångsrika och superbra Facebook-gruppen Digital Samhällskunskap skapade jag häromdagen Facebook-gruppen Framtidsbar. Med risk för lite överlapp runt digitalisering tror jag det utanför detta område finns ett brett spektrum av framtidsfrågor många skulle vilja samtala runt.

Är du intresserad av att delta gå med i gruppen Framtidsbar.

Namnet Framtidsbar kommer från de diskussionsgrupper P A Ståhlberg och undertecknad startade 2007 och som sporadiskt hölls då och då. Senast i januari 2012.

I namnet finns dels associationen till en bar som är en öppen arena för alla att delta. Dels finns en tanke om att ordet ”framtidsbar” skulle kunna handla om något liknande ”användbar” d v s något som skulle kunna fungera i framtiden – vara framtidsbart.

Den första Framtidsbaren i september 2007

Algoritmsamhället tar form – noteringar mars 2017

Strömmen av signaler om algoritmiseringen av samhället tilltar i styrka. Framtiden karvas ut kodrad för kodrad. Dock är det viktigt att påminna oss om att det inte är förutsägelser utan möjliga scenarier vi ser framför oss.

Denna gång handlar mina noteringar om signaler om fem områden:

  • Utvecklingen runt självkörande bilar tar ytterligare ett steg
  • Växande insikt: Blockchain och AI kan förändra affärsorganisationerna
  • Automatisering av juridiska processer
  • Den digitala tsunamin närmar sig sjukvården med stormsteg
  • Programvara som styr produkterna öppnar också upp för hacking

Fortsätt läsa ”Algoritmsamhället tar form – noteringar mars 2017”

Affärsmodellsanalys – nyckeln till företagets hållbara utveckling

De allra flesta hållbarhetsinsatser jag stöter på arbetar med organisationers inre processer. Ett vanligt angreppssätt där är att försöka reducera resurser som förbrukas. Andra arbetar med företags produkter och tjänster. Där jobbar man med att förändra eller utveckla produkter och tjänster som dels skall vara mer hållbara att producera, men också ha en bättre hållbarhet under hela produktens/tjänstens livscykel.

Fortsätt läsa ”Affärsmodellsanalys – nyckeln till företagets hållbara utveckling”

Vad ledare behöver lära av futurister

De tankemodeller vi använder för att hantera framtiden bygger på en viss stabilitet. Vi har ju trots allt växt upp i en värld där stabilitet är normen och osäkerhet är undantaget. Prognoser om framtiden bygger på hur vi presterade igår. Analyser baseras på hur dagens konkurrenter agerar. Målen vi sätter upp förutsätter ofta att vi känner till de påverkande faktorerna.

Men världen förändras i en accelererande takt och mycket av det vi vet nu kommer inte att vara relevant i morgon. Gårdagens prestation kan visa sig vara helt irrelevant för den effekt vi vill uppnå. De konkurrenter vi behöver förstå kanske inte ens finns idag. Och de faktorer vi behöver hantera för att nå våra mål kanske är helt okända idag.

Fortsätt läsa ”Vad ledare behöver lära av futurister”

Sju frågor för den Internationella Framtidsdagen 1 mars

Idag den 1 mars är det den internationella framtidsdagen. Jag har tidigare noterat den i denna blog för ett par år sedan här. Poängen med framtidsdagen är att alla åtminstone en dag på året skall få en anledning att lyfta blicken från nutidsfåran och tillsammans blicka framåt.

Och även om världen just nu känns extremt osäker, kanske det är precis vad vi behöver göra? Tillsammans fundera på vart framtiden är på väg och framför allt vilken framtid vi vill ha!

Men hur gör man?

Fortsätt läsa ”Sju frågor för den Internationella Framtidsdagen 1 mars”